fredag 8 april 2016

Sagan om giraffen, del 1

Förra fredagen kom burkarna. De gav en ny utsikt:


Dessutom var en trasig i kanten:


På lördagen fick jag besök. Deras första fråga var hur vi vågade ha dem stående sådär öppet, för nog var de väl egentligen hembränningsapparater?

På tisdag eftermiddag kom jag hem från Lessebo, och fick syn på en giraff i trädgården


På onsdag kväll började jag fundera på om den behövde nå't, mat eller vatten, till exempel - den har stått i samma deprimerade position hela tiden...


Nå. På torsdag förmiddag kom husse, och då blev det lite mer fart.


När giraffhusse och jag diskuterat den trasiga kanten, beslöts att nedgräveriet skulle börja med fosforfällan. Efter en stunds grävande visade det sig att det fanns sten därnere...


Nå. Nå'n decimeter hit eller dit kan ju ändra allt... fosforfällan (ja, själva burken, alltså) kom småningom på plats


Turen kom till säcken med filtermaterialet:


Jag vågade mej ut igen (kallt var det, småregn och snålblåst) för att inspektera filtersäcken. Och blev lite förvånad... filtersäcken ska bytas då-och-då. "Det är enkelt, man bara hakar i dehär fyra stropparna, se'n är det bara att lyfta" - låter ju bra, om inte: i burken öppnas säcken i toppen, se'n ska säckens sidor vikas ner (eller hur man ska beskriva det) så att det filtrerade vattnet ska kunna rinna över (...men vänta nu... brukar inte filtrerade vätskor rinna ut i botten, liksom *efter* de passerat filtret? Fast jag vet ju inget om avlopp, förståss) - och när filter är "förbrukat" så ska nå'n alltså ner och "fiska" efter stroppar, som är blöta och dessutom gömda i/under den nervikta kanten?
Verkar ju jättepraktiskt... (men jag vet ju, som sagt, inget om avlopp).
Så jag hittade lite flagglina (borde tåla blöt miljö någorlunda) att trä igenom stropparna, med en knut runt inloppsröret. Förhoppningsvis kommer det att vara möjligt att hitta stropparna med bara *en* operation, när det väl är dags... hoppas jag.

Se'n kom besked från burktillverkaren: burken med den trasiga kanten ska bytas.

Dessutom kom slambilen, den som beställts för att tömma den gamla tanken och dessutom spola rent den befintliga utloppsslangen. Den (bilen) blev full, och alltså blev ingen utloppsslang urspolad heller.

Det började bli eftermiddag. Med besked om att spolbilen skulle återkomma idag fick giraffen vila sej i sällskap med en kompis (som snarare är flodhästlik, med sin breda haka)


Idag, på eftermiddagen (jag hade varit borta minst nå'n timme i taget) ser fördelninsbrunnsgropen ut såhär:


Men så har det ju förståss regnat idag, säkert nå'n millimeter eller två.
(Hur kommer det sig, förresten, att "millimeter" är ett volym-mått när det gäller just regna, när det annars är ett längdmått?)

Fortsättning följer, hoppas jag.

Inga kommentarer: