Förra året, närmare bestämt i månadsskiftet november/december, stormade det såsom har rapporterats i bloggen här. Då trillade det både ett som annat - bland annat en halv kastanj.
Den kvarvarande halvan tappade motikten då men, tänkte vi, den står så-bra-så-bra. Icke då. I onsdags fick vi en rejäl rotblöta här - 32 mm - och ganska så rejäla vindbyar på det. Inte storm för all del, men ganska många ganska rejäla körare blev det.
Så i torsdags råkade jag titta ut genom biblioteksfönstret när jag hade lyssnat på lunchekot och då, minsann, hade kastanjeeländet bytt riktning, skall jag säga. Plötsligt såg det inte alls ut som om den tänkte stå ens en timma till. Och dessutom hade den osmaken att luta rätt ut mot vägen. Dumma träd!
Alltnog: Bor man på landet kan ju alltid inga till nå'n kompis som är skicklig med motorsågen och vid sjutiden på kvällen hade Danne-i-Hässle fått ner den.
Det är rätt mycket löv och grenar på en kastanj och vagnen hans försvann nästan men han lyckades hålla traktorn fri...
Det var allt tur att han hade lyft undan våra gamla jordbruksredskap - harven, plogen och potatisplockaren - innan fällningen. Annars hade vi nog inte hittat dem igen och rimligen hade de tagit stryk dessutom.
Inte för att vi direkt använder grejerna men om nu Tores kompisar faktiskt kommer loss och verkligen vill köpa dem så...
Åsså var det förstås skojigt för potatisplockaren att få se världen uppifrån! Jag menar: Hur många potatisupptagare har fått vara uppe och flyga? Jag bara frågar!
Va? Om det blir tomt utan kastanjeträdet? Jo det blir det väl men jag skulle säga att återväxten är säkrad...
Det tar väl ett tag men allt det gröna i mitten här är faktiskt nya pigga kastanjer som bara sprutar fram ur stubben...
