Den där djävla hönan ...

 Så säger våra kamrater med ett förflutet som glas- arbetare om kannan "Mingus" av Vicke Lindstrand, här på en tablett från Bergdala Spinnhus.

Och det är klart - på något sätt liknar den väl kanske en höna.





Men den enda riktigt fina rashönan vi själva har - en Surrey - hon ser allt helt annorlunda ut, i alla fall när hon visar upp sig. Helst sitter hon på fårgrinden i stallet och ibland ser fåren ut som om de också tänker "den där djävla hönan". Man tenderar nämligen att hitta hennes "visitkort" både på det ena och det andra stället, även i den del av stallet där fåren är tänkta att bo.


På tal om höns så pågår just den här helgen den stora fjäderfämässan nere på Huseby - och en utflykt dit är aldrig fel.

På väg till hönsen passerade vi en av de fortfarande öppna bruksbodarna och där såg vi den stackars tuppen som var instängd bakom glas och bom.

Han visste nog att hönsen var långt bortåt höger och han kämpade tappert - men det var en massa väggar och fönsterkarmar i vägen, så där fick han allt tji!!

Men vilken tupp som helst skulle förstås vilja frottera sig med de skönheter som visades upp i utställningen, eller hur?


Hon till vänster - som hade fått stort fint pris - var väl kanse "sig själv nock", men den trånande ungmön till höger kan linda vilken tupp som helst kring sporren.

För den som har glömt biologin från skolan bör man kanske påpeka att höns vanligtvis inte lägger äpplen utan ägg. Ägg har en annorlunda form och även en annorlunda färg. Äpplet låg där ifall hon händelsevis skulle vilja äta litet.