Idag snöar det INTE.

 Det tycker Kettil är bra. 

Usch vad det är varmt ...

 Jag lägger mig i kattbadkaret (dvs tvättstället) sade Nikki.

Kettil, däremot, väljer en annan strategi och ligger luftigt på baltangräcket - men i skuggan, visligen ...

Och övriga katter ligger utslagna på olika ställen runtom i huset och i stallet.

OM…

om det inte hade kommit snö, till exempel, (som det gjorde onsdag kväll-natt) – så skulle nu alla människor haft svårt att se att vi har fått ett nytt tak.

Ett par bilder från i onsdags:

Innan onsdagen tog slut var även framsidan färdig. (den uppmärksamme kan ana arbetet på att alla plåtskoningar nu är röda – tidigare vita)

Och det var tur! För på torsdag morgon…

Den fortsatta ställningsrivningen blev onödigt svår. Å andra sidan kommer vi att kunna plocka mängder med skruv, spik och andra överblivna detaljer så fort det blir barmark igen. (- nånting vi lärt oss: kulturskillnader mellan snickare, elektriker och plåtslagare: snickare städar efter varje dag, de andra, hm, inte)

En ”färdigbild” i solsken:

Solsken kan locka till promenad. På promenad kan en upptäcka det ena och det andra, till exempel:

Vad hände egentligen här?

Eller – kolla, snöskog:

Inne kan de finnas katter (tror jag det är)

En tråkig dag ...

 ... tycker Kisse.

Det tyckte vi också, så vi åkte ner till Hovmantorp och fick våffla (med kaffe). Och där hade de en fin "ljusstake" med tre ljus på bardisken. 

Och då blev vi glada igen.

Idag kom vintern!

 Nåja - det var kanske att ta i. Nu när man är pensionär gör det ju inte så mycket ifall det kommer snö. Man måste ju inte nödvändigtvis skotta fram bilarna i tid för att kunna åka och möta kunskapstörstande studenter i arla morgonstund, längre. Och litet granna snö har det fktiskt kommit igår kväll och i natt. Men skotta behöver man då rakt inte.

Vår tidigare erfarenhet av ungkatter och snö är att de blir hur entusiastiska som helst och har snöbollskrig och allt möjligt. Så när det nu faktiskt fanns litet snö så väntade vi med att släppa ut Nikki och Kettil tills vi var påklädda och kunde komma med ut. Men det blev en besvikelse: De tyckte bara att det var konstigt. Ingen lek, inga vilda glädjeskutt, inget snöbollskastande... Bara "Men vad ÄR det här? Blött och dant. Usch!"

Idag kom hösten

… och det manifesterades av att reflexpinnarna kom på plats.

Det börjar nog bli höst inne också, många kattdjur i sängen.

Födelsedagskalas!

Med Kung Gustafs sardiner i tomatsås till frukost. Fast jag sjöng inte för dem. Och det var nog de lika så glada för. Nikki (gråmelerad) och Kettil (svartvit och tjugo minuter yngre) föddes på Öland den 25 september 2019. 

Den 14 januari i år flyttade de hit för att hjälpa våra andra katter att hålla ordning på Kerstin och mig. På det hela taget har de lyckats bra med att införa och vidmakthålla strikta rutiner för måltider, uppassning och service. 

I april, när det började bli lagom varmt ute och de hade växt till sig litet började vi släppa ut dem genom kattluckorna.

Det där har de faktiskt tagit litet väl långt: Ibland kommer de inte in alls på nätterna. Och det är ju inte riktigt juste för i anställningsavtalet ingår faktiskt att de skall vara i sängen på nätterna. Men som alla kattägda människor vet är det svårt att förhandla med de här rackarna. Å andra sidan bidrar de till hushållet med möss, ödlor och diverse annat ätbart. Och det hade vi inte med i anställningsavtalet. Så de tycker nog att de gör rätt för sig.

Förhoppningen är att nu när hösten och nattkylan kommer så skall värmen inomhus sätta stopp för sådant där nattsuddande och de skall vara i sängen som sig bör.

Och det blir allt litet extra förplägnad till de här två födelsedagsbarnen ikväll också. Det brukar bara vankas torrfoder på kvällen, men idag blir det blötmat ut burk...

Ingen riktig punkare

... fast han är nog ungefär i den åldern.

Men nej, det är inte frisyrgele, det är blöt-spret efter en morgonpromenad.

Gammal är ändå äldst.

"Småkatterna" - Nikki och Kettil - är faktiskt inte så små längre. Födda i september förra året, steriliserade, kastrerade, vaccinerade och chippade och alltså nu åtta månader gamla måste de faktiskt räknas som (nästan) storkatter.
Men det är ändå skillnad: Nikki, den gråmelerade, är storasyster och Kettil är faktiskt lillebror. Visserligen är det samma kull men hon vi köpte dem från på Öland sade att det var så. Så då är det så. Och i morse skulle Nikki bevisa detta.
Det började med en utmaning: "Du, lillebror skulle aldrig våga dig ända upp på taket ovanför vedkapen! Det är väldigt högt upp! Och det törs du inte för du är för liten!" (det kanske skiljer tio minuter i ålder, eller trettio. Författarens anmärkning)

"Men jag som är stor och stark - jag kan, jag!"

Men hon gick faktiskt bara upp, satt där under kanske en halv minut för att inhösta erkännande för sitt mod och sin förmåga, och sedan ner igen. Så det var tydligt att hon bara skulle demonstrera:

Även om demonstrationen var till för lillebror så satt Kattlin också och tittade på. Hon är visserligen svårimponerad, men följde ändå det hela med spänning. Kattlin har ett högre BMI än hon borde och är knappast smidig nog för den typen av övningar...

Så kan det gå till på Lilla Lövås en solig sommarmorgon. Ett drama i det lilla formatet.

Inneväder...

Mulet som vanligt - och mest inneväder. Nicki, Jellon och Kattlin ligger och sover i sängen. Kettil sitter på en kattpåse i köket. Svart ligger och sover i soffan en trappa upp och Nicco ligger i biblioteket där kaminen är. Fast vad det gäller dessa tre får ni tro mig på mitt ord. Förresten är det väl bäst att påpeka att Jellon inte är ett riktigt jellon utan ett fuskjellon. Men han är fin ändå.

Nå: Vi var i alla fall tvungna att ge oss ut för att handla mjölk och för att titta in på den traditionella hantverksdagen på Logen. Det är inte en så'n loge som man har dans på utan en sådan där man inte dricker 'prit. IOGT-NTO-logen "Ljusbringaren" närmare bestämt. 

De har sedan urminnes tider ett antal årliga arrangemang med luciatåg och julgransplundring och kultur- och hantverksdagar. Men allteftersom medlemmarna blir äldre och färre så blir det successivt mindre verksamhet också. Förr var det två kulturdagar - nu bara en.

Men som vanligt bjuds det slöjdalster och fika... Och alldeles som vanligt var det mycket folk.

Och så har förstås återbruksvågen slagit igenom här också. Men tror ni inte att det blir en viss bismak om man odlar sallad i ett paket som tidigare rymt björnbärssaft?

Kattlin ville inte vara med ...

... och det var Kerstin som tog bilden.

Men annars är det här mer eller mindre en familjebild.

Leonardo da Vinci i Bergdala?

Nej nej nej. Visserligen är ju Bergdala Konstgalleri världsberömt i hela kommunen, men än så länge håller de större museerna fast vid L-d-V's originalskisser. Så här ute i skogarna får vi nöja oss med kopior. Den anatomiska skissen av en arm här ovanför är istället gjord av Sara Västerlund med atelje i Pukeberg. Det är alltså hon som inleder vårsäsongen på galleriet.

Om ni tyckler det blev rörigt så är Sara i profil till vänster i bilden. Utställningen heter död-och-liv (fast på Latin) och det kan man förstå när man ser den. Och det är keramik, blandat porslin och stengods.

När ni kommer hit så glöm inte ta med förstoringsglas - för det finns massor med små detaljer att bli imponerad av. På bilderna här nedanför ser man inte alls allting.

 

 

När ni kommer hit så glöm inte ta med förstoringsglas - för det finns massor med små detaljer att bli imponerad av. På bilderna här nedanför ser man inte alls allting.

Kort sagt blir man fantastiskt imponerad av hennes skicklighet, även om man kanske inte blir jublande glad av utställningen som sådan. Men hon blev i alla fall glad. 

Som alltid är det således värt att åka till Bergdala under helgerna. Nu är ju visserligen Glastekniska Museet stängt för tillfället men varför inte besöka vår utställning om pressglas på Lessebo Bibliotek? Nu på torsdag - den tjugonde - har vi dessutom föreläsning om pressglasets historia på biblioteket (i Lessebo) klockan 18. Så när ni har varit på Galleriet skulle jag föreslå att ni åker in till Bergdala Centrum och först går på glas-shopping-runda. Ta sedan vägen ner mot Fagereke och så svänger ni vänster nere på tjugofemman. Titta på pressglasutställningen i Biblioteket, ät lunch på något av alla de näringsställen som finns där. Eller - om ni vill slå på stort - åk till Strömbergshyttan och ät på L'Instant.

Nå, åter till Sara Västerlund och hennes utställning, som kanske inte direkt gör en sprudlande glad, men imponerad. Själv blev jag glad när jag kom hem. Visserligen hade jag tänkt sitta i den stolen och ta en slurk kaffe, men när Nicki och Kettil har tagit stolen är det bara att plocka fram en pall att sätta sig på. De kattliga rättigheterna måste alltid respekteras, i alla fall på Lilla Lövås. Men visst blir man glad av att se dem?