lördag 9 januari 2021

För 16 år sedan

hände det nå’t stort.

Minns du vad?
… det är Gudrun jag tänker på, den stora stormen.

Linnéuniversitetet har idag (igår, men - ) publicerat en sida om vad som hände sedan: lite beskrivningar, lite om forskning som gjorts, en film. Intressant är det!

Denhär bloggen var inte uppfunnen då, men vi skrev lite om Gudrun iallafall, några bilder hade vi.
Till exempel denhär:

torsdag 7 januari 2021

Många flingor små…

blir en stor driva (nåja). Gårdagens och dagens små-små-små flingor, som kunde upplevas som dimma, har i alla fall åstadkommit ett ordentligt täcke:



Återstår att se hur länge det håller sig, för nu är det plusgrader igen.

Det var en tillräcklig väderomväxling för att Kisse skulle vara ute i timmar, dock. (Så länge det mest regnade var hon ute i max en kvart)

torsdag 31 december 2020

Ett annat år

... hade revyn börjat nu.

Nå - vi vet ju alla varför den inte blir av i år (för framtiden: pga coronapandemin). Men det känns aningen märkligt efter alla 20-nånting åren som just vi har gått på premiären...

Men en väderrapport kan det bli iallafall: 2 grader varmt, småregnar (och alltå ingen snö - dendär första snön som tidigare rapporterats försvann meddetsamma)

I värsta fall får vi titta på "Året med kungafamiljen" (eller vad den heter?) i väntan på supén.

Som vanligt har vi inga fyrverkerier heller... men för att det iallafall ska bli en bild gick jag ut och blixtfotograferade vår reflexprydda soptunnemojäng:


men iallafall: GOTT NYTT ÅR!

lördag 19 december 2020

Jul, jul -

strååålande jul...
syns längs vägen...

För de äventyrslystna, lyssna på detta:
God jul, alla som så önskar!

måndag 7 december 2020

En tråkig dag ...

 ... tycker Kisse.

Det tyckte vi också, så vi åkte ner till Hovmantorp och fick våffla (med kaffe). Och där hade de en fin "ljusstake" med tre ljus på bardisken. 

Och då blev vi glada igen.



fredag 4 december 2020

Idag kom vintern!

 Nåja - det var kanske att ta i. Nu när man är pensionär gör det ju inte så mycket ifall det kommer snö. Man måste ju inte nödvändigtvis skotta fram bilarna i tid för att kunna åka och möta kunskapstörstande studenter i arla morgonstund, längre. Och litet granna snö har det fktiskt kommit igår kväll och i natt. Men skotta behöver man då rakt inte.

Vår tidigare erfarenhet av ungkatter och snö är att de blir hur entusiastiska som helst och har snöbollskrig och allt möjligt. Så när det nu faktiskt fanns litet snö så väntade vi med att släppa ut Nikki och Kettil tills vi var påklädda och kunde komma med ut. Men det blev en besvikelse: De tyckte bara att det var konstigt. Ingen lek, inga vilda glädjeskutt, inget snöbollskastande... Bara "Men vad ÄR det här? Blött och dant. Usch!"


söndag 25 oktober 2020

Man kan inte komma ihåg allt ...

 ... när man bor på landet. För ute på landet är det själva lantlivet som propsar på uppmärksamhet. Hörni, stadsbor, vet ni till exempel vad det här är för något? 

Trodde väl det. Det är vårt avloppsreningsverk. Vi har nämligen ett system där man först rötas det slam som finns i vattnet. I steget efter har man en växtbädd som tar upp huvuddelen av näringämnena, mest kväve och fosfor, ur vattnet. De här växterna skall man klippa ner på hösten och så placera klippet någonstans där man kan ha nytta av det. Och det är det vi har gjort. Fullständigt ryggknäckande! Men nu är det klart. Och så ser ni ett svart plastlock strax bakom. Det är en extra fosforfälla för att fånga upp den sista fosforn. Ni som bor i städer behöver inte bry er om sådant här, för det ingår i VA-taxan. Och resultatet är att en hel massa av er spolar ner en massa saker i avloppet som inte alls är nyttiga för reningsverket... Men här på landet måste man sköta sådant här själv, så det är en av dagens större insatser.

Nåja: Då skall ni få någonting lättare att gissa på. Vad är det här?

Jamen det är ju en foderhäck för ensilage- eller höbalar. Det ser väl alla? 

Och det var först när vi hade gjort klart de här två sakerna som vi kom på att, Javisst-Ja, det var ju vernissage på konstgalleriet igår! Och det glömde vi alldeles bort. Så då skulle vi promenera dit. Men då blev vi förföljda av en katt som var rädd att vi skulle gå vilse. Och vi vill inte ha med oss våra katter alldeles för långt hemifrån. Nog för att de hittar hem - men vi vill inte det. Så det fick bli bilen till konstgalleriet. Väl där möttes vi av Bo Söderströms "målningar". Men vad är en målning egentligen?

Åke Kjellsson - galleristen själv - förklarade tekniken som har använts på en del av verken på följande sätt:

"Vad han har gjort är att smälta ner oljepastellkritor och göra tunna sjok av dem. Sedan skär han ut (titta på den översta av de två) och låter den torka fast på papperet ett par dar. Så lägger han på en gul oljepastellkriterundl och låter den torka ett par dar. Och så en svart rektangel..." Klicka på bilderna för att få dem större så kanske ni ser. Pastellkriteskikten är ett par millimeter tjocka...

Eftersom vi alltså missade vernissagen som var igår så var det ganska tomt: Men huvuddelen av resten av det som hänger på väggarna är alldeles "vanliga" målningar.




Men som vanligt är det värt att åka till Bergdala på helgerna. Vill man se det glastekniska muséet får man förboka minst en dag i förväg. Och vill man se glasblåsning får man välja en vanlig arbetsdag.





 

 






lördag 3 oktober 2020

Säsongen är i full fart ...

 

... fast inte på Glastekniska Museet, förstås. Men på Konstgalleriet, där är det full fart.

Just idag var det vernissage - och så var det vernissage. Njaeä, Eder Utsände har fått sig för mycket till bästa av vernissagevinet. Men det var så att SofiaHeinonens 

målningar hänger på nedervåningen medan däremot de mera rumsliga trådbyggena av Isabelle Hällsjö 

hänger en trappa upp. Och när de är skilda på det påtagliga viset måste det ju räknas som två vernissager - eller hur?

Och en viss logik är det - för medge att de här svävande molnen

alldeles uppenbart befinner sig ovanför det här stormpiskade havet (om det nu är det det är?).

Kort sagt är det precis som vanligt: Var ni än befinner er i landet så är Bergdala ett naturligt utflyktsmål på helgerna.