"Småkatterna" - Nikki och Kettil - är faktiskt inte så små längre. Födda i september förra året, steriliserade, kastrerade, vaccinerade och chippade och alltså nu åtta månader gamla måste de faktiskt räknas som (
nästan) storkatter.
Men det är ändå skillnad: Nikki, den gråmelerade, är storasyster och Kettil är faktiskt lillebror. Visserligen är det samma kull men hon vi köpte dem från på Öland sade att det var så. Så då är det så. Och i morse skulle Nikki bevisa detta.
Det började med en utmaning: "Du, lillebror skulle aldrig våga dig ända upp på taket ovanför vedkapen! Det är väldigt högt upp! Och det törs du inte för du är för liten!" (
det kanske skiljer tio minuter i ålder, eller trettio. Författarens anmärkning)
"Men jag som är stor och stark - jag kan, jag!"
Men hon gick faktiskt bara upp, satt där under kanske en halv minut för att inhösta erkännande för sitt mod och sin förmåga, och sedan ner igen. Så det var tydligt att hon bara skulle demonstrera:
Även om demonstrationen var till för lillebror så satt Kattlin också och tittade på. Hon är visserligen svårimponerad, men följde ändå det hela med spänning. Kattlin har ett högre BMI än hon borde och är knappast smidig nog för den typen av övningar...
Så kan det gå till på Lilla Lövås en solig sommarmorgon. Ett drama i det lilla formatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar