Man kan inte komma ihåg allt ...

 ... när man bor på landet. För ute på landet är det själva lantlivet som propsar på uppmärksamhet. Hörni, stadsbor, vet ni till exempel vad det här är för något? 

Trodde väl det. Det är vårt avloppsreningsverk. Vi har nämligen ett system där man först rötas det slam som finns i vattnet. I steget efter har man en växtbädd som tar upp huvuddelen av näringämnena, mest kväve och fosfor, ur vattnet. De här växterna skall man klippa ner på hösten och så placera klippet någonstans där man kan ha nytta av det. Och det är det vi har gjort. Fullständigt ryggknäckande! Men nu är det klart. Och så ser ni ett svart plastlock strax bakom. Det är en extra fosforfälla för att fånga upp den sista fosforn. Ni som bor i städer behöver inte bry er om sådant här, för det ingår i VA-taxan. Och resultatet är att en hel massa av er spolar ner en massa saker i avloppet som inte alls är nyttiga för reningsverket... Men här på landet måste man sköta sådant här själv, så det är en av dagens större insatser.

Nåja: Då skall ni få någonting lättare att gissa på. Vad är det här?

Jamen det är ju en foderhäck för ensilage- eller höbalar. Det ser väl alla? 

Och det var först när vi hade gjort klart de här två sakerna som vi kom på att, Javisst-Ja, det var ju vernissage på konstgalleriet igår! Och det glömde vi alldeles bort. Så då skulle vi promenera dit. Men då blev vi förföljda av en katt som var rädd att vi skulle gå vilse. Och vi vill inte ha med oss våra katter alldeles för långt hemifrån. Nog för att de hittar hem - men vi vill inte det. Så det fick bli bilen till konstgalleriet. Väl där möttes vi av Bo Söderströms "målningar". Men vad är en målning egentligen?

Åke Kjellsson - galleristen själv - förklarade tekniken som har använts på en del av verken på följande sätt:

"Vad han har gjort är att smälta ner oljepastellkritor och göra tunna sjok av dem. Sedan skär han ut (titta på den översta av de två) och låter den torka fast på papperet ett par dar. Så lägger han på en gul oljepastellkriterundl och låter den torka ett par dar. Och så en svart rektangel..." Klicka på bilderna för att få dem större så kanske ni ser. Pastellkriteskikten är ett par millimeter tjocka...

Eftersom vi alltså missade vernissagen som var igår så var det ganska tomt: Men huvuddelen av resten av det som hänger på väggarna är alldeles "vanliga" målningar.

Men som vanligt är det värt att åka till Bergdala på helgerna. Vill man se det glastekniska muséet får man förboka minst en dag i förväg. Och vill man se glasblåsning får man välja en vanlig arbetsdag.

 

 

Sagan om giraffen, del 1

Förra fredagen kom burkarna. De gav en ny utsikt:

Dessutom var en trasig i kanten:

På lördagen fick jag besök. Deras första fråga var hur vi vågade ha dem stående sådär öppet, för nog var de väl egentligen hembränningsapparater?

På tisdag eftermiddag kom jag hem från Lessebo, och fick syn på en giraff i trädgården

På onsdag kväll började jag fundera på om den behövde nå't, mat eller vatten, till exempel - den har stått i samma deprimerade position hela tiden...

Nå. På torsdag förmiddag kom husse, och då blev det lite mer fart.

När giraffhusse och jag diskuterat den trasiga kanten, beslöts att nedgräveriet skulle börja med fosforfällan. Efter en stunds grävande visade det sig att det fanns sten därnere...

Nå. Nå'n decimeter hit eller dit kan ju ändra allt... fosforfällan (ja, själva burken, alltså) kom småningom på plats

Turen kom till säcken med filtermaterialet:

Jag vågade mej ut igen (kallt var det, småregn och snålblåst) för att inspektera filtersäcken. Och blev lite förvånad... filtersäcken ska bytas då-och-då. "Det är enkelt, man bara hakar i dehär fyra stropparna, se'n är det bara att lyfta" - låter ju bra, om inte: i burken öppnas säcken i toppen, se'n ska säckens sidor vikas ner (eller hur man ska beskriva det) så att det filtrerade vattnet ska kunna rinna över (...men vänta nu... brukar inte filtrerade vätskor rinna ut i botten, liksom *efter* de passerat filtret? Fast jag vet ju inget om avlopp, förståss) - och när filter är "förbrukat" så ska nå'n alltså ner och "fiska" efter stroppar, som är blöta och dessutom gömda i/under den nervikta kanten?
Verkar ju jättepraktiskt... (men jag vet ju, som sagt, inget om avlopp).
Så jag hittade lite flagglina (borde tåla blöt miljö någorlunda) att trä igenom stropparna, med en knut runt inloppsröret. Förhoppningsvis kommer det att vara möjligt att hitta stropparna med bara *en* operation, när det väl är dags... hoppas jag.

Se'n kom besked från burktillverkaren: burken med den trasiga kanten ska bytas.

Dessutom kom slambilen, den som beställts för att tömma den gamla tanken och dessutom spola rent den befintliga utloppsslangen. Den (bilen) blev full, och alltså blev ingen utloppsslang urspolad heller.

Det började bli eftermiddag. Med besked om att spolbilen skulle återkomma idag fick giraffen vila sej i sällskap med en kompis (som snarare är flodhästlik, med sin breda haka)

Idag, på eftermiddagen (jag hade varit borta minst nå'n timme i taget) ser fördelninsbrunnsgropen ut såhär:

Men så har det ju förståss regnat idag, säkert nå'n millimeter eller två.
(Hur kommer det sig, förresten, att "millimeter" är ett volym-mått när det gäller just regna, när det annars är ett längdmått?)

Fortsättning följer, hoppas jag.