söndag 23 april 2017

Varför måste alltid allting ske samtidigt?

Ni som är trogna följare av den här bloggen vet ju hr det var igår med premiäröppning av museet för året, vernissage i glasriket och dessutom SM i Glasblåsning. Men vad ni kanske inte vet är att det samtidigt - typiskt - också var vernissage på Bergdalas Konstgalleri.

Det torde väl vara säsongens sista utställning så Åke Kjellsson tackar för sig och säsongen och presenterar Stina Lindskogs målningar. Tydligtvis var det så att Åke och någon annan igår, under vernissagen, hade kommit att tala om de praktiska svårigheterna med att transportera stora saker i vanliga bilar. Så Åke fick för sig att han skulle mäta upp den här triptyken: 272 * 180 cm.
Jag måste nog erkänna att jag skulle ha svårt att vistas en längre tid i samma rum som en såpass påträngande målning. Men Stina Lindskog har alldeles tydligt många strängar på sin lyra och det målade träfatet (bambufatet?) med ormdamen på tilltalade mig.
Visst påminner det litet om Frida Kahlo och därifrån gick tankarna vidare till Mexico och sedan är man ju inne på knarkkartellerna och visst är det så att de här två är på väg hem med dagens skörd av Coca? Eller Cannabis? Eller vad det nu är de odlar?
Det kanske inte var tänkt att ge just de här associationerna - men det är ju det som är så roligt med konst - man associerar fritt... Både Mitt Hjärtas Dam (Kerstin) och jag fick mera associationer till cirkus än till "gränsland" av de här två balanskonstnärerna:
Men sedan är det också det där med skojiga tekniker. Och just det där med halvtransparenta bilder är spännande... Tyvärr var det gråmulet när vi var på galleriet - men jag kan tänka mig att den här ändrar karaktär ganska rejält med ljuset...
Kort sagt: Som vanligt är Bergdala värt ett besök. Det finns bara fyra glasbruk (om vi med glasbruk menar sådana som har ett fast bassortiment) kvar och Bergdala är ett av dem. Det finns bara ett glastekniskt museum - och det är i Bergdala, det. Fast än så länge får ni förbeställa visningar. Och så har vi konstgalleriet. Vad mera kan man önska sig?

lördag 22 april 2017

Vilken dag... Puh...

Idag var det stora Vernissagedagen för året med allt vad det innebar.

Först och främst gällde det ju att hålla öppet på Glastekniska museet. Det kom väl inte sådär jättemycket folk, 45 personer räknade jag in...

Glasbruket går fram med ett grupparbete i år:

Men just när jag var inne i hyttan var det inte så förfärligt mycket folk, även om det verkade vara gott om bilar hela dagen. Och de som kom in i museet berättade allihopa att de var på rundresa och hade åkt långa vägar (från Kalmar och från Ronneby och Gud-Vet-Var) för att åka runt nu på vernissagehelgen. Men som sagt: Just när jag var inne i hyttan var det inte så mycket folk.
Däremot var det mycket folk på kvällen. Jag är rädd för att det var fler än vad som är tillåtet, faktiskt. Gissningsvis var det någonstans mellan 200 och 250 personer!
Nej: Det var inte fotbollsmatch - även om Hanz Henriksson flera gånger berättade om den gången (fast det var länge sedan) då Bergdala IF klådde Kosta i fotboll. I halvlek stod det tio-noll till Bergdala så Kosta-laget klev in i sin hyrda buss och for hem...

Det var SM i Glasblåsning! Förstora bilden så inser ni hur nervdallrande det var!!!

Bergdalas tappra kämpar, Lasse Axelsson, Jonas Holub och Jens Schmidt slutade på en hedrande fjärdeplats.
Det gjorde å andra sidan även Sam Lilja, Jörgen Erlandsson och Uffe Persson från Kosta, Niklas Fröjd från Målerås och Tillie Burden och Micke Jakobsson från Glassfaktoriet (nävisstnä, "The Glass Factory" heter det ju - att jag aldrig lär mig) i Boda.

Faktum är att de enda som inte hamnade på en hedrande fjärdeplats var Mikael Erlandsson från Glashyttan Ulven utanför Uppsala, Morgan Persson från Målerås som fick nästan lika många poäng som Mikael och Johan Nilsson från Målerås som i sin tur fick nästan lika många poäng som Morgan. De här tre skilde alltså ut sig. Jag vet inte om det är det som kallas "utanförskap" numera, men här är de i alla fall, så ni känner igen dem om ni får syn på dem:
Några stilstudier från det att de skulle blåsa fat:
Och dessutom skulle de blåsa cylindrar. Om ni till äventyrs inte vet varför det är viktigt att kunna blåsa en rak cylinder så vill jag rekommendera att ni köper planglasboken från föreningen Glas i Hovmantorp! Boken kan även köpas på Bergdala Glastekniska Museum som kommer att öppna för säsongen i mitten av juni, den 17 närmare bestämt.

En del av cylindrarna blev alldeles oerhört stiliga - andra blev mera som det där vi vanliga dödliga brukar åstadkomma när vi får prova på glasblåsning under hyttsillskvällar...
Här gick den sönder så det började brinna...
Om det skulle finnas några kalenderbitare bland bloggens läsare så har ni här en tabell över hur allting gick: