tisdag 29 augusti 2017

"Framtiden" på gång


Den siste september försvinner telefonstationen i Bergdala.

Sålunda har det inkommit diverse "erbjudanden" från diverse telefonbolag. Alla påpekar att vi numera har "valfrihet", och att något av deras erbjudanden kanske skulle kunna vara bra.

Jag tror att det bästa erbjudandet, utskickat av Telia (hos vilket bolag vi hittills haft "fast" telefonabonnemang). Erbjudandet var personligt adresserat (och alltså borde det kunna gå att betrakta som seriöst menat, eftersom de faktiskt har valt att skicka det till mig, i egenskap av gammal trogen kund).
I erbjudandet ingick "du kan ansluta dig till ett fibernät".

Hurra! tänkte jag, ringde genast för att beställa. Jag passade på att fråga när det kunde kopplas in – och efter mycket om och men (kartor, någon?) koms dets fram till att jag NOG inte kunde få det... (vilket, om sanningen ska fram, inte förvånade mig särskilt mycket).

Till slut visade det sig att vi, i valfrihetens namn, kunde välja på vad som tidigare hette "fastmobil" (burk utanpå huset) - ja, eller röksignaler, då. Nuförtiden heter det "framtidens nät" (som visar sig komma i många olika former, däribland fiber – utom att just hos oss består det i burk-på-huset).

Idag har vi fått burken på huset.


Det visar sig att vi kan ringa ut, och "surfa". (Inom citattecken, eftersom det tog nån timme innan vi kunde ha riktig nätkontakt, alltså trafik både in *och ut*.) (Eftersom det numera gäller att "spara på surfen" använder jag just nu den gamla beprövade ADSL-linan, som finns kvar på vår andra fasta telefon, den som kommer att försvinna 30/9.)

Ingen kan ringa *till* oss, dock. "Det [gamla numret] kommer att kopplas in om några dagar".

Dessutom är instruktionsbroschyren full av varningar om allt som kan störa "ljudkvaliteten".
Varför, frågar jag, måste jag vara beredd på sämre kvalitet i vad som kallas "framtidens nät"?
Svaret blev: "du vet, det finns en acceptans för störningar från konsumenterna".

Alltså: jag har ett "fritt val" att gå från en utomordentligt väl fungerande kommunikationsmetod till en sämre fungerande (eller röksignaler). Att jag väljer den sämre fungerande (obs: enligt deras egna ord!) kommer att registreras som att jag "har en acceptans för störningar"?!?

söndag 27 augusti 2017

Familjedag på glasbruket

Alla förberedde sig:


Sedan anlände "massorna":


Det regnade inte (inte så mycket, i alla fall), och, som en brukar säga: "a good time was had by all".

lördag 19 augusti 2017

Nu är det höst!

För nu har konstgalleriet öppnat igen.
Visserligen regnade det inte just när jag var på plats - men det hängde i luften... Och mycket bilar var det längs vägen. Gud och alla människor ville titta på vad Kerstin Cedell och Anders Dahlberg hade hittat på att ställa ut i Bergdala den här gången. Fast en och annan kanske bara hade kommit för förfriskningarna. Nej: Bort det!
 Alla var förstås där för att titta på sådana målningar som gör en glad och på andra saker som man också kan sätta på väggarna och som gör en ännu gladare! Observera att det är bilderna som sneda. Jag smakade minsann inget starkt jag!  För jag skulle ju köra tillbaka för att fortsätta hålla öppet i det glastekniska museet!



Som ni ser gäller det att hålla ordning på byggklossarna när man är i skapartagen! För er som inte var med idag gäller det att passa på - för utställningen håller på till den 3 september och sedan blir det andra bullar!

