Vi har varit litet sena i starten, men nu är det på gång. Solceller på stalltakets södersida, nämligen. I vårt fall var det litet granna stökigt för cellerna måste placeras ovanför hönsgården. Och efter Kerstins stroke har vi avvecklat hönshållningen så nässlorna växer manshöga i hönsgårdarna. Nåja: Jag fick ner dem och fick till en riskfri (dvs brännässlefri) arbetsmiljö för montörerna som kom på morgonen nu i måndags, den 31 juli.
Och jösses vilka proffs. De började montera ställning inne i hönsgården på morgonen. Inte någon fuskställning inte, utan riktiga, säkra grejer. Riktig trappa, ingen skraltig stege, inte, skyddsräcke och hela middetjossan. På eftermiddagen samma dag, i måndags, när vi kom hem från museet var monteringsskenorna på plats.
I tisdags eftermiddag hade de dragit in kabeln under nockplåten, dragit ut den genom väggen på andra sidan stallet och monterat hälften av panelerna.
När vi kom tillbaka från museet i onsdags, i förrgår, var allting på plats och de hade städat efter sig hur fint som helst. Riktiga proffs ända ut i fingerspetsarna.
Elektrikern har semester den här veckan så än så länge slutar sladdarna från solcellerna i luften ovanför kattrappan. Nu är det så, att trefaskontakten har lock på sig så ur sen trillar det ingen ström på katterna när de går i trappan. Men jag bad montörerna att ställa en räkburk under solcellssladdarna för att samla upp den lågspända likström som trillar ner ur sladdarna under dagtid. Man vill ju inte att katterna skall få en massa bulor av nertrillade Joule och Wattsekunder, och Voltar och Ampäron och allt vad det är. Och det var ju litet växlande sol på eftermiddagen i onsdags. Jag tog in burken i köket när vi kom hem bara för att kolla att solcellerna verkligen fungerade. Och det gjorde de. Eller hade i alla fall gjort.Så nu väntar vi på elektrikern, Om hen håller samma klass som montörerna - och det räknar vi med - så kommer vi att våga rekommendera en solcellsinstallatörsfirma med de varmaste vitsord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar