Igår var det en hård dag för oss ute i skogarna.
Allra först var det julmarknad på Bergdala Härbärge - eller värdshuset som vi ortsbor föredrar att kalla det. Både tomtar (ja, jag lovar: det är inte trollkarlen Gandalf från "Sagan om ringen", de är tomtar) och ett som annat bjöds ut till föräljning.
Bara som ett exempel kan man ju fråga sig vad de här gossarna har fått syn på i ståndet som bemannades av Glasrikets Kägelklubb? Ja, det är bowlingklubben, det, och ungdomssektionen hade en lång disk.
Så låt oss gå närmare och titta - vad ser man - jo GODIS. Nu var det ju lördag, gu'bevars...
Men som sagt, det fanns annat också och de vi pratade med var nöjda med kommersen.
Nåväl - köpenskap är inte allt här i världen utan själen måste också få sitt, så kosan ställdes vidare mot Galleriet där dagens vernissage omfattade målningar av Åsa Hällgen-Lif och hennes man Hans Lif.
Nej, jag tänker inte tala om vem av dem som är vem på bilderna. Det får ni gissa själva!
När Åsa har valt att arbeta med akrylfärger på diverse olika underlag, ibland duk, ibland plexiglas och ibland plåt (ja, plåt) och har åstadkommit en massa skoj på det viset så har Hans istället valt endera klassisk olja eller tusch. I alla fall är det det som de har valt att visa - och det var riktigt roligt!
Gott om rosetter var det på Åsas figurer - men det var kraft och saft i en del av Hans' tuschteckningar får man säga!
Stärkta till kropp och själ var det dags för nästa stora kulturevenmang:
Storfrämmande, ovanstående konstnärer må ursäkta, men nu är det storvilt på gång...!
Känns hon igen? Sjuttio år ung men lika intensiv som någonsin?
Kontroversiell som vanligt - Maj Wechselmann gästade Folkets Hus i Hovmantorp för att presentera en sprillans ny dokumentär som hette "Världens säkraste kärnkraft". Skrämmande inblickar fick man både i hur informationen om kärnkraftolyckan i Fukushima har hanterats och om hur även våra svenska myndigheter ibland inte är alldeles uppriktiga om allting. Man undrar om hon har blivit rädd för sina egna avslöjanden - men inte hon, inte. En tuff tant!
Medan vi - ett dussintal - förfärades av vad hon hade lyckats gräva fram pågick finalen av Sydsvenska Rallyklubbens rally utanför.
Efter filmen undfägnades vi med kaffe och nybakta äppelmuffins medan Rallyklubben smorde kråset med helstekt kotlettrad. Vi tog med oss kaffet och satt i biosalongen och hade eftersnack - de satt i stora salen. Men jag tror att det var vi som fick den bästa behållningen.
Filmen ingick i de pågående Filmdagarna, arrangerade av Film i Glasriket.
söndag 28 oktober 2012
torsdag 25 oktober 2012
Hade Håkan kommit vilse?
Igår kväll var det minsann ett annat arrangemang på bibblan i Lessebo.
I anslutning till alla lokala hembygdsföreningars utställning Förr i tiden: från 1900-talet och framåt (pågår tom 31/10) har det hållits en rad föredrag.
Igår hade turen kommit till Håkan Henriksson, som hade vågat sig till Lessebo för att visa ett spännande bildspel baserat på hans stora vykortssamling.
(Av naturliga skäl var det mörkt i lokalen, så bilderna blev väl inte riktigt... tydliga)
Mycket spännande fick vi se - till exempel ett antal inkarnationer av järnvägsstationen, den stiliga åkern som blivit till ICA och ett antal förskräckande bilder från översvämningen 1945 (?).
Undrar hur det skulle gå med en liknande regnmängd idag... inte har man nå'n känsla av att avrinningen är bättre nu?
Vi hoppas att Håkan hittade hem till H-torp igen...
I anslutning till alla lokala hembygdsföreningars utställning Förr i tiden: från 1900-talet och framåt (pågår tom 31/10) har det hållits en rad föredrag.
Igår hade turen kommit till Håkan Henriksson, som hade vågat sig till Lessebo för att visa ett spännande bildspel baserat på hans stora vykortssamling.
(Av naturliga skäl var det mörkt i lokalen, så bilderna blev väl inte riktigt... tydliga)
Mycket spännande fick vi se - till exempel ett antal inkarnationer av järnvägsstationen, den stiliga åkern som blivit till ICA och ett antal förskräckande bilder från översvämningen 1945 (?).
Undrar hur det skulle gå med en liknande regnmängd idag... inte har man nå'n känsla av att avrinningen är bättre nu?
Vi hoppas att Håkan hittade hem till H-torp igen...
Det där med mord är allt bra fruntimmersaktigt!
Usch! Råkulen dag så man ryser bara man tittar ut genom fönstret. Ryser, förresten? Var det inte så att det var en boklunch på biblioteket idag med tema "rysningar"?
Jo minsann, dagens tema var "Spänningar & Rysningar" med tips om deckare och thrillers och annat hemskt. Passar bra i höstrusket...
Så jag åkte väl ner och då visade det sig att två kvinnliga bibliotekarier tipsade fem läshungriga kvinnor (åsså mig) om sammalagt fem kvinnliga deckar- och thrillerförfattares böcker (åsså en manlig författare, Steven Watson).
Är det inte lustigt? Är det så att bara kvinnor (och jag) är läskunniga? Eller är det bara jag bland hela den manliga befolkningen som tycker det kan vara spännande med deckare?
Jag tror inte det. Statistiken säger att det inte är så.
Fast den där boken (huvudpersonen är, gissa, en kvinna) Innan jag somnar (av den ende manlige författaren), den verkade faktiskt himla bra. Får ta och läsa den sedan, när jag har mera tid.
Jo minsann, dagens tema var "Spänningar & Rysningar" med tips om deckare och thrillers och annat hemskt. Passar bra i höstrusket...
Så jag åkte väl ner och då visade det sig att två kvinnliga bibliotekarier tipsade fem läshungriga kvinnor (åsså mig) om sammalagt fem kvinnliga deckar- och thrillerförfattares böcker (åsså en manlig författare, Steven Watson).
Är det inte lustigt? Är det så att bara kvinnor (och jag) är läskunniga? Eller är det bara jag bland hela den manliga befolkningen som tycker det kan vara spännande med deckare?
Jag tror inte det. Statistiken säger att det inte är så.
Fast den där boken (huvudpersonen är, gissa, en kvinna) Innan jag somnar (av den ende manlige författaren), den verkade faktiskt himla bra. Får ta och läsa den sedan, när jag har mera tid.
söndag 21 oktober 2012
Ny utsikt!
Vi har fått en ny utsikt:
Visserligen är inte hygget "gångbart", men om man följer den nya skogsvägen en bit... Det visar sig att vi även fått en ny "insikt":
Skogsfolk arbetar (nästan) dygnet runt - detta såg man kl 6 härom morgonen:
Dessutom råkar det vara exakt två år sedan detta. Idag har vi haft 15 grader som varmast...
Visserligen är inte hygget "gångbart", men om man följer den nya skogsvägen en bit... Det visar sig att vi även fått en ny "insikt":
Skogsfolk arbetar (nästan) dygnet runt - detta såg man kl 6 härom morgonen:
Dessutom råkar det vara exakt två år sedan detta. Idag har vi haft 15 grader som varmast...
lördag 6 oktober 2012
Den där djävla hönan ...
Så säger våra kamrater med ett förflutet som glas- arbetare om kannan "Mingus" av Vicke Lindstrand, här på en tablett från Bergdala Spinnhus.
Och det är klart - på något sätt liknar den väl kanske en höna.
Men den enda riktigt fina rashönan vi själva har - en Surrey - hon ser allt helt annorlunda ut, i alla fall när hon visar upp sig. Helst sitter hon på fårgrinden i stallet och ibland ser fåren ut som om de också tänker "den där djävla hönan". Man tenderar nämligen att hitta hennes "visitkort" både på det ena och det andra stället, även i den del av stallet där fåren är tänkta att bo.
På tal om höns så pågår just den här helgen den stora fjäderfämässan nere på Huseby - och en utflykt dit är aldrig fel.
På väg till hönsen passerade vi en av de fortfarande öppna bruksbodarna och där såg vi den stackars tuppen som var instängd bakom glas och bom.
Han visste nog att hönsen var långt bortåt höger och han kämpade tappert - men det var en massa väggar och fönsterkarmar i vägen, så där fick han allt tji!!
Men vilken tupp som helst skulle förstås vilja frottera sig med de skönheter som visades upp i utställningen, eller hur?
Hon till vänster - som hade fått stort fint pris - var väl kanse "sig själv nock", men den trånande ungmön till höger kan linda vilken tupp som helst kring sporren.
För den som har glömt biologin från skolan bör man kanske påpeka att höns vanligtvis inte lägger äpplen utan ägg. Ägg har en annorlunda form och även en annorlunda färg. Äpplet låg där ifall hon händelsevis skulle vilja äta litet.
Och det är klart - på något sätt liknar den väl kanske en höna.
Men den enda riktigt fina rashönan vi själva har - en Surrey - hon ser allt helt annorlunda ut, i alla fall när hon visar upp sig. Helst sitter hon på fårgrinden i stallet och ibland ser fåren ut som om de också tänker "den där djävla hönan". Man tenderar nämligen att hitta hennes "visitkort" både på det ena och det andra stället, även i den del av stallet där fåren är tänkta att bo.
På tal om höns så pågår just den här helgen den stora fjäderfämässan nere på Huseby - och en utflykt dit är aldrig fel.
På väg till hönsen passerade vi en av de fortfarande öppna bruksbodarna och där såg vi den stackars tuppen som var instängd bakom glas och bom.
Han visste nog att hönsen var långt bortåt höger och han kämpade tappert - men det var en massa väggar och fönsterkarmar i vägen, så där fick han allt tji!!
Men vilken tupp som helst skulle förstås vilja frottera sig med de skönheter som visades upp i utställningen, eller hur?
Hon till vänster - som hade fått stort fint pris - var väl kanse "sig själv nock", men den trånande ungmön till höger kan linda vilken tupp som helst kring sporren.
För den som har glömt biologin från skolan bör man kanske påpeka att höns vanligtvis inte lägger äpplen utan ägg. Ägg har en annorlunda form och även en annorlunda färg. Äpplet låg där ifall hon händelsevis skulle vilja äta litet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)