Och ifall ni vill kombinera galleribesöket med det glastekniska museet måste ni passa på för från och med nu håller glastekniska museet bara öppet på helger. Åsså ni: Glöm inte att det är familjedag på glasbruket kommande helg. Det brukar vara ponnyridning och marknadsstånd och glastekniska museet har förstås öppet och... Allt upplagt för en heldag i Bergdala! Karl-Oskar-dagarna; Släng er i väggen! Här kommer Bergdala!

söndag 23 april 2017

Varför måste alltid allting ske samtidigt?

Ni som är trogna följare av den här bloggen vet ju hr det var igår med premiäröppning av museet för året, vernissage i glasriket och dessutom SM i Glasblåsning. Men vad ni kanske inte vet är att det samtidigt - typiskt - också var vernissage på Bergdalas Konstgalleri.

Det torde väl vara säsongens sista utställning så Åke Kjellsson tackar för sig och säsongen och presenterar Stina Lindskogs målningar. Tydligtvis var det så att Åke och någon annan igår, under vernissagen, hade kommit att tala om de praktiska svårigheterna med att transportera stora saker i vanliga bilar. Så Åke fick för sig att han skulle mäta upp den här triptyken: 272 * 180 cm.
Jag måste nog erkänna att jag skulle ha svårt att vistas en längre tid i samma rum som en såpass påträngande målning. Men Stina Lindskog har alldeles tydligt många strängar på sin lyra och det målade träfatet (bambufatet?) med ormdamen på tilltalade mig.
Visst påminner det litet om Frida Kahlo och därifrån gick tankarna vidare till Mexico och sedan är man ju inne på knarkkartellerna och visst är det så att de här två är på väg hem med dagens skörd av Coca? Eller Cannabis? Eller vad det nu är de odlar?
Det kanske inte var tänkt att ge just de här associationerna - men det är ju det som är så roligt med konst - man associerar fritt... Både Mitt Hjärtas Dam (Kerstin) och jag fick mera associationer till cirkus än till "gränsland" av de här två balanskonstnärerna:
Men sedan är det också det där med skojiga tekniker. Och just det där med halvtransparenta bilder är spännande... Tyvärr var det gråmulet när vi var på galleriet - men jag kan tänka mig att den här ändrar karaktär ganska rejält med ljuset...
Kort sagt: Som vanligt är Bergdala värt ett besök. Det finns bara fyra glasbruk (om vi med glasbruk menar sådana som har ett fast bassortiment) kvar och Bergdala är ett av dem. Det finns bara ett glastekniskt museum - och det är i Bergdala, det. Fast än så länge får ni förbeställa visningar. Och så har vi konstgalleriet. Vad mera kan man önska sig?

lördag 22 april 2017

Vilken dag... Puh...

Idag var det stora Vernissagedagen för året med allt vad det innebar.

Först och främst gällde det ju att hålla öppet på Glastekniska museet. Det kom väl inte sådär jättemycket folk, 45 personer räknade jag in...

Glasbruket går fram med ett grupparbete i år:

Men just när jag var inne i hyttan var det inte så förfärligt mycket folk, även om det verkade vara gott om bilar hela dagen. Och de som kom in i museet berättade allihopa att de var på rundresa och hade åkt långa vägar (från Kalmar och från Ronneby och Gud-Vet-Var) för att åka runt nu på vernissagehelgen. Men som sagt: Just när jag var inne i hyttan var det inte så mycket folk.
Däremot var det mycket folk på kvällen. Jag är rädd för att det var fler än vad som är tillåtet, faktiskt. Gissningsvis var det någonstans mellan 200 och 250 personer!
Nej: Det var inte fotbollsmatch - även om Hanz Henriksson flera gånger berättade om den gången (fast det var länge sedan) då Bergdala IF klådde Kosta i fotboll. I halvlek stod det tio-noll till Bergdala så Kosta-laget klev in i sin hyrda buss och for hem...

Det var SM i Glasblåsning! Förstora bilden så inser ni hur nervdallrande det var!!!

