lördag 29 augusti 2015

Inför "internationella fladdermusnatten"

(jo, den infaller i natt (läs mer här) - men nedanstående inträffade tidigare på dagen)

En solig, blåsig men ganska varm sensommardag, på väg mot höstens andra vernissage (Ingela Johansson: "Stilleben" och Anna Berglund: "Liquid") började vi spåna om en bloggposttitel. Still leben - nature morte - "natur, levande och död" kanske?

(Lite senare, med väderfronten blåsande oss hem, kom vi på några andra möjliga titlar, som till exempel "konstgalleriet i frontlinjen". Man får vara lite fånig ibland, åtminstone på sin egen blogg...)

För att börja med den levande naturen: kan detta vara världens minsta myrstack?

Detta är i alla fall en mycket liten groda:

Galleriet i sikte:

Konstnärer, besökare, konstnärshund och en jojo (hunden hade både haka och ben, men de fick inte plats):

Inga-Lill jojar (heter det väl?) - svårt att få med båda på samma bild:

Glas för vätskor (själva glaset var precis så hårt/stelnat som glas brukar vara)
(kolla noga, så ser ni en selfie...)

Glasblåsningen hade Micke-Johan bestått med.

På andra våningen höll Ingela som bäst på med att signera

(oljemålningarna är signerade på baksidan, fick vi veta)

På vägen hem var vi lite inspirerade av leksaker och porslinshästar. Då såg vi detta lilla lejon:

Ett alternativ till porslinshäst?

Till sist: två lyckokatter från vår egen hylla:




Efter krusbären

Är det ett spöke i busken?


Nä, det var ingen trädgårdstomte denhär gången:




lördag 15 augusti 2015

Far och Dotter på Vernissage!

Det är visserligen pappa Åke som står på affischerna, men det var dottern Ellen som hördes mest. Men nu tar vi det i tur och ordning:

Åke Sander målar, mest kyrkor. Ja, alltså, han är inte plankstrykare utan hans tavlor innehåller (nästan) alltid en kyrka någonstans, eller någonting som liknar en kyrka. En pagod, kanske??


Han har hållit sig till ungefär samma motiv ganska länge och om man vill veta varför så finns det en video där han litet granna förklarar hur han tänker...
Detta är inte alls första gången han ställer ut på galleriet och en tidigare recension från Smålandsposten finns fortfarande tillgänglig. Numera, och det är väl helt juste, måste man vara prenumerant för att få läsa Smålandsposten på nätet - men en del gamla saker finns fortfarande öppet tillgängliga.

Åke Sanders dotter, Ellen Sjö Sander , spelar. Ja, alltså, hon är inte hasardspelare eller så utan hon spelar jättexylofon. Inte någon liten leksaksmojäng utan här är det riktiga grejer, en Marimba. Det är alltså inte marimban som syns i bakgrunden här utan en av pappas tavlor...
Såhär såg det ut:




Och när man närmade sig galleriet i den strålande solen var det hon som hördes, eller åtminstone hennes spelande... Ni som åker till Bergdala den närmaste veckan kommer antagligen inte att få njuta av Ellens musik - ni får allt nöja er med tavlorna. Men skyll er själva ifall ni inte orkar masa er hit när det är vernissage!

onsdag 12 augusti 2015

Grannsämja?

För en dryg månad se'n (scrolla ned till mitten, ungefär) läste vi i Smålandsposten att plan- och miljönämnden säger att "det inte är något brott mot miljölagstiftningen att lägga glaskross i en öppen container på en industrifastighet".

I dagens Smp hittar vi en rubrik som lyder "Containerbeslutet i Bergdala överklagas av Thorné".

Ur artikeltexten: "I överklagan hänvisar [...] till bestämmelser om nedskräpning. [...] Ärendet ligger nu hos Länsstyrelsen [...]"

...

För att lätta upp tillvaron återanvänder jag en bild på nedskräpning och sophantering:


(Mer om denna "nedskräpning" kan läsas här)