onsdag 13 februari 2019

Varken vaken eller eller

Men solsken var det, redan på morgonen:


Fort går den, dendär solen – kan inte vara mer än 15-20 min mellan första och sista.

Häromdagen försvann snön så det syntes, men se’n blev det kallare.
Detta blev kvar, men kan väl knappas kallas ”sista drivan”?


Nära framväggen är det lite varmare:

söndag 3 februari 2019

Vintern, ja

I själva verket kom den redan under natten till den 21:e, den natten som skulle avslutas med blodmånen.

En kan säga att blodmånen snöade in…


Se’n dess har marken varit vit – och imorse (precis som SMHI hade lovat, faktiskt) hade det blivit betydligt mer.

(fast inte mer än att fåren faktiskt sticker upp en aning)

Tur kanske det var att stor-snön inte kom förrän idag, eftersom vi under fredagen och lördagen fixade den tredje årliga glastekniska utställningen på bibblan i Lessebo.


Det hade varit måttligt kul att knö in denhär hyllan (och allt annat) i en bil med dagens snömängd!


Utställningen står hela februari, så vi har tid på oss att skotta innan den (hyllan) ska tillbaka hem.

söndag 20 januari 2019

Universum...

expanderar, det har en ju lärt sig.

Idag finns skäl att misstro det.

På ungefär samma ställe, och i samma riktning, som vi brukar kunna se Vintergatan som ett brett småprickigt band fanns en betydligt tydligare ”gata”.'

(klicka för förstoring)

Alltså: om Vintergatan plötsligt manifesterar sig som en lätt avläsbar gata – nog måste det snarare tyda på universums kontraktion?!?

Och imorronbitti är det "blodmåne"...

måndag 31 december 2018

Svindlande höjder!

är ju vad årets nyårsrevy kallas.

Så… först ett par bilder från verkligheten. Såhär ser det ut, just nu:

I föreställningen var visionen något större:

Nå, en ännu-inte-inträffad verklighet kanske det inte finns så mycket att säga om.

En inträffad verklighet, dock, är att allas vår Monica avgår, inte helt utan vånda, vad det verkar:
(Hon dök upp ett par gånger till, hävdade att vi skulle få se henne både här, där och everyehere även i fortsättningen. Stå på dig, Monica!)

Några funderingar om dagens verklighet för verklighetens folk: hur att lyckas ta hand om alla rut-tjänstepersoner. Det blev lite rörigt…

Om det hotande (eller är det stundande?) nyvalet:

Så SENSATIONEN: Sten som Sveriges svar på Donald Trump (och, följaktligen, Berit som Sveriges svar på Melania):
(ganska porträttlikt... inte?)

Jag tar ett exempel till: konsten att tillverka våtservetter…

Musiken, levande förstås, var den bästa på länge (tycker jag)!

Men en sak, nej person, saknades: ingen Laila i år.


Gott nytt år!

torsdag 27 december 2018

Sista snön för i år!

(törs en väl anta; det är inte många dagar kvar…)

Årets, nej, jag menar förståss säsongens, första snö höll i sig i nästan två veckor. Under dessa två veckor täckte den nästan marken, utom stora grästuvor.

Idag:


Kanske jag skulle göra en ny etikett: första sista snödrivan?

För säkerhets skull letade jag lite, om det skulle finnas några snödroppar - men det gjorde det inte.

fredag 14 december 2018

söndag 18 november 2018

Blåsippan (??) ute i gräsmattan står ...

... Nu får vi gå utan strumpor och skor ...
Men med tanke på att det faktiskt är den artonde november så får man väl hoppas på att mor har rätt (och är rar) när hon påstår att än är det vinter kvar...
Den, vintern alltså, har ju faktiskt inte ens börjat än så länge.

Å andra sidan måste man förbereda för vintern, och fåren har just fått sina förberedelser.
Fyra ensilagebalar av vilka inte en enda en är öppnad ännu! Ni kan aldrig gissa hur besvikna får kan vara...

söndag 4 november 2018

2+1-väg till Bergdala!

