Här i huset gillar vi Mr Walker (även kallad Den vandrande vålnaden, eller Fantomen - utom inom familjen, där han kallas Kit).
Idag har vi fått bevis - både på att han finns, och att han uppmärksammat oss:
(Visserligen hade vi kanske hellre fått "det goda märket"... men celebert besök är det väl, iallafall?)
... å andra siden har vi fått en annan god varelse i huset, än så länge ganska liten:
torsdag 27 december 2012
söndag 9 december 2012
Snart är det jul
- vilket märks bland annat på att det är Luciafest på ordenshuset.
Mycket folk (som vanligt), lotteri (som vanligt), luciatåg (som vanligt) -
Mycket folk (som vanligt), lotteri (som vanligt), luciatåg (som vanligt) -
fredag 7 december 2012
Sista boklunchen
för hösten (för visst återkommer de under våren?!?) handlade om "livsöden - skratt".
(Vilken boklunch? Den på bibblan, förståss!)
Charlotte hade hand om "livsöden" , och hon hade hittat en förfärande mängd förskräckliga (om än med "lyckligt slut") sådana - men det kompenserades av Camilla, som hade hand om skratt-delen. ("Var femte invånare är en häst" är en bok om/med kommunala slogans Sverige runt. Ni vet: "Enköping - Sveriges närmaste stad"; "When in Europe, don't miss Skurup" - eller, varför inte: "hade du bott här hade du varit hemma nu")
Dessutom inser jag att jag glömt det traditionsenliga "första-snön"-inlägget: första snön kom nog för närmare en vecka sedan (men då kom den rejält!). Nu ser vår nya utsikt ut såhär:
(Vilken boklunch? Den på bibblan, förståss!)
Charlotte hade hand om "livsöden" , och hon hade hittat en förfärande mängd förskräckliga (om än med "lyckligt slut") sådana - men det kompenserades av Camilla, som hade hand om skratt-delen. ("Var femte invånare är en häst" är en bok om/med kommunala slogans Sverige runt. Ni vet: "Enköping - Sveriges närmaste stad"; "When in Europe, don't miss Skurup" - eller, varför inte: "hade du bott här hade du varit hemma nu")
Dessutom inser jag att jag glömt det traditionsenliga "första-snön"-inlägget: första snön kom nog för närmare en vecka sedan (men då kom den rejält!). Nu ser vår nya utsikt ut såhär:
söndag 25 november 2012
Kronobergs bokmässa
Igår var det bokmässa på bibblan i Växjö - alla var där, så även föreningen Glas i Hovmantorp. Vi sålde en del av våra böcker, gamla som nya. Tyvärr var det så många mässutställare att det inte blev mycket utrymme för var (eller, jag menar förstås: eftersom Kronobergs bokmässa blivit en så'n succé så är det fler och fler som vill komma och ställa ut, vilket innebär att var och en inte kan få så mycket utrymme).
Vi fick dela bord med Per-Johan Weidolf som samlade intresseanmälningar för en kommande bok - läs om hans idé här.
Mässan var välbesökt:
Patrik är glad - kanske för att han äntligen har funnit en ny lokal till antikvariatet, denna gång i Tegnergallerian. Öppnar inom kort!
Mitt över gatan var det ett annat evenemang, vernissage på Växjö konsthall:
torsdag 22 november 2012
Drakar och demoner?
Dagens boklunch på bibblan blev en intim diskussion - bara två lånare och en bibliotekarie.
Utöver några boktips (både bland ungdomslitteraturen och vuxenlitteraturen) kom vi att diskutera begreppen "som så" - rubriken var ju "demoner / fantasy".
Så vad är då en demon?
På det hela taget enades vi väl om att en demon är ond, och har ett evigt liv. Några exempel nämndes (men, skam till sägandes, jag minns inte vilka - )
Se'n jag kom hem har jag roat mig med att slå upp ordet lite här-och-var. Uppenbarligen var, från början ("Grek. daimon, ande; ursprungligen (t. ex. hos Homeros) 'gudomen sjelf' " - Nordisk Familjebok, Ugglan), demonen inte nödvändigtvis ond. Dock finns tydligen onda demoner nämnda redan i Bibeln (Markusevangeliet), så den uppfattningen är inte nå't nytt påfund heller.
