onsdag 31 december 2014

Nyår, är det visst?


Innehöll (som sig bör) allt: en Glasjesus, glamour girls, vår egen lokala poet Laila (men jag lyckas aldrig komma ihåg vad hon "heter" i efternamn), ryssar i Stockholms skärgård... ("men DE är ju så vanliga") och förstås: vår egen "Monica"!






... och när vi kom hem igen var all snön borta...

lördag 27 december 2014

Vinter?

Igår blev det plötsligt kallt. Med lite pyssel kunde vi rädda de flesta hinkarna:



Idag var det varmare igen, men man kunde se spår av snö...

lördag 13 december 2014

Hurra för Lessebo!

Smålandsposten publicerade idag denna karta:


Tyvärr har de valt att inte publicera artikeln på nätet, men redan av kartan framgår det ju att vi kan vara stolta över vår kommun!

Dagen till ära


torsdag 11 december 2014

Bergdala centrum se'n sist

Kanske dags för en summering av de senaste turerna i frågan om asylboendet -

Först var det alltså detdär om gifter i marken , som fick migrationsverket att stoppa den förestående inflyttningen.

Det fick ägarna att själva beställa (ännu) en markundersökning. Resultatet kom, och visade både att tidigare undersökningar hade någorlunda rätt (det fanns mycket riktigt gifter i marken), samt att de hade någorlunda fel (går att åtgärda med relativt enkla medel).

(Tore, förresten: om dina 845 kg arsenikoxid är riktiga, och om vi kan anta att 1 liter jord innehåller 1 kg torrsubstans (bara för att ha nåt att räkna på) så innebär det, med dagens gränsvärde, att arseniken måste vara jämnt fördelad inom en cirkel med ungefär 140 m radie. Sedan är den förstås inte jämnt fördelad - .)

Kommunen reagerade snabbt på uppgiften att lekplatsen var kontaminerad, så nu är den riven. Snabbt jobbat, men, om jag inte minns fel - nog byggdes denna lekplats efter den förra markundersökningen? Förhoppningsvis minns jag fel...

Så vad hände sedan?
Jo, nu återkom detdär med reningsverket - återkom, för det var på tapeten redan i början av november. Och här är vi nu.

(Vid några tillfällen har påpekats att det bott många fler människor i Bergdala då bruket hade sin storhetstid. Så var det ju, men när fick byn kommunalt vatten/avlopp? Jag kan inte hitta uppgifter på det, men det fanns en badhusförening mellan 1938 och 1970.)

Det finns en del att reflektera över här.
En sak som fn diskuteras mycket i Smålandsposten är hur mycket/hur snabbt man (i detta fall migrationsverket, eller snarare de regler som migrationsverket måste arbeta inom) kan kräva att kommunerna har beredskap för. Det är tydligen flera relativt små kommuner som har, eller är rädda att de skall få, problem med vatten- och avloppsförsörjning när det kommer asylboenden såhär "hastigt på".

Samma gäller förstås andra delar av samhällsservicen, sådant som sjukvård och skola. (Men jag förstår inte riktigt dethär med skolan - visst har kommunerna haft skyldighet att redan "imorgon" ta hand om alla skolbarn som kanske möts av en stängd friskola "idag"? Så principen kan inte vara helt okänd?
)
En annan sak är detta med föroreningar. Vem kan/bör/skall vara ansvarig för tidigare generationers förorenande aktiviteter, och hur länge? Enligt Radio Kronoberg är det, åtminstone vad gäller glasbruk, alltid nuvarande ägare. Av de bruk omnämnda i det inslaget är Åfors äldst (1876), sedan Orrefors (1898). (Bergdala startade 1889.) Många ägare har det varit under tiden...

Nå, vad gäller den (mycket lokala) vattenförsörjningen är den för dagen inget större problem:
Aningen värre ser det ut för avloppssituationen:

fredag 5 december 2014

Snart kommer...

Fast just dessa går nog inte så långt:


(Fast vi Bergdalabor undrar varför inte vi också blir välkomnade med tomtar...)

Precis som förra året finns gran med julklappar på plats.

tisdag 2 december 2014

En ovanlig händelse



Ungefär kl 12 idag - sol! Stark nog att kasta skugga!

lördag 22 november 2014

Just nu på Galleriet: 4 x Harrysson



En stor(?) del av familjen Harrysson ställer ut på Konstgalleriet tom 30/11.
Gänget består av Mats, Birgitta, Anna och Maria.

