Snabba ryck!

Minns ni staketet? Det som, efter många om och men slutligen kom upp i juni 2015?

Det stod stadigt (nåja) ända till i början av december 2018. Då skulle det avverkas på det förorenade området bakom glasbruket. Av förståeliga skäl togs staketet ner.

Denhär bilden är från den 14:e december.

Av mera oförklarliga skäl sattes det inte upp igen. Tiden gick, och staketet låg kvar i en nästen osynlig rulle. (Värst var väl där det låg nästan platt: ett fårstängsel på backen är nästan omöjligt att se!)

Men nu, faktiskt innan det legat åtta månader, har det kommit upp igen! (faktiskt även på baksidan)

Varför det behövs ett staket? Jo, för att glasbruket, under sina första 80-90 år, orsakat föroreningar i marken. Denna ska saneras, är det sagt. Saneringen kommer att ske "senare", så, i väntan på den, ska marken vara inhägnad.

Cirkus Bergdala

De senaste dagarna har Bergdala figurerat i media - flera långa inslag i eftermiddagsprogrammet i P4 Kronoberg, några inslag i Smålandsnytt på tv samt en helsida i Smålandsposten.

Vad det handlade om? Asylboende, markföroreningar, reningsverk, en polishandräckning och en JO-anmälan...

Asylboendet är ju inte det, det är ett HVB-hem (Hem för Vård och Boende) för ensamkommande flyktingbarn - och just därför behöver det inte godkännas av Migrationsverket. Eftersom det utnyttjas av Göteborgs kommun (som köper boendeplatser av Individia, som hyr lokalerna av Lisskullan) ska det, såvitt jag förstår, godkännas av Göteborgs kommun. Som, åter såvitt jag förstår, skött godkännandet pappersvägen.
Av någon anledning beslöt Lessebo kommun att göra en oanmäld inspektion av brandskyddet (oklart om av eget initiativ eller på uppdrag av Gbg), som slutade med att kommunens personal begärde polishandräckning. Polishandräckningsbegäran har nu JO-anmälts...

Ja, och så var det reningsverket igen. Vem ska betala?

Håhå, jaja. Fast det har jag visst sagt förut?

...eller, man kanske ska se det såhär: nu är ju i alla fall Bergdala "satt på kartan", med tydliga uppgifter om att här finns ett i drift varande glasbruk. Och det måste ju vara bra?

en bortglömd post: mer om markföroreningar och sanering

den 9: oktober fick vi veta att länsstyrelsens ansvarsutredning om ansvar för markföroreningarna på Bergdalas glasbrukstomt:

"– De enda tre företag som fortfarande existerar har bedrivit sin verksamhet under så kort tid och i så ringa omfattning att de inte kan sägas ha något saneringsansvar, säger Thomas Persson som är miljövårdsdirektör vid länsstyrelsen.

Glasbrukets verksamhet började 1889 och deponering av giftiga glasrester upphörde 1965, så det mesta av de gifter som spridits från bruket har alltså tillkommit före den första miljöskyddslagen som kom 1969. "

Läs mera på P4 Kronoberg.

(Däremot ingick tydligen inte någon plan för vad som bör göras, eller när...)

"Glasbruken ska saneras"

Så lyder en av rubrikerna i dagens Smålandsposten. (Eftersom Smålandsposten inte låter sig länkas till nuförtiden får jag skriva av ett par citat)

Såhär säger vår landshövding Kristina Alsér:
"Jag har träffat flera generaldirektörer för de myndigheter som bistår oss i arbetet med sanering av markerna kring glasbruken. [...]
"I början av september kommer vi träffas för att komma överens om innehållet i en förstudie om hur vi skulle kunna arbeta mer innovativt med saneringsfrågan och hur vi kan samordna oss för att allt ska gå så effektivt som möjligt."

Hurra, säger jag: ÄNNU EN FÖRSTUDIE!!! Det är SÅ KUL med förstudier - det bästa med dem att d inte behöver leda till något... (jmf div äldre poster med etiketten "markföroreningar" - eller läs här, en lång rapport som beskriver en förstudie och en tidigare förstudie... men, det är klart, så gamla som de är så kan ju något underverk ha inträffat.)

Så bläddrar man vidare, kommer till Bergdalasidan (fast de kallar den numera för "Lessebo/Uppvidinge"). Där hittar man ännu en rubrik, fast lite mindre:
"Klagomål på container" lyder den.
Innehållet i korthet: Lisskullan AB (som vill öppna asylboende) ber kommunen att kräva av glasbruket att den öppna containern med glasavfall byts mot en täckt container.
Plan- och miljönämnden håller inte med, utan påpekar att "det inte är något brott mot miljölagstiftningen att lägga glaskross i en öppen container på en industrifastighet".


Å andra sidan, samma dag men något senare, kom Svevia (ack, alla dessa bolagiserade gamla statliga serviceverk - förr hette de Vägverket, minns jag) för att sätta upp en brun skylt ("turistskylt") som det står Glasbruk på. Dessvärre lyckades de först mer eller mindre kvadda de skyltar som redan stod där...
När de ändå var där, tyckte Svevianerna att de kunde flytta den gamla svårupptäckta KulTuren-skylten också, så nu kan man se den redan på långt håll! (Om nu bara texterna till KulTuren bleve uppdaterade en aning... men det lär väl inte hända, om man inte får till nå't "projekt" igen...)

Det har regnat en del

vilket, kanske något förvånande, har fått det berömda staketet att växa!

I mitten av maj sattes några märkliga staketbitar upp framför (en del av) den förorenade marken.

Nu har de "växt" - de ansluter till byggnader, och till gasoltanksinhägnaden. Nu kan de faktiskt hålla folk borta!

En av byggnaderna, vars baksida nu är avspärrad, är "gamla sliperiet"

Där har nu några nördar (även kända som Föreningen Glas i Hovmantorp) har börjat förbereda för nya spännande tilldragelser.

Igår i regnet:

Fler bilder här

Trädgårdsodlare i Bergdala?

Isåfall kanske du vill vara med i Linnéuniversitetets undersökning om frukt och grönsaker odlade inom 250 meter från en glasbrukstomt?

Läs här - blir du intresserad finns kontaktuppgifter mot slutet av dokumentet.

Här kan du läsa mer om den första delen av projektet.

Nu finns kafé också!

Evas hytt-café har nu öppnat (för flera da’r se’n, hon passade på när jag var bortrest!), och vi har provat.

Kaffet: utmärkt
Macka med ägg och sill: klart prisvärd

(det finns andra mackor, bullar, kakor och sån’t också, men just nu serveras inga våfflor)

(Fler bilder finns på Bergdalahyttans facebooksida)

Glest med publik idag, men så var det också måndag strax efter lunch – det blir säkert fler vartefter ryktet sprider sig, och när utflyktssäsongen kommer igång!


Så har vi följetången med staket eller ej – läs mer (från äldsta till nyaste) januari, mars, april och maj.

Staketet från baksidan (från skogen) fastnade inte på bild, men ser långt ut.
På den sidan där våra vanligaste besökare kommer att möta det ser det ut såhär:

Det tar alltså slut nå’n meter efter Gamla sliperiets gavel. Bakom huset saknas staket. Vid andra gaveln kommer det igen:

Denna staketbit är några meter lång – start och slut utan att man riktigt förstår vad som stängslats in (och det går hur lätt som helst att komma runt bakom) Ett jättebra sätt att ”skydda allmänheten” från markföroreningar?

(Förresten: snygg detalj, detdär med att stolparna inte är höga nog för att staga upp hela näthöjden!)

För att inte tala om barnen... den 9:e december monterades lekredskapen ned pga markföroreningar. Men ”resterna” av lekplatsen (en liten sandplan), fick den nå’t staket? Nej, det fick den inte... men det är klart: om man gungar, och ramlar ner, så kommer man närmare den förgiftade sanden än om man inte har nå’n gunga som drar, och det är kanske för lite sand för att bygga sandborgar?
(Jo, lekplatsen ligger på kommunal mark)

Nästa omgång...

Av vadå? Jo, staketet, för det första.

