Beröm och berömmelse

I dagens Dagens Nyheter finns en lång artikel om "det nya Glasriket", och minsann om inte även Bergdala är finns med!

En i det stora hela mycket positivt hållen artikel (även om problem omnämns, men för en gångs skull som något som går att åtgärda) - läs, "dela", rekommendera...

Invigning av Bergdalahyttan!

Igår var det inte bara vernissage för Glasrikets gemensamma evenemang Glaskonst'15, det var också den officiella invigningen av den nya Bergdalahyttan.

Vi kom i god tid, men var inte först:

"Alla" var där... Själva invigningen gjordes av vårt kommunalråd Monica Widnemark.

(Efter talet klippte hon bandet - blått förståss, Bergdala ÄR ju ändå hyttan med blå kant! - till Hanz Henrikssons fanfar. Eftersom han inte hade glastrumpet fastnade han inte på bild.)

Däremot förärades Roger den legendariske Elving Conradssons saxofon (påstods det, fan tro't...)

Bergdalahyttan har ännu inte någon "vanlig" hemsida (man den kommer!), så än så länge får man hålla till godo med Facebooksidan.

Efter bandklippningen fortsatte vi på en liten tur i närheten. Vårt nästa besök blev till Erikshyttan.

Vårt sista mål för dagen var Micke-Johans konstglas eftersom det utlovades show med tillverkning av dubbel-ariel.
(För er som inte vet vad ariel-tekniken innebär: enkelt uttryckt bildas mönstret av inneslutna luftbubblor - en teknisk förklaring finns här (scrolla ned halvvägs, ungefär)).

Man kan inte missa vad som finns här:

I hyttan:

Ganska liten var den när vi kom - färdig att kylas gissades det på att den vägde runt 15 kg... att vara glasblådare är inget för veklingar, tydligen!

Hur just denna blir kan man ju ännu inte se, men här ett färdigt exempel:

Bergdalahyttan!

Nu har den ett namn, nämligen Bergdalahyttan.

Hyttshopen har växt en hel del se'n sist:

Bergdalahyttan finns på facebook, på instagram och kommer så småningom att ha en vanlig hemsida också.

Butiken är öppen

... men finns ännu så länge inne i hyttan.

Hela gänget poserar:

Mest ser vi "blå kant", förståss

men här finns även klassikern glasnamn

samt mera säsongsbetonade påskägg

Om några dagar kommer det att finnas annat också

Hurra för "bruket som vägrar dö"!!!

Tänt var det här!!!

Vid glasbruket - "Bruket som vägrar dö" - har ugnarna tänts igen!
Just idag - lördagen den 14 -  har degeln kommit upp i temperatur så att försmältningen och glaseringen kan börja vi var förstås på plats vid åttatiden för denna stora begivenhet!

Bergdala har återtagit sin naturliga plats på Kul-Turen igen - för i sommar kan man återigen komma till oss och se glasblåsning i den enda kvarvarande hyttan med trägolv! Välkomna tillbaka igen alla glasturister!


För er som inte vet så är det en stor operation, eller åtminstone tidskrävande, att tända en glasugn med en ny degel.

Först skall ugnen och degeln värmas upp långsamt. Sedan lägger man i glasskärv som får smälta så att man har en bottenskyla i degeln.

Så glaserar man degelns kant genom att ta upp smält glas från botten i degeln och hälla det på kanten så att man får en slät yta och så att inte bitar av degeln skall förorena glaset. Det sker senare idag. Sedan får alltihopa stå ett dygn till innan man faktiskt börjar blåsa.

 Den som skall lägga in skärven behöver ha skyddskläder på sig - för det är ganska varmt i en glassmältugn!

På måndag börjar produktionen igen!
Det är det här varumärket ni skall hålla utkik efter om ni vill ha äkta Bergdalaglas!

Bergdala är igång igen och nu finns det, utom glashyttorna, återigen fyra fungerande glasbruk i Glasriktet: Målerås, Skruf, Kosta och BERGDALA!!
Hurra och Heja Roger!!
Det är Roger Johansson som annars driver ett eget sliperi som har tagit initiativet och från och med nu driver verksamheten.

Gör forntidsbygd till framtidsbygd!

Nu har vi just varit på föredrag - Erika Lagerbielke berättade om den första delrapporten från projektet "Det nya glasriket" (som, enligt landshövdingen, "snart kommer att finnas på blogg, FB och twitter")

Spännande idéer, tänkvärda tankar - och, framför allt, optimism!

Som ett se/läsvärt exempel från utriket nämndes Waterford, en gång Irlands finaste, kanske på väg igen?

(För dig som tycker att du känner igen rubriken - ja, det är ett citat från en av husets favoritfilmer. I filmen uttalas den av (den) bygdens kommunalråd...
Vilken film? Den här...)