måndag 23 maj 2022

ÄNTLIGEN!

 Ni som känner till Bergdala vet ju om den gräsliga trafiksituationen som ofta råder nere i centrum. 

Ni vet, de där tillfällena när alla människor från Gräsmo och Herråkra kör som dårar genom city och endera sladdar iväg ner på Hovmantorpsvägen så att stackars Niklassons sitter med hjärtat i halsgropen ifall de skulle sladda av vägen in i deras hus eller tokfransarna fräser rakt fram mot Lessebo...

För att inte tala om alla tunga transporter som går genom city och formligen spyr ut sina dieselavgaser... 

Men hav tröst! Förbifart Bergdala håller på att byggas. Den översta bilden visar påfarten söderifrån, från Hovmantorpsvägen. Som ni ser är det en mjuk anslutning så det bör gå bra att svänga av i motorvägsfart, 110 km/h. Och den andra bilden uppifrån visar påfarten norrifrån, från Herråkravägen. Samma sak igen: En mjuk anslutning passande för hög hastighet. 


De som kommer att behöva ta det litet lugnt är alla de som kommer från eller skall till Gräsmo. För de behöver i stort sett svänga nittio grader för att komma in på Gräsmovägen...

För er som till äventyrs inte är helt införstådda med stadskärnans geografi finns här en kartbild. Den svarta linjen är den nya förbifartn som väl antagligen får motorvägsstandard och hastighetsbegränsning 110. I nederkanten har ni anslutningen till Hovmantorpsvägen. I den övre änden ser ni Gräsmovägen gå ut mot nordost och Herråkravägen mot nord-nord-väst.

söndag 6 mars 2022

Hyllning till Ukraina?

 

Nej. Men färgerna – blått och gult – tenderar ju just för ögonblicket att få en att associera. Men det är nog bara en tillfällighet att Arne Persson (hemsida här) har hängt upp dessa två på Bergdala Konstgalleri. Annars är ju hans målningar verkligen fulla av färg. Och stora!Och nya. För den här utsällningen heter "Nya målningar". Och vem vore jag att tvivla på detta?

På vernissagekortet visas den här (244 X 360 cm) med Arne själv undanskuffad i ena hörnet. Fotot kallas ”Stor målning liten gubbe”.

Men när jag var på galleriet fanns det inte någon liten gubbe att tillgå på något enkelt sätt så jag fick ta en bild med en liten tant istället… Senaste gången vi visade Arne Persson här på bloggen var den 7 april 2018, så det är verkligen hög tid . Men det kan vara så, att vi har missat någon utställning sedan dess.

Som sagt: Mycket färg är det.





söndag 13 februari 2022

torsdag 3 februari 2022

Första, andra, tredje...?

Vi fortsätter använda etiketten "första snön", men egentligen är det ett högre nummer.

Det började i förrgår, men då trode vi inte på det. Men eftersom den ligger kvar...

fredag 28 januari 2022

Första snödroppen!

Soligt väder, och hot om snö imorron - alltså var det dags att kolla dendär snödroppsaningen vi såg häromda'n.

Resultatet:

torsdag 13 januari 2022

Slut – eller?

Så var det dags för sista snön igen – ett par varma dagar med mycket blåst tar hårt på drivorna. Månne det regnat också? (Såvitt jag minns var det iaf ett tunt lager snö på gräset igår vid middagstid…)

torsdag 6 januari 2022

Bättre sent än aldrig!

 Nyårsrevyn 2020/2021 blev det inte mycket med. Gissa varför... Viruseländet förstås. Men nu ni! På trettonafton (igår den 5/1) 2022 blev det av. Fast i ett annat format än vanligt. Krogshow med bordsservering av kallmarinerad fransyska (styckningsbiten alltså. Även om vi bor på landet är vi inte kannibaler) med rödvinssås och pommes Anna. Delikat.

 

Mycket folk var det och levande ljus och krav på covidpass och ... men det var en himla god och förväntansfull stämning.

Med en sådan uppsättning måste ju mixerbordet placeras bland matgästerna - man det fanns det inga invändningar emot.

Och sedan blev det fullt ös förstås.

Vaktmästaren på folkets hus dök upp och muttrade över att det satt en massa folk och stökade ner. En yogagrupp som gjorde övningen "Adho Mukha Svanasana" för att få kosmisk energi tyckte det var konstigt att den kosmiska energin luktade vitlökspizza. Sketcher, dans- och sångnummer avlöste, som sig bör, varandra i ett rasande tempo

Åsså blev det paus och då kom serveringspersonalen rusande med beställt dryckjom till alla som inte var tvungna att köra bil hem.

Men vi som bor i skogen fick ju hålla oss till lättöl. I alla fall jag som var transportansvarig. Kerstin hade kunnat ta sig några glas vin men valde att avstå. Åsså på't igen. Det var ganska tunnsått med aktuella lokala kommentarer. Den nya sophämtningsorganisationen fick sig en känga i form av tonsatta insändare från lokalpressen. Lägg märke till kören till vänster i bilden. Det är Bergdala flickkör. Fast det är så ont om flickor i Bergdala så man hade förstärkt med en gossopran... Lessebos kommunpoet Laila Vers har fått en årsbudget på 800 miljoner men håller hårt i slantarna. 

Sten och Berit fick besök från Jehovas Vittnen - men hon, stackarn, visste inte vad hon skulle säga för hon hade aldrig blivit släppt inom dörren tidigare... Folkmusikinslag med systratrion bjöds det på - även om  själva huvudsystern med cittran tyckte de andra bar sig åt på icke övligt sätt. Och så var det förstås en massa annat. Men ni får allt bekväma er att skaffa egna biljetter, om det finns några att få.

Även om baren höll stängt medan föreställningen pågick - man kan ju inte ha folk springande runt såhär i coronatider - så samlades det en hel del glas och flaskor på borden allt eftersom showen pågick. Och sedan tog det slut.


När vi kom hem hade det både snöat och frusit på, så då var det skönt att komma innanför dörren och få sig ett glas vin innanför västen. Så nu blir vi tvungna att starta om med "första snön" igen. Så kan det vara, men nog om det: Som vanligt skall Hovnarrarna ha all heder av arrangemanget och underhållningen. Bättre sent än aldrig var det sagt - och så var det.