Nu har Länsstyrelsen avslagit KFT-nämndens överklagande av föreläggandet från PM-nämnden, meddelar både Smålandsposten och Radio Kronoberg.
När (och hur) staketet kommer återstår förstås att se - precis som hur det går med servituten. (Kommunen tror att "det går att ordna med grindar"). Watch this space, som brittiska skanadalblaskor brukar skriva...

För det andra: enligt Radio Kronoberg (fast i ett annat inslag) sägs att Migrationsverket nu beslutat att de inte är intresserade av asylboendet längre, eftersom det kommer färre asylanter till Sverige än tidigare beräknats.
(Varför säger de inte "gissats", eftersom det ändå är det det måste handla om?)

Håhå jaja. Igen.

Men: våren har äntligen kommit till också (vissa av) våra björkar - kolla möss-öronen:

Lite konstigt känns det att samtidigt (som i för 10 minuter se'n) ser kastanjen ut såhär, knoppar och allt:

Och i natt åskade det så det skallrade i taket.

Det kanske inte heter håhåjaja, kanske det skulle "vara ur led är tiden"?

Jodå, det hände

"Det"? Jo, Kultur-, fritids- och tekniska nämnden har överklagat föreläggandet från Plan- och miljönämnden. (Läs mer här)

Det är nog sant, för det rapporteras både av Radio Kronoberg och av Smålandsposten. Smålandsposten tillägger att KFT-nämnden tänker sig flerspråkiga skyltar, samt antyder att glasbrukets servitut är en del av problemet.
(Så småningom avgjordes överklagandeärendet - se här)

Håhå, jaja (fast det har jag visst sagt förut)


En liten färgklick kanske livar upp:

Markföroreningar på andra ställen också

appropå föroreningar...

I Nybro, tydligen i närheten av Pukeberg... på lokalradion

(För alla som glömt: i Pukeberg fanns ett glasbruk... somliga säger att det finns kvar, se nedan.)

Några spridda länkar: http://www.pukeberg.se/; http://www.glasriket.se/sv/pukeberg-glasbruk; wikipedia-versionen

Till sist - Pukeberg, en liten guide, en av (hur många? 10? 12?) broschyrer komna ur det s.k.KUL-projektet.

Här slås rekord?

Det första måste väl vara det faktum att kommunens kultur-, fritids- och tekniska nämnd har fått ett "föreläggande" från plan-och miljönämnden (ja, p-&-m-nämnden i Lessebo kommun, alltså) att sätta upp det berömda staketet.

(Protokollet finns här - det är första ärendet i protokollet - karta, om än något svårförstådd, över området finns som bilaga till protokollet, här (båda öppnas i nytt fönster)

Dessutom kan beslutet överklagas - alltså, en politisk nämnd i kommunen kan överklaga att beslut från en annan politisk nämnd i samma kommun. Så skall det förstås vara, men känns det inte lite ... löjligt? (läs om överklagandet här - och vad det ledde till här))

Rubriken i dagens Smålandsposten lyder "Staketbråket går vidare i Bergdala" - det är lite oklart vad som avses med "bråket"; kan syfta på att Lisskullan (som äger värdshuset) önskar ett tillfälligt staket; kan även syfta på servitutsproblemet.

Håhå, jaja...

Men vi har ett roligare rekord också: en tapper vitsippa. (Hur är det man brukar säga? "En, men ett lejon"?)

(Samma vitsippa, olika vinklar)

Är det här på riktigt?

Om vi börjar med vädret: är vintern på riktigt den här gången? Nu har vi faktiskt haft snö i nästan tre dagar... men en del är visst redan på väg ned från taket:

Se'n var det det där med instängslingen av glasdeponierna: kommunen skulle ju stängsla in de förorenade områdena. Redan "i nästa vecka" faktiskt (enl en icke-öppen artikel i Smålandsposten för sådär två-tre veckor sedan).

Tiden gick, och se'n kom stolparna. Men... kolla här. (Läs också Tores kommentarer här)

Nu ser det ut såhär (jag har satt små gröna pilar på befintliga stolpar; de är inte så lätta att upptäcka annars.Utom de uppenbara, då.)p Stängsel? Nä, först måste man väl ha stolpar. Helst på rätt ställen...