Nästa ord att tackla blev vampyr - ett väsen som har nått popularitetens höjder med Twilight-serien. Vampyrer visade sig knepiga att definiera, men de började dyka upp i litteraturen på 17-1800-talet. En av de mest berömda torde väl vara greve Dracula (före Twilight, då - är det Edward han heter? ;-)
Så gick vi vidare till begreppet fantasy (vilket Cecilia inskärpte i oss: det måste uttalas på engelska - fantasi är något helt annat!).
Jag hittade en intressant formulering på Wikipedia: " Fantasy skiljer sig från genren science fiction genom sitt förhållande till realismen. Där fantasy kräver att någonting inte kan ske, kräver science fiction att det som händer inte kan ske just nu, men skulle kunna hända eller skulle kunna ha hänt."
Själv kom jag hem med en bok med titeln Alvklingan, en "fortsättning" till Sagan om ringen, skriven av Nik Perumov. Än har jag bara läst de första 25 sidorna...
Nästa boklunch blir 6/12, då det kommer att handla om "livsöden / skratt"
Utöver några boktips (både bland ungdomslitteraturen och vuxenlitteraturen) kom vi att diskutera begreppen "som så" - rubriken var ju "demoner / fantasy".
Så vad är då en demon?
På det hela taget enades vi väl om att en demon är ond, och har ett evigt liv. Några exempel nämndes (men, skam till sägandes, jag minns inte vilka - )
Se'n jag kom hem har jag roat mig med att slå upp ordet lite här-och-var. Uppenbarligen var, från början ("Grek. daimon, ande; ursprungligen (t. ex. hos Homeros) 'gudomen sjelf' " - Nordisk Familjebok, Ugglan), demonen inte nödvändigtvis ond. Dock finns tydligen onda demoner nämnda redan i Bibeln (Markusevangeliet), så den uppfattningen är inte nå't nytt påfund heller.
Nästa ord att tackla blev vampyr - ett väsen som har nått popularitetens höjder med Twilight-serien. Vampyrer visade sig knepiga att definiera, men de började dyka upp i litteraturen på 17-1800-talet. En av de mest berömda torde väl vara greve Dracula (före Twilight, då - är det Edward han heter? ;-)
Så gick vi vidare till begreppet fantasy (vilket Cecilia inskärpte i oss: det måste uttalas på engelska - fantasi är något helt annat!).
Jag hittade en intressant formulering på Wikipedia: " Fantasy skiljer sig från genren science fiction genom sitt förhållande till realismen. Där fantasy kräver att någonting inte kan ske, kräver science fiction att det som händer inte kan ske just nu, men skulle kunna hända eller skulle kunna ha hänt."
Själv kom jag hem med en bok med titeln Alvklingan, en "fortsättning" till Sagan om ringen, skriven av Nik Perumov. Än har jag bara läst de första 25 sidorna...
Nästa boklunch blir 6/12, då det kommer att handla om "livsöden / skratt"
lördag 17 november 2012
Sagor för stora och små
Det har varit sagovecka på bibblan - avslutning idag med levande sagofigurer, möjlighet att själv bli prinsessa, riddare eller nå't annat och dessutom tre animerade sagor från bröderna Gimms samlingar.
Den jag såg gestaltade sagan Snövit och Rosenröd (ej att förväxla med Snövit och de sju dvärgarna!)
Nedan ser vi Snövit och björnen vakna en vintermorgon - till höger berätterskan Rosenröd:
I vimlet sågs (bland andra) en förbihastande adelsdam, en gyllene prinsessa samt en liten, röd, drake:
Dessutom var det premiär för (en förhoppningsvis årligen återkommande) julmarknad i Strömbergdhyttan:
Den jag såg gestaltade sagan Snövit och Rosenröd (ej att förväxla med Snövit och de sju dvärgarna!)
Nedan ser vi Snövit och björnen vakna en vintermorgon - till höger berätterskan Rosenröd:
I vimlet sågs (bland andra) en förbihastande adelsdam, en gyllene prinsessa samt en liten, röd, drake:
Dessutom var det premiär för (en förhoppningsvis årligen återkommande) julmarknad i Strömbergdhyttan:
torsdag 15 november 2012
Gör forntidsbygd till framtidsbygd!