För någon månad sedan, kanske två, gjorde man ny vägbeläggning på Stora Vägen till Bergdala. Det är den som vi brukar tala om som Hovmantorpsvägen. Och nu har den nya beläggningen "satt sig" så nu håller man på och förbereder för att måla. Och då räknar man tydligen med att göra en 3+3-väg. Hur en sådan väg skall se ut har jag ingen som helst aning om men det kanske inte är så allvarligt menat ändå ;)?
Vare därmed hur som helst: Men man ser ju att Vägverket räknar med att trafiken kommer att öka våldsamt tack vare museet. Man har förberett för dubbla körfält både in till och ut från själva stadskärnan. Häftigt!
När man sedan lämnar Bergdala mot den omgivande landsbygden så är det litet svårt för oss som inte jobbar på Vägverket att förstå markeringarna, men jag tror att det blir en tre-plus-tre-väg. Någon som vill hålla emot?

Alltnog. Vi glömde bort vernissagen igår. Så idag tog vi en promenad till Galleriet för att titta på Lillian Presthus' målningar och Harry Loontjens' grejer.
Lillian visade bland annat ett porträtt av en blomma i fem delar, något som skulle kunna vara ett proträtt, eller i alla fall en profil av någon, och där fanns också litet riktiga blommor som ännu ej är avporträtterade.
Och Harry Loontjens visade skulpturer och tuschteckningar.
Som vanligt är det alltså som så, att man skall åka till Bergdala om man har det allra minsta sinne för kultur. Och ni: I framtiden kommer trafiken att flyta mycket bättre!!! Så nu finns det verkligen ingenting att skylla på ifall ni inte kommer hit!

lördag 27 oktober 2018

Höstmarknad i Bergdalahyttan

har blivit en tradition – idag var det dags igen.

Vi alla vaknade med hot om vinter - en del vaknade till rejält med snö (inte vi Bergdalingar). Detta ledde till flera i-sista-ögonblicket återbud, speciellt för dem som tänkt vara på hyttgården.

I alla fall: publiken svek inte – i hyttan var det fullt tryck.


Museet hade också öppet. Vi som vaktade hade hoppats på 720 besökare (som fordrades för att vi skulle slå förra årets siffror) – det blev 56.
Men det var inte det sämsta, med tanke på hur kallt det var!

(Efter ett par timmar hemma med brasa är vi som nya igen...)

lördag 6 oktober 2018

Vardagslunk...

Jaha, nu är vardagen tillbaka igen med allt vad det betyder med saker som skall hinnas med och göras och allt vad det är. Utanför Bergdala händer det inte så mycket: Jila Mossaed och Eric Runesson har visst blivit medlemmar i en tämligen obskyr klubb i Stockholm, Nadia Murad och Denis Mukwege har välförtjänt fått det finaste pris man kan få och folk spränger varandra i luften med samma glada miner som alltid. Men fjällrävsstammen växer i alla fall till sig. Och det får man vara glad över...

Här i Bergdala med omnejd innebär vardagen annars att konstgalleriet har den ena utställningen efter den andra. Vi har ju missat ett par stycken på grund av resor och annat - men nu så: Det finns en konstnärinna i Kalmar som heter Linda Rothstein. Hon måtte ha varit i Skottland och blivit inspirerad av den klassiska bilden av Nessie. Titta själva!
Fast vissa av galleriets besökare rynkade allt på näsan åt en del av Lindas alster.

På nedervåningen visar Shyqri Gjurkaj stenar. Visst verkar det litet konstigt att via stenar i Småland av alla ställen, men de är faktiskt ganska häftiga att titta på.





Och skeppssättningar är det inte jättegott om i den Småländska skogarna.
En annan sak som hör vardagen till är att ta hand om praktiska saker: För en dryg vecka sedan blåste en björk sönder och krossade i förbifarten en del av fårstängslet.
Men fåren var inte där, så det gjorde inte så mycket. Och sedan har den legat där i en vecka i väntan på Godot. Eller åtminstone i väntan på att motorsågen skulle få sig en översyn så att den överhuvudtaget gick att starta. Men nu är den uppsågad och får ligga till sig här tills vi vid något senare tillfälle har lust att klyva upp den...