Men. Vänta nu... Servitut? Är inte det nå't som man vet om när man köper? Fast, förståss, OM man köper så att säga "del" av "det hela" (som jag uppfattar just detta: kommunen köper marken ("fastigheten") medan någon annan köper "huset"/"byggnaderna" för att sedan "hyra ut"/arrendera ut lokalerna till "slutanvändaren" (i detta fall själva glasbruket/verksamheten)) - är det inte DÅ själva servituten skrivs in/bestäms?
Såhär: antag att jag äger en stor bit mark ("fastighet") med ett hus liksom mitt i. Så fixar jag avstyckning: huset mitt i blir en så att säga ordinär villafastighet. Sedan säljer jag den. Den nye fastighetsägaren ("tomt-och-hus"-ägaren) kan inte komma dit, därför att jag inte tillåter trafik över MIN mark (alltså all omgivande mark). Det är (väl?) då den nye fastighetsägaren (den "mitt i") begär "servitut" på ("tillstånd"?) att använda (den gamla) vägen(den som funnits i hundra år).

Äsch, inte vet jag. På min Beergdalatomt har kommunen servitut, vet jag, avseende vattenförsörjningen i byn. Kanske jag skulle sätta upp ett staket, så att vattenförsörjningen blev lidande, så att avloppsverket inte blev överbelastat...

Därefter utlovades att referat från Lessebo kommuns tekniska nämnd, som skulle ta ställning till avlopps"eländet". Detta kunde man läsa i Smålandsposten i morse. (Personligen tror jag jag håller fast vid att vi borde pinka i branddammen... (det kan ju inte skada nå'n, såvitt jag förstår?)

Alltså: frågar ni mig (vilket ni kanske inte bör göra), så tycker jag att det luktar förhalningstaktik från kommunen. Eller, förståss, att gamla Bergdalabor ändå inte är nåt att ha, så varför inte låta dem förgås i sina egna bakterier - "ju förr de dör ut/flyttar iväg, desto bättre"??

När vi ändå är på avdelningen "är det verkligen på riktigt", så kanske man borde lägga märke till det faktum att (flera av Kronobergs) räddningstjänster(na) inte längre får använda motorsåg.

Kom se'n inte och säg att dikten är underbarare än verkligheten...

Vi hade väl bara tur...

Till exempel var det ju ingen som visste att vattnet inte räckte eller att avloppet (reningsverket) var för litet när Wärdshuset hade fullbelagt mest hela somrarna... På den tiden hände det också att vi bybor hade släkt och vänner på besök, ibland övernatt.

Men nu vet vi ju bättre.
(I tredje stycket från slutet står att, enligt kommunen, byns faciliteter inte tål mer än 10 besökare i taget.)

Vi får väl se till att gemensamhetsplanera våra eventuella gäster/kalas i byn under våren, trots att området nu blivit så mycket mer attraktivt: föroreningarna är antingen borta eller inhägnade. (Dvs staketet ska sättas upp under kommande vecka, sägs det.)

Bergdala centrum se'n sist

Kanske dags för en summering av de senaste turerna i frågan om asylboendet -

Först var det alltså detdär om gifter i marken , som fick migrationsverket att stoppa den förestående inflyttningen.

Det fick ägarna att själva beställa (ännu) en markundersökning. Resultatet kom, och visade både att tidigare undersökningar hade någorlunda rätt (det fanns mycket riktigt gifter i marken), samt att de hade någorlunda fel (går att åtgärda med relativt enkla medel).

(Tore, förresten: om dina 845 kg arsenikoxid är riktiga, och om vi kan anta att 1 liter jord innehåller 1 kg torrsubstans (bara för att ha nåt att räkna på) så innebär det, med dagens gränsvärde, att arseniken måste vara jämnt fördelad inom en cirkel med ungefär 140 m radie. Sedan är den förstås inte jämnt fördelad - .)

Kommunen reagerade snabbt på uppgiften att lekplatsen var kontaminerad, så nu är den riven. Snabbt jobbat, men, om jag inte minns fel - nog byggdes denna lekplats efter den förra markundersökningen? Förhoppningsvis minns jag fel...