Nu har vi just varit på föredrag - Erika Lagerbielke berättade om den första delrapporten från projektet "Det nya glasriket" (som, enligt landshövdingen, "snart kommer att finnas på blogg, FB och twitter")
Spännande idéer, tänkvärda tankar - och, framför allt, optimism!
Som ett se/läsvärt exempel från utriket nämndes Waterford, en gång Irlands finaste, kanske på väg igen?
(För dig som tycker att du känner igen rubriken - ja, det är ett citat från en av husets favoritfilmer. I filmen uttalas den av (den) bygdens kommunalråd...
Vilken film? Den här...)
Spännande idéer, tänkvärda tankar - och, framför allt, optimism!
Som ett se/läsvärt exempel från utriket nämndes Waterford, en gång Irlands finaste, kanske på väg igen?
(För dig som tycker att du känner igen rubriken - ja, det är ett citat från en av husets favoritfilmer. I filmen uttalas den av (den) bygdens kommunalråd...
Vilken film? Den här...)
söndag 28 oktober 2012
En hård dag
Igår var det en hård dag för oss ute i skogarna.
Allra först var det julmarknad på Bergdala Härbärge - eller värdshuset som vi ortsbor föredrar att kalla det. Både tomtar (ja, jag lovar: det är inte trollkarlen Gandalf från "Sagan om ringen", de är tomtar) och ett som annat bjöds ut till föräljning.
Bara som ett exempel kan man ju fråga sig vad de här gossarna har fått syn på i ståndet som bemannades av Glasrikets Kägelklubb? Ja, det är bowlingklubben, det, och ungdomssektionen hade en lång disk.
Så låt oss gå närmare och titta - vad ser man - jo GODIS. Nu var det ju lördag, gu'bevars...
Men som sagt, det fanns annat också och de vi pratade med var nöjda med kommersen.
Nåväl - köpenskap är inte allt här i världen utan själen måste också få sitt, så kosan ställdes vidare mot Galleriet där dagens vernissage omfattade målningar av Åsa Hällgen-Lif och hennes man Hans Lif.
Nej, jag tänker inte tala om vem av dem som är vem på bilderna. Det får ni gissa själva!
När Åsa har valt att arbeta med akrylfärger på diverse olika underlag, ibland duk, ibland plexiglas och ibland plåt (ja, plåt) och har åstadkommit en massa skoj på det viset så har Hans istället valt endera klassisk olja eller tusch. I alla fall är det det som de har valt att visa - och det var riktigt roligt!
Gott om rosetter var det på Åsas figurer - men det var kraft och saft i en del av Hans' tuschteckningar får man säga!
Stärkta till kropp och själ var det dags för nästa stora kulturevenmang:
Storfrämmande, ovanstående konstnärer må ursäkta, men nu är det storvilt på gång...!
Känns hon igen? Sjuttio år ung men lika intensiv som någonsin?
Kontroversiell som vanligt - Maj Wechselmann gästade Folkets Hus i Hovmantorp för att presentera en sprillans ny dokumentär som hette "Världens säkraste kärnkraft". Skrämmande inblickar fick man både i hur informationen om kärnkraftolyckan i Fukushima har hanterats och om hur även våra svenska myndigheter ibland inte är alldeles uppriktiga om allting. Man undrar om hon har blivit rädd för sina egna avslöjanden - men inte hon, inte. En tuff tant!
Medan vi - ett dussintal - förfärades av vad hon hade lyckats gräva fram pågick finalen av Sydsvenska Rallyklubbens rally utanför.
Efter filmen undfägnades vi med kaffe och nybakta äppelmuffins medan Rallyklubben smorde kråset med helstekt kotlettrad. Vi tog med oss kaffet och satt i biosalongen och hade eftersnack - de satt i stora salen. Men jag tror att det var vi som fick den bästa behållningen.
Filmen ingick i de pågående Filmdagarna, arrangerade av Film i Glasriket.
Allra först var det julmarknad på Bergdala Härbärge - eller värdshuset som vi ortsbor föredrar att kalla det. Både tomtar (ja, jag lovar: det är inte trollkarlen Gandalf från "Sagan om ringen", de är tomtar) och ett som annat bjöds ut till föräljning.
