Idag och imorgon är det sista chansen för året att besöka *två* begivenheter i Bergdala - sista helgen för Galleriets utställning med Helena Felldin och Magnus Petersson samt sista helgen för Bergdala glastekniska museum.
Museet håller öppet idag kl 10-16, imorgon kl 12-16. Galleriet är öppet båda dagarna kl 13-16.
Till skillnad från galleriet går det att boka besök på museet.
Trevlig höst!
Vi har varit litet sena i starten, men nu är det på gång. Solceller på stalltakets södersida, nämligen. I vårt fall var det litet granna stökigt för cellerna måste placeras ovanför hönsgården. Och efter Kerstins stroke har vi avvecklat hönshållningen så nässlorna växer manshöga i hönsgårdarna. Nåja: Jag fick ner dem och fick till en riskfri (dvs brännässlefri) arbetsmiljö för montörerna som kom på morgonen nu i måndags, den 31 juli.
Och jösses vilka proffs. De började montera ställning inne i hönsgården på morgonen. Inte någon fuskställning inte, utan riktiga, säkra grejer. Riktig trappa, ingen skraltig stege, inte, skyddsräcke och hela middetjossan. På eftermiddagen samma dag, i måndags, när vi kom hem från museet var monteringsskenorna på plats.
I tisdags eftermiddag hade de dragit in kabeln under nockplåten, dragit ut den genom väggen på andra sidan stallet och monterat hälften av panelerna.
När vi kom tillbaka från museet i onsdags, i förrgår, var allting på plats och de hade städat efter sig hur fint som helst. Riktiga proffs ända ut i fingerspetsarna.
... för sedan börjar turistsäsongen. Så det gäller att passa på: 7 maj är sista chansen under våren. Sedan blir det ingen mera konstutställning förrän i augusti. Men i höst blir det faktiskt fyra stycken utställningar.
Just nu är det två konstnärer och jag måste ju säga att jag tycker att Fanny Spång är den roligare av dem. Hon huserar en trappa upp med "Sonnenuntergang". Nu är ju min tyska inte vad den borde vara men jag måste säga att jag tycker "solens undergång" känns mera adekvat åtminstone för en del av de, såvitt jag förstår, fyra verken.
De här små svarta, sotiga, träkuberna känns väl, speciellt med solljuset bakom, som undergångsstämning?
Vaddå "små"? Bara för att ni inte kan se hur små de är? Men titta här då! Jag hade ingen tändsticksask att ställa bredvid men Herr Galleristens (Åke Kjellsson's) skor får väl duga som referens...
Här kan man också se tydligt att det i form av en silverglans ändå finns hopp om en framtid, men jag tycker ändå att de här känns rätt deprimerande...
Nå men är det allt? Nej: Det finns också en massa transparenta ovädersmoln mitt i rummet. Observera att det inte är Gubben-i-Månen som syns mitt i molnen.
Jag tycker själv att hans målningar är litet enahanda, men smaken har som bekant vissa likheter med baken...
Ni som är minnesgoda och känner till Bergdala, ni kommer väl ihåg hur nöjda vi var för att man äntligen byggde en ordentlig ringled runt Bergdala Centrum? Vaddå? Minns ni inte det? Då får ni gå tillbaka i bloggen här, till den 23 maj 2022.
Sedan fick vi ju då bevis på att den här förbifarten var nödvändig när de byggde vindkraftpark "Furuby". Tio vindkraftverk en bit norr om Bergdala mot Lenhovda till. Vill ni se det kan ni bläddra fram några inlägg till 14/8 2022...
Men nu - inför turistsäsongen med tillhörande enorma trafikströmmar - då har de stängt ringleden igen... Översta bilden visar hur de har grävt ett dike som effektivt stänger den övre påfarten och nedre bilden visar motsvarande dike och vall vid den nedre påfarten.
Nu var det vernissage igen! Ett stilleben med Mona Lisa, glas och jordnötter, minsann! Fast det visade sig vara en reproduktion... Mona Lisa, alltså. Jordnötterna var original.
Den här gången är de tre stycken som ställer ut. Två fotografer och en målare. På nedervåningen, i det stora rummet, hittar vi en bekant från Skruf, nämligen Nils Bergqvist, med sina fina svartvita foton i mjuka toner.
Titta noga på den här bilden. För det första skall vi konstatera att det inte är Greta Thunberg i förgrunden. Och det är inte heller Ulla-Carin Bergqvist även om hon själv vid något tillfälle trott så. Vem det är förefaller vara höljt i dunkel. På tal om dolt i dunkel: Ser ni de två skuggfigurerna i dunklet till höger? Dem som flickan förefaller titta på? Den vänstra av dem är faktiskt Nils Bergqvist själv. Hur jag kan veta det? Jo det var jag som tog bilden i en sådan vinkel att jag fick med honom. Jag tyckte det var en litet rolig effekt...
Man behöver förstås inte sväva i tvivelsmål om man inte vill. För det finns förstås instruktionsblad med namn och titlar och priser på allting. Men jag tycker det är roligare att bara gå runt och titta utan instruktioner... Som ni har insett - ni som läser denna blogg är ju observanta - har vi nu lämnat Nils Bergqvist. Vi har gått in i det lilla rummet på nedervåningen där Bo Bergstrands färgglada målningar hänger.
Ni som känner väl till Bergdala Konstgalleri, ni vet ju att det finns ett rum till, nämligen övervåningen. Så låt oss gå en trappa upp, och vad hittar vi väl där? Jo där hittar vi en naturfotograf som har svårt att släppa kameran ifrån sig...
Vernissagebesökarna kramar sina vinglas, fotografen kramar en av sina kameror...
Visserligen var vi inte på vernissagen - men det är väl inte så illa att vara på andra dagen av årets första utställning heller, va? Som vanligt är det förstås Bergdala konstgalleri som levererar.
Faktum är Bergdala alltid levererar - året om. Glasbruket jobbar året runt men har det förstås kärvt på grund av elpriset. Vi hoppas att de nya ägarna till Värdshuset skall kunna återuppta kaféverksamheten, men det vet vi inget om. Galleriet är öppet höst och vår. Glastekniska museet är öppet sommartid och öppnar för bokningar hela året.
Men nu var det galleriet det gällde...
Årets första utställning: Stina Siljing ställer ut på bottenvåningen. Mest påtagliga är hennes träbitar. Eller? Trä? Ja en del är trä. Men när man tittar närmare så kan det vara brons, eller betong, eller gis, eller ... Eller också kan det vara en blåkopia av (gas?)väv ... Nog så skojiga att titta på och ganska så roliga tekniker får man säga.
En trappa upp är det alldeles annorlunda, för där huserar Linda Rothstein. Det finns inga likheter alls mellan de här två konstnärernas gestaltningar och kontrasten gör besöket ganska spännande. Titta bara:
Enkelt: Resan går från Bergdala till Hovmantorp.
Warför? Också enkelt: Det är revydags!
Wem skulle kunna motstå detta?