Bergdalas tappra kämpar, Lasse Axelsson, Jonas Holub och Jens Schmidt slutade på en hedrande fjärdeplats.
Det gjorde å andra sidan även Sam Lilja, Jörgen Erlandsson och Uffe Persson från Kosta, Niklas Fröjd från Målerås och Tillie Burden och Micke Jakobsson från Glassfaktoriet (nävisstnä, "The Glass Factory" heter det ju - att jag aldrig lär mig) i Boda.

Faktum är att de enda som inte hamnade på en hedrande fjärdeplats var Mikael Erlandsson från Glashyttan Ulven utanför Uppsala, Morgan Persson från Målerås som fick nästan lika många poäng som Mikael och Johan Nilsson från Målerås som i sin tur fick nästan lika många poäng som Morgan. De här tre skilde alltså ut sig. Jag vet inte om det är det som kallas "utanförskap" numera, men här är de i alla fall, så ni känner igen dem om ni får syn på dem:
Några stilstudier från det att de skulle blåsa fat:
Och dessutom skulle de blåsa cylindrar. Om ni till äventyrs inte vet varför det är viktigt att kunna blåsa en rak cylinder så vill jag rekommendera att ni köper planglasboken från föreningen Glas i Hovmantorp! Boken kan även köpas på Bergdala Glastekniska Museum som kommer att öppna för säsongen i mitten av juni, den 17 närmare bestämt.

En del av cylindrarna blev alldeles oerhört stiliga - andra blev mera som det där vi vanliga dödliga brukar åstadkomma när vi får prova på glasblåsning under hyttsillskvällar...
Här gick den sönder så det började brinna...
Om det skulle finnas några kalenderbitare bland bloggens läsare så har ni här en tabell över hur allting gick:




lördag 25 mars 2017

Hyttan fyller år!!

Tänka sig att Bergdala fyller två år idag!
Jamen - hallå där? Stopp!! Visst grundades bruket 1889? Så det måste ju bli 128 år?
Javisst: Bergdala är bruket som brinner upp och brinner ner och läggs ner och går i konkurs men som hela tiden finns kvar. Det är ju känt som bruket som vägrar dö.

Alltså: Det vi firar idag är Roger Johanssons version av detta ärorika bruk: Bergdalahyttan!
Såhär såg det ut för två år sedan när Roger övervakade iläggningen vid omstarten:
 Och sedan dess har det snurrat på bra, åtminstone såvitt vi i byn kunnat förstå. Just idag, till exempel, var det någon som hade köpt hela dukningen "på ett bräde". De skulle väl åka hem till sig och duka upp till födelsedagskalas, kantänka...
Fast bordet och stolarna ingick inte i köpet...

Andra som kommit för att delta i firandet köpte istället kaffe och våfflor (det är ju våffeldag också; Tänk att allting alltid skall inträffa samtidigt) på Evas Hyttcafé.

Och så hade förstås glastekniska museet öppet och så har det varit strålande sol ovanpå allting annat.
Kort sagt: Dubbelt så bra finns helt enkelt inte! 
Och Grattis Roger från oss i byn! 
Och Heja Blåvitt! - Nävisstnä ... 
Heja Blå Kant från Bergdalahyttan!!

söndag 19 mars 2017

Blågult - minsann!

Sådärja. Nu börjar det: Gul krokus upphittad! Men den återfås inte mot beskrivning utan vi behåller den i rabatten.
 
Och inte lämnar vi bort de blåa heller även om de var flera. Men det är ju så att man hemskt gärna vill ha litet färg såhär års.
  
Åsså vill man ha ... och ... och så videkissar, förstås! På vägen hem från galleriet hittade vi de här!
På tal om galleriet, ja: Just nu gästspelar Karin Landin Larsson från Gotland på galleriet tillsammans med Anna Werner från Växjö.

Nog för att öar ofta har en ganska speciell fauna, tänk bara på Madagaskar och Australien. Men hade NI någon aning om vad man kan få se på Gotland? Elefanten är faktiskt så liten så den får plats på en fönsterbräda! En sådan elefant vill jag ha!