Bara som ett exempel kan man ju fråga sig vad de här gossarna har fått syn på i ståndet som bemannades av Glasrikets Kägelklubb? Ja, det är bowlingklubben, det, och ungdomssektionen hade en lång disk.
Så låt oss gå närmare och titta - vad ser man - jo GODIS. Nu var det ju lördag, gu'bevars...
Men som sagt, det fanns annat också och de vi pratade med var nöjda med kommersen.
Nåväl - köpenskap är inte allt här i världen utan själen måste också få sitt, så kosan ställdes vidare mot Galleriet där dagens vernissage omfattade målningar av Åsa Hällgen-Lif och hennes man Hans Lif.
Nej, jag tänker inte tala om vem av dem som är vem på bilderna. Det får ni gissa själva!
När Åsa har valt att arbeta med akrylfärger på diverse olika underlag, ibland duk, ibland plexiglas och ibland plåt (ja, plåt) och har åstadkommit en massa skoj på det viset så har Hans istället valt endera klassisk olja eller tusch. I alla fall är det det som de har valt att visa - och det var riktigt roligt!
Gott om rosetter var det på Åsas figurer - men det var kraft och saft i en del av Hans' tuschteckningar får man säga!
Stärkta till kropp och själ var det dags för nästa stora kulturevenmang:
Storfrämmande, ovanstående konstnärer må ursäkta, men nu är det storvilt på gång...!
Känns hon igen? Sjuttio år ung men lika intensiv som någonsin?
Kontroversiell som vanligt - Maj Wechselmann gästade Folkets Hus i Hovmantorp för att presentera en sprillans ny dokumentär som hette "Världens säkraste kärnkraft". Skrämmande inblickar fick man både i hur informationen om kärnkraftolyckan i Fukushima har hanterats och om hur även våra svenska myndigheter ibland inte är alldeles uppriktiga om allting. Man undrar om hon har blivit rädd för sina egna avslöjanden - men inte hon, inte. En tuff tant!
Medan vi - ett dussintal - förfärades av vad hon hade lyckats gräva fram pågick finalen av Sydsvenska Rallyklubbens rally utanför.
Efter filmen undfägnades vi med kaffe och nybakta äppelmuffins medan Rallyklubben smorde kråset med helstekt kotlettrad. Vi tog med oss kaffet och satt i biosalongen och hade eftersnack - de satt i stora salen. Men jag tror att det var vi som fick den bästa behållningen.
Filmen ingick i de pågående Filmdagarna, arrangerade av Film i Glasriket.
torsdag 25 oktober 2012
Hade Håkan kommit vilse?
Igår kväll var det minsann ett annat arrangemang på bibblan i Lessebo.
I anslutning till alla lokala hembygdsföreningars utställning Förr i tiden: från 1900-talet och framåt (pågår tom 31/10) har det hållits en rad föredrag.
Igår hade turen kommit till Håkan Henriksson, som hade vågat sig till Lessebo för att visa ett spännande bildspel baserat på hans stora vykortssamling.
(Av naturliga skäl var det mörkt i lokalen, så bilderna blev väl inte riktigt... tydliga)
Mycket spännande fick vi se - till exempel ett antal inkarnationer av järnvägsstationen, den stiliga åkern som blivit till ICA och ett antal förskräckande bilder från översvämningen 1945 (?).
Undrar hur det skulle gå med en liknande regnmängd idag... inte har man nå'n känsla av att avrinningen är bättre nu?
Vi hoppas att Håkan hittade hem till H-torp igen...
I anslutning till alla lokala hembygdsföreningars utställning Förr i tiden: från 1900-talet och framåt (pågår tom 31/10) har det hållits en rad föredrag.
Igår hade turen kommit till Håkan Henriksson, som hade vågat sig till Lessebo för att visa ett spännande bildspel baserat på hans stora vykortssamling.
(Av naturliga skäl var det mörkt i lokalen, så bilderna blev väl inte riktigt... tydliga)
Mycket spännande fick vi se - till exempel ett antal inkarnationer av järnvägsstationen, den stiliga åkern som blivit till ICA och ett antal förskräckande bilder från översvämningen 1945 (?).
