Allra först var det julmarknad på Bergdala Härbärge - eller värdshuset som vi ortsbor föredrar att kalla det. Både tomtar (ja, jag lovar: det är inte trollkarlen Gandalf från "Sagan om ringen", de är tomtar) och ett som annat bjöds ut till föräljning.
Bara som ett exempel kan man ju fråga sig vad de här gossarna har fått syn på i ståndet som bemannades av Glasrikets Kägelklubb? Ja, det är bowlingklubben, det, och ungdomssektionen hade en lång disk.
Så låt oss gå närmare och titta - vad ser man - jo GODIS. Nu var det ju lördag, gu'bevars...
Men som sagt, det fanns annat också och de vi pratade med var nöjda med kommersen.
Nåväl - köpenskap är inte allt här i världen utan själen måste också få sitt, så kosan ställdes vidare mot Galleriet där dagens vernissage omfattade målningar av Åsa Hällgen-Lif och hennes man Hans Lif.
Nej, jag tänker inte tala om vem av dem som är vem på bilderna. Det får ni gissa själva!
När Åsa har valt att arbeta med akrylfärger på diverse olika underlag, ibland duk, ibland plexiglas och ibland plåt (ja, plåt) och har åstadkommit en massa skoj på det viset så har Hans istället valt endera klassisk olja eller tusch. I alla fall är det det som de har valt att visa - och det var riktigt roligt!
Gott om rosetter var det på Åsas figurer - men det var kraft och saft i en del av Hans' tuschteckningar får man säga!
Stärkta till kropp och själ var det dags för nästa stora kulturevenmang:
Storfrämmande, ovanstående konstnärer må ursäkta, men nu är det storvilt på gång...!
Känns hon igen? Sjuttio år ung men lika intensiv som någonsin?
Kontroversiell som vanligt - Maj Wechselmann gästade Folkets Hus i Hovmantorp för att presentera en sprillans ny dokumentär som hette "Världens säkraste kärnkraft". Skrämmande inblickar fick man både i hur informationen om kärnkraftolyckan i Fukushima har hanterats och om hur även våra svenska myndigheter ibland inte är alldeles uppriktiga om allting. Man undrar om hon har blivit rädd för sina egna avslöjanden - men inte hon, inte. En tuff tant!
Medan vi - ett dussintal - förfärades av vad hon hade lyckats gräva fram pågick finalen av Sydsvenska Rallyklubbens rally utanför.
Efter filmen undfägnades vi med kaffe och nybakta äppelmuffins medan Rallyklubben smorde kråset med helstekt kotlettrad. Vi tog med oss kaffet och satt i biosalongen och hade eftersnack - de satt i stora salen. Men jag tror att det var vi som fick den bästa behållningen.
Filmen ingick i de pågående Filmdagarna, arrangerade av Film i Glasriket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar