Glasverkstadsmuseum

Ibland måste en bege sig en bit ifrån Bergdala.

Idag var en så’n dag – idag var det invigning av det nya glasverkstadsmuseet i hembygdsparken i Hovmantorp, nämligen. Ulla B och Håkan H invigningstalade, Hanz H blåste fanfar (fast inte på glastrumpet, tyvärr).

Inte så stort, men välfyllt: skåpet innehåller exempel från alla bruken som funnits i socknen (alltså Hofmantorp, Sandvik, Hofmantorps nya, Lindefors/Strömbergshyttan, Bergdala och Studioglas Strömbergshyttan).
(Hembygdsföreningen har hemsida här, och facebook här. Båda länkarna öppnas i nya fönstr)

Det finns en stor uppsättning ”varma” verktyg och några formar, några gamla skyltar och en hel del information.
(Vill ni se ”kalla” verktyg, eller ”industriella”, som tex glaspressar, får ni komma till Bergdala glastekniska museum – sådant har vi.)

Hyttan fyller år!!

Tänka sig att Bergdala fyller två år idag!
Jamen - hallå där? Stopp!! Visst grundades bruket 1889? Så det måste ju bli 128 år?
Javisst: Bergdala är bruket som brinner upp och brinner ner och läggs ner och går i konkurs men som hela tiden finns kvar. Det är ju känt som bruket som vägrar dö.

Alltså: Det vi firar idag är Roger Johanssons version av detta ärorika bruk: Bergdalahyttan!

Såhär såg det ut för två år sedan när Roger övervakade iläggningen vid omstarten:

 

 Och sedan dess har det snurrat på bra, åtminstone såvitt vi i byn kunnat förstå. Just idag, till exempel, var det någon som hade köpt hela dukningen "på ett bräde". De skulle väl åka hem till sig och duka upp till födelsedagskalas, kantänka...

Fast bordet och stolarna ingick inte i köpet...

Andra som kommit för att delta i firandet köpte istället kaffe och våfflor (det är ju våffeldag också; Tänk att allting alltid skall inträffa samtidigt) på Evas Hyttcafé.

Och så hade förstås glastekniska museet öppet och så har det varit strålande sol ovanpå allting annat.

Kort sagt: Dubbelt så bra finns helt enkelt inte! 

Och Grattis Roger från oss i byn! 

Och Heja Blåvitt! - Nävisstnä ... 

Heja Blå Kant från Bergdalahyttan!!

Beröm och berömmelse

I dagens Dagens Nyheter finns en lång artikel om "det nya Glasriket", och minsann om inte även Bergdala är finns med!

En i det stora hela mycket positivt hållen artikel (även om problem omnämns, men för en gångs skull som något som går att åtgärda) - läs, "dela", rekommendera...

Invigning av Bergdalahyttan!

Igår var det inte bara vernissage för Glasrikets gemensamma evenemang Glaskonst'15, det var också den officiella invigningen av den nya Bergdalahyttan.

Vi kom i god tid, men var inte först:

"Alla" var där... Själva invigningen gjordes av vårt kommunalråd Monica Widnemark.

(Efter talet klippte hon bandet - blått förståss, Bergdala ÄR ju ändå hyttan med blå kant! - till Hanz Henrikssons fanfar. Eftersom han inte hade glastrumpet fastnade han inte på bild.)

Däremot förärades Roger den legendariske Elving Conradssons saxofon (påstods det, fan tro't...)

Bergdalahyttan har ännu inte någon "vanlig" hemsida (man den kommer!), så än så länge får man hålla till godo med Facebooksidan.

Efter bandklippningen fortsatte vi på en liten tur i närheten. Vårt nästa besök blev till Erikshyttan.

Vårt sista mål för dagen var Micke-Johans konstglas eftersom det utlovades show med tillverkning av dubbel-ariel.
(För er som inte vet vad ariel-tekniken innebär: enkelt uttryckt bildas mönstret av inneslutna luftbubblor - en teknisk förklaring finns här (scrolla ned halvvägs, ungefär)).

Man kan inte missa vad som finns här:

I hyttan:

Ganska liten var den när vi kom - färdig att kylas gissades det på att den vägde runt 15 kg... att vara glasblådare är inget för veklingar, tydligen!

Hur just denna blir kan man ju ännu inte se, men här ett färdigt exempel:

Bergdalahyttan!

Nu har den ett namn, nämligen Bergdalahyttan.

Hyttshopen har växt en hel del se'n sist:

Bergdalahyttan finns på facebook, på instagram och kommer så småningom att ha en vanlig hemsida också.

Blåsning!

Ett glas och några filbunkeskålar:

Tänt var det här!!!

Vid glasbruket - "Bruket som vägrar dö" - har ugnarna tänts igen!
Just idag - lördagen den 14 -  har degeln kommit upp i temperatur så att försmältningen och glaseringen kan börja vi var förstås på plats vid åttatiden för denna stora begivenhet!

Bergdala har återtagit sin naturliga plats på Kul-Turen igen - för i sommar kan man återigen komma till oss och se glasblåsning i den enda kvarvarande hyttan med trägolv! Välkomna tillbaka igen alla glasturister!


För er som inte vet så är det en stor operation, eller åtminstone tidskrävande, att tända en glasugn med en ny degel.

Först skall ugnen och degeln värmas upp långsamt. Sedan lägger man i glasskärv som får smälta så att man har en bottenskyla i degeln.

Så glaserar man degelns kant genom att ta upp smält glas från botten i degeln och hälla det på kanten så att man får en slät yta och så att inte bitar av degeln skall förorena glaset. Det sker senare idag. Sedan får alltihopa stå ett dygn till innan man faktiskt börjar blåsa.

 Den som skall lägga in skärven behöver ha skyddskläder på sig - för det är ganska varmt i en glassmältugn!

På måndag börjar produktionen igen!
Det är det här varumärket ni skall hålla utkik efter om ni vill ha äkta Bergdalaglas!

Bergdala är igång igen och nu finns det, utom glashyttorna, återigen fyra fungerande glasbruk i Glasriktet: Målerås, Skruf, Kosta och BERGDALA!!
Hurra och Heja Roger!!
Det är Roger Johansson som annars driver ett eget sliperi som har tagit initiativet och från och med nu driver verksamheten.

Glasauktion!

Igår var det glasauktion i Hovmantorp.

Fullsatt blev det...

Men ett objekt hade bestämt blivit bortglömt:

Glas i Hovmantorp var förstås där och sålde böcker, bland andra den här.

Höstmarknad

Idag blir det en så'n där dag igen när allting händer på samma dag. Men denna gång får det bli flera inlägg istället...

Först: höstmarknaden. Hantverkare (och glasblåsare) i hyttan. (För ni vet väl att Bergdala, till skillnad från vissa andra glasbruk, tillverkar alla produkter på plats?)

I "grillhuset" är loppisen sedan länge bortstädad - idag var där matmarknad (samt en del blomster)

Fast vi fick inte vara med...

Nej - nu var jag orättvis: KulTuren har äntligen fått upp sina informationsskyltar! Det har tagit ett år, men nu är de på plats på åtminstone fem ställen längs den 14 mil långa rundturen...

Om man tittar noga så ser man att Kosta är den allra nordligaste punkten och Vissefjärda den allra sydligaste, så att de fick skyltar är väl OK. Och så har Hovmantorp fått en skylt och det ligger ju mest västerut. Så har även Strömbergshyttan och Eriksmåla - av alla orter i denna värld - fått fina skyltar. Men det är klart: De ligger ju båda på stora Ölandsvägen, "tjugofemman", och det är ju den vägen som turisterna kör...

Från början var det tänkt att vi i Bergdala också skulle ha en skylt, men det fick vi alltså inte. Men vi finns ordentligt med på kartan.

Vi provkörde den här rundan vintern 2011/-12 och den är verkligen fin - så ni som inte har gjort det ännu: Passa på nu i sommar! Det är bäst ni kör rundan innan alla glasbruken är nedlagda. Nu var jag orättvis igen: Glasbruk - sådana som har serieproduktion av munblåst glas - som för tillfället fungerar finns i Bergdala, Kosta, Målerås, Orrefors och Skruf. Men dessutom finns det ju en massa studiohyttor, sådana som gör unikat.

Vårkänslor på galleriet?

Tö och slask och grått och dant var det att gå dit – och halt som skrutt. Och när vi kom fram verkade det som om någon av besökarna hade glömt kvar slipsen.

Men så var det inte alls, utan det var Annika Jarring  och Roger Svensson som hade utställning! Roger har visat sina målningar på Bergdala konstgalleri redan förut. 

Visserligen heter utställningen inte alls ”vårkänslor” men i snöslasket så var det ändå en viss lättnad att tänka på våren. 

Om kanske inte det där arbetet med spaden känns så lockande så kommer det ju i alla fall att bli litet mera färg än vad en grå februaridag kan erbjuda.

 Och även annat hör våren till. Romantik och vårkänslor hör ihop. Vet ni hur det går till när glaspallar förökar sig? Nej, det vet inte jag heller, men ATT de gör det ser man ju tydligt. 

På tal om intensiva känslor och känslostormar:
Även om Annika Jarring är mest känd för att göra saker av glas, och silikon, så verkar det som om hon ibland går överstyr och slår sönder assietterna där hemma.

Men när hon har haft sönder assietterna så lagar hon dem igen – med silikon, förstås.