Undrar hur det skulle gå med en liknande regnmängd idag... inte har man nå'n känsla av att avrinningen är bättre nu?
Vi hoppas att Håkan hittade hem till H-torp igen...
Det där med mord är allt bra fruntimmersaktigt!
Usch! Råkulen dag så man ryser bara man tittar ut genom fönstret. Ryser, förresten? Var det inte så att det var en boklunch på biblioteket idag med tema "rysningar"?
Jo minsann, dagens tema var "Spänningar & Rysningar" med tips om deckare och thrillers och annat hemskt. Passar bra i höstrusket...
Så jag åkte väl ner och då visade det sig att två kvinnliga bibliotekarier tipsade fem läshungriga kvinnor (åsså mig) om sammalagt fem kvinnliga deckar- och thrillerförfattares böcker (åsså en manlig författare, Steven Watson).
Är det inte lustigt? Är det så att bara kvinnor (och jag) är läskunniga? Eller är det bara jag bland hela den manliga befolkningen som tycker det kan vara spännande med deckare?
Jag tror inte det. Statistiken säger att det inte är så.
Fast den där boken (huvudpersonen är, gissa, en kvinna) Innan jag somnar (av den ende manlige författaren), den verkade faktiskt himla bra. Får ta och läsa den sedan, när jag har mera tid.
Jo minsann, dagens tema var "Spänningar & Rysningar" med tips om deckare och thrillers och annat hemskt. Passar bra i höstrusket...
Så jag åkte väl ner och då visade det sig att två kvinnliga bibliotekarier tipsade fem läshungriga kvinnor (åsså mig) om sammalagt fem kvinnliga deckar- och thrillerförfattares böcker (åsså en manlig författare, Steven Watson).
Är det inte lustigt? Är det så att bara kvinnor (och jag) är läskunniga? Eller är det bara jag bland hela den manliga befolkningen som tycker det kan vara spännande med deckare?
Jag tror inte det. Statistiken säger att det inte är så.
Fast den där boken (huvudpersonen är, gissa, en kvinna) Innan jag somnar (av den ende manlige författaren), den verkade faktiskt himla bra. Får ta och läsa den sedan, när jag har mera tid.
söndag 21 oktober 2012
Ny utsikt!
Vi har fått en ny utsikt:
Visserligen är inte hygget "gångbart", men om man följer den nya skogsvägen en bit... Det visar sig att vi även fått en ny "insikt":
Skogsfolk arbetar (nästan) dygnet runt - detta såg man kl 6 härom morgonen:
Dessutom råkar det vara exakt två år sedan detta. Idag har vi haft 15 grader som varmast...
Visserligen är inte hygget "gångbart", men om man följer den nya skogsvägen en bit... Det visar sig att vi även fått en ny "insikt":
Skogsfolk arbetar (nästan) dygnet runt - detta såg man kl 6 härom morgonen:
Dessutom råkar det vara exakt två år sedan detta. Idag har vi haft 15 grader som varmast...
lördag 6 oktober 2012
Den där djävla hönan ...
Så säger våra kamrater med ett förflutet som glas- arbetare om kannan "Mingus" av Vicke Lindstrand, här på en tablett från Bergdala Spinnhus.
Och det är klart - på något sätt liknar den väl kanske en höna.
Men den enda riktigt fina rashönan vi själva har - en Surrey - hon ser allt helt annorlunda ut, i alla fall när hon visar upp sig. Helst sitter hon på fårgrinden i stallet och ibland ser fåren ut som om de också tänker "den där djävla hönan". Man tenderar nämligen att hitta hennes "visitkort" både på det ena och det andra stället, även i den del av stallet där fåren är tänkta att bo.
På tal om höns så pågår just den här helgen den stora fjäderfämässan nere på Huseby - och en utflykt dit är aldrig fel.
På väg till hönsen passerade vi en av de fortfarande öppna bruksbodarna och där såg vi den stackars tuppen som var instängd bakom glas och bom.
Han visste nog att hönsen var långt bortåt höger och han kämpade tappert - men det var en massa väggar och fönsterkarmar i vägen, så där fick han allt tji!!
Men vilken tupp som helst skulle förstås vilja frottera sig med de skönheter som visades upp i utställningen, eller hur?