Så vad hände sedan?
Jo, nu återkom detdär med reningsverket - återkom, för det var på tapeten redan i början av november. Och här är vi nu.

(Vid några tillfällen har påpekats att det bott många fler människor i Bergdala då bruket hade sin storhetstid. Så var det ju, men när fick byn kommunalt vatten/avlopp? Jag kan inte hitta uppgifter på det, men det fanns en badhusförening mellan 1938 och 1970.)

Det finns en del att reflektera över här.
En sak som fn diskuteras mycket i Smålandsposten är hur mycket/hur snabbt man (i detta fall migrationsverket, eller snarare de regler som migrationsverket måste arbeta inom) kan kräva att kommunerna har beredskap för. Det är tydligen flera relativt små kommuner som har, eller är rädda att de skall få, problem med vatten- och avloppsförsörjning när det kommer asylboenden såhär "hastigt på".

Samma gäller förstås andra delar av samhällsservicen, sådant som sjukvård och skola. (Men jag förstår inte riktigt dethär med skolan - visst har kommunerna haft skyldighet att redan "imorgon" ta hand om alla skolbarn som kanske möts av en stängd friskola "idag"? Så principen kan inte vara helt okänd?
)
En annan sak är detta med föroreningar. Vem kan/bör/skall vara ansvarig för tidigare generationers förorenande aktiviteter, och hur länge? Enligt Radio Kronoberg är det, åtminstone vad gäller glasbruk, alltid nuvarande ägare. Av de bruk omnämnda i det inslaget är Åfors äldst (1876), sedan Orrefors (1898). (Bergdala startade 1889.) Många ägare har det varit under tiden...

Nå, vad gäller den (mycket lokala) vattenförsörjningen är den för dagen inget större problem:

Aningen värre ser det ut för avloppssituationen:

På "nya" värdshuset

var det informationsmöte i torsdags. De nya ägarna, Britt och Örjan, bjöd på kaffe och berättade on hur de tänkt med asylboendet.

Först några ord om det här med arseniken: att området är förorenat förvånar ju ingen av oss boende - bland annat för att undersökningar gjorts ett antal gånger (se till exempel denna från 2004)
Däremot förefaller kraven på åtgärder har varierat: från början skulle hela länet varit sanerat senast 2010, men senare konstaterade Länsstyrelsen att målet var för högt satt, och att man tillsvidare nöjde sig med staket och/eller skyltar. (Min alldeles privata reflektion: hur bra är det med skyltar på svenska när man helst önskar sig turister från hela världen? Nå, har Länsstyrelsen sagt det, så...)
Arseniken, blyet och alla andra giftiga ämnen ligger alltså kvar där de alltid legat, och att det kom som en överraskning för inblandade myndighetspersoner är något märkligt.

Bergdalas relativa isolering kan de förstås inte göra något åt, men de har en minibuss för kommunikationen, samt planerar för flera möjliga aktiviteter (inklusive svenskundervisning). Man avser att ha 5-6 anställda, inklusive en tolk.

Vi fick även en inblick i hur det kan vara att "leverera" till Migrationsverket. Som tidigare nämnts anser verket att det är tillräckligt med 3,5 kvadratmeter per person - så när de inspekterade vandrarhemmet ansåg de att där kunde få plats 80 personer. (Britt och Örjan vill inte ta emot fler än 50 - det var litet oklart om Migrationsverket kan "tvinga" dem att ta emot fler.)
Vidare ger Migrationsverket 6 timmars förvarning (sex timmar: "hej, nu har vi en buss som kommer om 6 timmar, sätt igång att fixa mat till 50 pers") - hur beredd man än är, så kan det ju bli litet, hm, stressigt? Dessutom gäller avtalet bara 4 månader i taget. Att ha asylboende är uppenbarligen inget för människor med kontrollbehov...

Mötet slutade i en positiv anda, med att vi alla funderade på hur vi kunde hjälpa till; vinterkläder? skor? böcker? körsång? sällskap? högläsning för eventuella barn för att hjälpa dem med svenskan?