lördag 22 november 2014

Just nu på Galleriet: 4 x Harrysson



En stor(?) del av familjen Harrysson ställer ut på Konstgalleriet tom 30/11.
Gänget består av Mats, Birgitta, Anna och Maria.

Vi vet att det inte är riktigt hela familjen pga detta:

Några bilder:







Vernissagepubliken var av alla åldrar, vilket väl visat att det finns hopp för konsten?


Utställningen består av många fler, och olika slags, verk - teckningar, akvareller, objekt, foton, videoverk - gå dit och titta själv!

måndag 17 november 2014

En regning dag (till)

Ute såg det ut såhär:


Även utekatter kan vilja gå in ibland - denhär vet var värmen kommer ifrån:

lördag 8 november 2014

På biblioteket: vernissage!

Idag var det vernissage för Camilla Gustafssons papperslek.

Hon tar hand om övergivna böcker och gör om dem till annat: viker, klipper, dekorerar...








Om synes är Camilla glad i rosor (eller om det var jag som glömde fota de andra grejorna?). Lite kul är det att man kan läsa (åtminstone delar av) böckerna - ett par av rosorna ovan är till exempel gjorda av ett engelsk-svenskt lexikon...


(Kanske jag borde lägga till: bibblan i Lessebo, alltså!)

På "nya" värdshuset


var det informationsmöte i torsdags. De nya ägarna, Britt och Örjan, bjöd på kaffe och berättade on hur de tänkt med asylboendet.

Först några ord om det här med arseniken: att området är förorenat förvånar ju ingen av oss boende - bland annat för att undersökningar gjorts ett antal gånger (se till exempel denna från 2004)
Däremot förefaller kraven på åtgärder har varierat: från början skulle hela länet varit sanerat senast 2010, men senare konstaterade Länsstyrelsen att målet var för högt satt, och att man tillsvidare nöjde sig med staket och/eller skyltar. (Min alldeles privata reflektion: hur bra är det med skyltar på svenska när man helst önskar sig turister från hela världen? Nå, har Länsstyrelsen sagt det, så...)
Arseniken, blyet och alla andra giftiga ämnen ligger alltså kvar där de alltid legat, och att det kom som en överraskning för inblandade myndighetspersoner är något märkligt.

Bergdalas relativa isolering kan de förstås inte göra något åt, men de har en minibuss för kommunikationen, samt planerar för flera möjliga aktiviteter (inklusive svenskundervisning). Man avser att ha 5-6 anställda, inklusive en tolk.

Vi fick även en inblick i hur det kan vara att "leverera" till Migrationsverket. Som tidigare nämnts anser verket att det är tillräckligt med 3,5 kvadratmeter per person - så när de inspekterade vandrarhemmet ansåg de att där kunde få plats 80 personer. (Britt och Örjan vill inte ta emot fler än 50 - det var litet oklart om Migrationsverket kan "tvinga" dem att ta emot fler.)
Vidare ger Migrationsverket 6 timmars förvarning (sex timmar: "hej, nu har vi en buss som kommer om 6 timmar, sätt igång att fixa mat till 50 pers") - hur beredd man än är, så kan det ju bli litet, hm, stressigt? Dessutom gäller avtalet bara 4 månader i taget. Att ha asylboende är uppenbarligen inget för människor med kontrollbehov...

Mötet slutade i en positiv anda, med att vi alla funderade på hur vi kunde hjälpa till; vinterkläder? skor? böcker? körsång? sällskap? högläsning för eventuella barn för att hjälpa dem med svenskan?