OM…

om det inte hade kommit snö, till exempel, (som det gjorde onsdag kväll-natt) – så skulle nu alla människor haft svårt att se att vi har fått ett nytt tak.

Ett par bilder från i onsdags:

Innan onsdagen tog slut var även framsidan färdig. (den uppmärksamme kan ana arbetet på att alla plåtskoningar nu är röda – tidigare vita)

Och det var tur! För på torsdag morgon…

Den fortsatta ställningsrivningen blev onödigt svår. Å andra sidan kommer vi att kunna plocka mängder med skruv, spik och andra överblivna detaljer så fort det blir barmark igen. (- nånting vi lärt oss: kulturskillnader mellan snickare, elektriker och plåtslagare: snickare städar efter varje dag, de andra, hm, inte)

En ”färdigbild” i solsken:

Solsken kan locka till promenad. På promenad kan en upptäcka det ena och det andra, till exempel:

Vad hände egentligen här?

Eller – kolla, snöskog:

Inne kan de finnas katter (tror jag det är)

Ett par veckor med extra allt

Först kom snön. Ett par dagar senare kom takfixarna, men de lät sig inte skrämmas.

Meningen är att det gamla (original-)teglet ska tillbaka när underlaget fixats. Teglet kom ner i rask takt, det läktades på det gamla sticketaket, lämplig papp kom upp (osv osv)
I uppdraget ingår också att riva den gamla fallfärdiga boden ”i god ordning” – alltså allt återbrukbart ska återbrukas. Teglet blir reserv till stora taket, användbart timmer ska staplas (osv osv)

(Vi tyckte vi kom ganska långt under eldningsdagen, men...)

MEN: det var förståss inte allt. Förra veckan fick vi larm i avloppet som krävde expertutryckning ända från Kalvsvik. Lyckligtvis var det lättfixat för en expert (om en nu räknar att ligga på magen på den snöiga marken och fiska efter sladdar ”lätt”, men det gick bra)

Så, eftersom(?) det var fort gjort, så valde pelletkaminen att paja: efter tre-fyra dagar av mycket manuellt handhavande fick vi ha hit en kaminexpert också. Det visade sig också vara fort fixat för en expert med resurser (en ny drivmotor).

I nästa vecka hoppas vi att allt lättillgängligt gammalt tegel är på plats igen.
Då återstår bara att få … ordning på (eller ”bort”, kanske?) den oanvändbara bråten efter gamla boden. (Dock ska det bli spännande att se vad som finns *under* den, så mycket vatten som jag fått ut därifrån under åren. Kanske det visar sig att det är en bra plats att förvara trasigt tegel på?)

Eftersom diverse vårtecken brukar visas här:
Årets första kandidat till ”sista snödrivan” (det kan ju komma fler...):

Årets första snödroppar kommer nog att bli lite försenade – såhär ser den rabatten ut just nu:

För 16 år sedan

hände det nå’t stort.

Minns du vad?
… det är Gudrun jag tänker på, den stora stormen.

Linnéuniversitetet har idag (igår, men - ) publicerat en sida om vad som hände sedan: lite beskrivningar, lite om forskning som gjorts, en film. Intressant är det!

Denhär bloggen var inte uppfunnen då, men vi skrev lite om Gudrun iallafall, några bilder hade vi.
Till exempel denhär:

Många flingor små…

blir en stor driva (nåja). Gårdagens och dagens små-små-små flingor, som kunde upplevas som dimma, har i alla fall åstadkommit ett ordentligt täcke:

Återstår att se hur länge det håller sig, för nu är det plusgrader igen.

Det var en tillräcklig väderomväxling för att Kisse skulle vara ute i timmar, dock. (Så länge det mest regnade var hon ute i max en kvart)