Vi vet att det inte är riktigt hela familjen pga detta:

Några bilder:







Vernissagepubliken var av alla åldrar, vilket väl visat att det finns hopp för konsten?


Utställningen består av många fler, och olika slags, verk - teckningar, akvareller, objekt, foton, videoverk - gå dit och titta själv!

måndag 17 november 2014

En regning dag (till)

Ute såg det ut såhär:


Även utekatter kan vilja gå in ibland - denhär vet var värmen kommer ifrån:

lördag 8 november 2014

På biblioteket: vernissage!

Idag var det vernissage för Camilla Gustafssons papperslek.

Hon tar hand om övergivna böcker och gör om dem till annat: viker, klipper, dekorerar...








Om synes är Camilla glad i rosor (eller om det var jag som glömde fota de andra grejorna?). Lite kul är det att man kan läsa (åtminstone delar av) böckerna - ett par av rosorna ovan är till exempel gjorda av ett engelsk-svenskt lexikon...


(Kanske jag borde lägga till: bibblan i Lessebo, alltså!)

På "nya" värdshuset


var det informationsmöte i torsdags. De nya ägarna, Britt och Örjan, bjöd på kaffe och berättade on hur de tänkt med asylboendet.

Först några ord om det här med arseniken: att området är förorenat förvånar ju ingen av oss boende - bland annat för att undersökningar gjorts ett antal gånger (se till exempel denna från 2004)
Däremot förefaller kraven på åtgärder har varierat: från början skulle hela länet varit sanerat senast 2010, men senare konstaterade Länsstyrelsen att målet var för högt satt, och att man tillsvidare nöjde sig med staket och/eller skyltar. (Min alldeles privata reflektion: hur bra är det med skyltar på svenska när man helst önskar sig turister från hela världen? Nå, har Länsstyrelsen sagt det, så...)
Arseniken, blyet och alla andra giftiga ämnen ligger alltså kvar där de alltid legat, och att det kom som en överraskning för inblandade myndighetspersoner är något märkligt.

Bergdalas relativa isolering kan de förstås inte göra något åt, men de har en minibuss för kommunikationen, samt planerar för flera möjliga aktiviteter (inklusive svenskundervisning). Man avser att ha 5-6 anställda, inklusive en tolk.

Vi fick även en inblick i hur det kan vara att "leverera" till Migrationsverket. Som tidigare nämnts anser verket att det är tillräckligt med 3,5 kvadratmeter per person - så när de inspekterade vandrarhemmet ansåg de att där kunde få plats 80 personer. (Britt och Örjan vill inte ta emot fler än 50 - det var litet oklart om Migrationsverket kan "tvinga" dem att ta emot fler.)
Vidare ger Migrationsverket 6 timmars förvarning (sex timmar: "hej, nu har vi en buss som kommer om 6 timmar, sätt igång att fixa mat till 50 pers") - hur beredd man än är, så kan det ju bli litet, hm, stressigt? Dessutom gäller avtalet bara 4 månader i taget. Att ha asylboende är uppenbarligen inget för människor med kontrollbehov...

Mötet slutade i en positiv anda, med att vi alla funderade på hur vi kunde hjälpa till; vinterkläder? skor? böcker? körsång? sällskap? högläsning för eventuella barn för att hjälpa dem med svenskan?

lördag 1 november 2014

lördag 25 oktober 2014

... men den var inte slut med det

Efter marknaden förflyttade sig händelsernas centrum till Ordenshuset, där det var fest (nästan på dagen efter förra årets).

I år var det inte fullt så många deltagare, men i gengäld serverades mat (utmärkt god, kommen från Hovmantorps Folkets Hus). Den tog snart slut:


Sedan bjöds på föredrag


"Bygdens son" Dan Johansson har skrivit en bok som snart kommer ut, med titeln "Grönt byte". Han berättade om hur det är att skriva en bok, om hur man går balansgång mellan allvar och underhållning, och att en del var sant, annat borde vara det och att somt var "bara påhittat".

(Jag, som har tjuvläst, kan misstänka att en del som handlar om skogsbruk kan reta somliga, en del som handlar om jakt kan reta andra. Jag ser fram mot att läsa den slutliga versionen!)

En lång dag...

... som började med höstmarknaden, som i år hölls endast i Wärdshuset.
Utanför fanns karameller


inne fanns, som sig bör, allt möjligt


I onsdags blev vi alla av Örjan Thorné uppmanade att komma och titta hur fint det blivit i de delar som ska bli asylboende - men när vi försökte, visade det sig att han inte var där. Det var tråkigt!

