har blivit en tradition – idag var det dags igen.
Vi alla vaknade med hot om vinter - en del vaknade till rejält med snö (inte vi Bergdalingar). Detta ledde till flera i-sista-ögonblicket återbud, speciellt för dem som tänkt vara på hyttgården.
I alla fall: publiken svek inte – i hyttan var det fullt tryck.
Museet hade också öppet. Vi som vaktade hade hoppats på 720 besökare (som fordrades för att vi skulle slå förra årets siffror) – det blev 56.
Men det var inte det sämsta, med tanke på hur kallt det var!
(Efter ett par timmar hemma med brasa är vi som nya igen...)
lördag 27 oktober 2018
lördag 6 oktober 2018
Vardagslunk...
Jaha, nu är vardagen tillbaka igen med allt vad det betyder med saker som skall hinnas med och göras och allt vad det är. Utanför Bergdala händer det inte så mycket: Jila Mossaed och Eric Runesson har visst blivit medlemmar i en tämligen obskyr klubb i Stockholm, Nadia Murad och Denis Mukwege har välförtjänt fått det finaste pris man kan få och folk spränger varandra i luften med samma glada miner som alltid. Men fjällrävsstammen växer i alla fall till sig. Och det får man vara glad över...
Här i Bergdala med omnejd innebär vardagen annars att konstgalleriet har den ena utställningen efter den andra. Vi har ju missat ett par stycken på grund av resor och annat - men nu så: Det finns en konstnärinna i Kalmar som heter Linda Rothstein. Hon måtte ha varit i Skottland och blivit inspirerad av den klassiska bilden av Nessie. Titta själva!
Fast vissa av galleriets besökare rynkade allt på näsan åt en del av Lindas alster.
På nedervåningen visar Shyqri Gjurkaj stenar. Visst verkar det litet konstigt att via stenar i Småland av alla ställen, men de är faktiskt ganska häftiga att titta på.
Och skeppssättningar är det inte jättegott om i den Småländska skogarna.
En annan sak som hör vardagen till är att ta hand om praktiska saker: För en dryg vecka sedan blåste en björk sönder och krossade i förbifarten en del av fårstängslet.
Men fåren var inte där, så det gjorde inte så mycket. Och sedan har den legat där i en vecka i väntan på Godot. Eller åtminstone i väntan på att motorsågen skulle få sig en översyn så att den överhuvudtaget gick att starta. Men nu är den uppsågad och får ligga till sig här tills vi vid något senare tillfälle har lust att klyva upp den...
Här i Bergdala med omnejd innebär vardagen annars att konstgalleriet har den ena utställningen efter den andra. Vi har ju missat ett par stycken på grund av resor och annat - men nu så: Det finns en konstnärinna i Kalmar som heter Linda Rothstein. Hon måtte ha varit i Skottland och blivit inspirerad av den klassiska bilden av Nessie. Titta själva!
På nedervåningen visar Shyqri Gjurkaj stenar. Visst verkar det litet konstigt att via stenar i Småland av alla ställen, men de är faktiskt ganska häftiga att titta på.
Och skeppssättningar är det inte jättegott om i den Småländska skogarna.
En annan sak som hör vardagen till är att ta hand om praktiska saker: För en dryg vecka sedan blåste en björk sönder och krossade i förbifarten en del av fårstängslet.
Men fåren var inte där, så det gjorde inte så mycket. Och sedan har den legat där i en vecka i väntan på Godot. Eller åtminstone i väntan på att motorsågen skulle få sig en översyn så att den överhuvudtaget gick att starta. Men nu är den uppsågad och får ligga till sig här tills vi vid något senare tillfälle har lust att klyva upp den...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)