Hon till vänster - som hade fått stort fint pris - var väl kanse "sig själv nock", men den trånande ungmön till höger kan linda vilken tupp som helst kring sporren.
För den som har glömt biologin från skolan bör man kanske påpeka att höns vanligtvis inte lägger äpplen utan ägg. Ägg har en annorlunda form och även en annorlunda färg. Äpplet låg där ifall hon händelsevis skulle vilja äta litet.
Och det är klart - på något sätt liknar den väl kanske en höna.
Men den enda riktigt fina rashönan vi själva har - en Surrey - hon ser allt helt annorlunda ut, i alla fall när hon visar upp sig. Helst sitter hon på fårgrinden i stallet och ibland ser fåren ut som om de också tänker "den där djävla hönan". Man tenderar nämligen att hitta hennes "visitkort" både på det ena och det andra stället, även i den del av stallet där fåren är tänkta att bo.
På tal om höns så pågår just den här helgen den stora fjäderfämässan nere på Huseby - och en utflykt dit är aldrig fel.
På väg till hönsen passerade vi en av de fortfarande öppna bruksbodarna och där såg vi den stackars tuppen som var instängd bakom glas och bom.
Han visste nog att hönsen var långt bortåt höger och han kämpade tappert - men det var en massa väggar och fönsterkarmar i vägen, så där fick han allt tji!!
Men vilken tupp som helst skulle förstås vilja frottera sig med de skönheter som visades upp i utställningen, eller hur?
Hon till vänster - som hade fått stort fint pris - var väl kanse "sig själv nock", men den trånande ungmön till höger kan linda vilken tupp som helst kring sporren.
För den som har glömt biologin från skolan bör man kanske påpeka att höns vanligtvis inte lägger äpplen utan ägg. Ägg har en annorlunda form och även en annorlunda färg. Äpplet låg där ifall hon händelsevis skulle vilja äta litet.
söndag 30 september 2012
Löven faller - och getingarna med dem...
Det är inte en konstig fisk och inte heller ett dött spöke iklätt ett randigt lakan.
Ett getingbo, minsann! Och snyggt var det. Men även höstlöven kan vara väldigt fina:
Det är nog så, att vi har kommit till den vår de svage kallar höst.
torsdag 27 september 2012
Torsdag på bibblan
i Lessebo: en ny idé, nämligen BOKLUNCH:
Vi fick tips på både gamla (Jane Austen) och nya (en PD James som ännu inte kommit ut, eller iallafall inte till bibblan) "hjärta/smärta"-böcker. Eftersom de själva inte publicerat listan kanske jag ska låta den förbli hemlig... men jag kan ju alltid offentliggöra mitt eget bidrag: Lucy Prior: La cucina – här kan man snacka om PASSION, på flera olika plan. (Jag försökte länka till den lokala katalogen, men det gick inte!)
Man planerar tre tema-bokluncher till:
torsdag 25/10 tema: spänning/rysningar
torsdag 22/11 tema: demoner/fantasy
torsdag 6/12 tema: livsöden/skratt
Vi fick även veta att bibliotekarie Birgitta har en bokblogg: Fru E:s böcker.
Vi fick tips på både gamla (Jane Austen) och nya (en PD James som ännu inte kommit ut, eller iallafall inte till bibblan) "hjärta/smärta"-böcker. Eftersom de själva inte publicerat listan kanske jag ska låta den förbli hemlig... men jag kan ju alltid offentliggöra mitt eget bidrag: Lucy Prior: La cucina – här kan man snacka om PASSION, på flera olika plan. (Jag försökte länka till den lokala katalogen, men det gick inte!)
Man planerar tre tema-bokluncher till:
torsdag 25/10 tema: spänning/rysningar
torsdag 22/11 tema: demoner/fantasy
torsdag 6/12 tema: livsöden/skratt
Vi fick även veta att bibliotekarie Birgitta har en bokblogg: Fru E:s böcker.
lördag 22 september 2012
En regnig höstdag
på Bergdala Konstgalleri - besökarna kom välklädda:
men blev genast stärkta/tröstade:
Därefter kunde vi ta oss an både konstnär och konst.
Stina Lindskog
men blev genast stärkta/tröstade:
Därefter kunde vi ta oss an både konstnär och konst.
Stina Lindskog
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)