Men det fanns mer att göra idag, det var nämligen vernissage också:

på bottenvåningen visade Karin-Maria Jönsson målningar i stora rummet


Kajsa Dahl visade glas i lilla rummet


och på övervåningen visade Linda Sjöblom foto


torsdag 23 oktober 2014

"Det händer i Bergdala"

Om denhär bloggen ska leva upp till beskrivningen "det händer i Bergdala" så krävs en lång uppdatering.

Först, om glasbruket: butiken stängde förste september, hyttan förste oktober. Enligt uppgift har förre ägaren meddelat att den behåller "varumärket".
Bergdala har ju ofta kallats "bruket som vägrar dö" - men om ovanstående är sant kommer det isåfall att återuppstå under nytt namn. En gång för länge se'n löste man motsvarande dilemma i Hovmantorp: där fick man "Hovmantorps Nya Glasbruk".
Alltså ser vi fram mot ett "Bergdala Nya Glasbruk", för inte kan väl bruket som vägrar dö plötsligt ha ändrat åsikt?


Nästa händelse måste väl vara Wärdshuset, som nu är sålt och kommer att återuppstå som asylboende, eventuellt redan om någon vecka.
Även om jag ser fram emot att det blir lite liv och rörelse i byn, så tycker jag synd om dessa stackars människor, som inte bara tvingats fly från förskräckliga förhållanden, de kommer också att hamna i en by utan "allt", inklusive kommunikationer. Det må "bara" vara 8-9 km till närmaste busshållplats, men det kan kännas ganska långt i regn eller snöstorm.

Jag har varit stolt över att bo i en kommun som gjort så mycket för flyktingar, speciellt jämfört med så många rika(re) kommuner runt om i landet.
Igår var det stormöte om både Bergdalas asylboende och Hovmantorps nya asylboende (i gamla Motell Glasblåsaren). Smålandsposten skriver om mötet här, och P4 Kronoberg har ett inlägg här.
För att sammanfatta mina känslor: jag är fortfarande stolt över att bo i en kommun som gör så mycket för flyktingar, men är mindre stolt över (vissa av) mina kommungrannar (måste jag väl kalla dem).
Stort tack till Sven Sandin som försökte samla till en välkomnande bygd!
Jag är också lite besviken på innehavaren av Wärdshuset, som uppenbarligen inte tycker att byborna kan ta någon del i att välkomna flyktingar.

Dessutom är jag chockad av Migrationsverkets "normer". Visste ni att det anses räcka med 3,5 kvadratmeter per person? Visste ni att de asylsökande får bostad (nåja, tre-och-en-halv kvadratmeter) och mat, samt 24 kr per dag? Dessa 24 kr ska alltså räcka till nödvändigheter som kläder, skor (de flesta har inget bagage...) och allt annat som kan behövas, till exempel en mobiltelefon så att de kan hålla kontakten med sina familjer. (Dessutom tycks inte mobiltäckning ingå i Migrationsverkets normer. Alla som varit i Bergdala vet ju hur det är med den saken här...) Däremot tycks normen för närhet till kommunikationer vara 2 km, så vårt boende ska ha en egen buss.

För att ett ögonblick återkomma till de 3,5 kvadratmeterna: i min barndoms Stockholm fanns mycket trångboddhet. En klasskamrat bodde med sina två föräldrar och två syskon i en liten tvårumslägenhet på kanske 40 kvm. Det kändes ganska trångt, men det blir ju ändå 8 kvm per person, även om köket förstås är inräknat. Men framför allt: de var ju en familj, de kände varandra! Här, inom Migrationsverkets normer, handlar det alltså om att dela rum med människor man inte känner - för den lilla ytan handlar inte på något sätt om att man får ha den "för sig själv". För att citera Bertil Olsson (från Migrationsverket i Alvesta): "de flesta sovrum brukar vara 10 kvm, och där kan man alltså ställa in en våningssäng och en enkelsäng".
Hur detta någonsin kan ses som "värdigt" övergår mitt förstånd, speciellt som det verkar som om asylprocessen sällan är kortare an ett halvår, ibland mycket längre.

Nå. Vi bybor får väl ta initiativ. Tillsammans kan vi säkert göra både en och annan insats!

Eftersom dagens väder inte känns speciellt lockande, kommer här en bild på en guldpeng och en på en kompaktboende katt: