Leonardo da Vinci i Bergdala?

Nej nej nej. Visserligen är ju Bergdala Konstgalleri världsberömt i hela kommunen, men än så länge håller de större museerna fast vid L-d-V's originalskisser. Så här ute i skogarna får vi nöja oss med kopior. Den anatomiska skissen av en arm här ovanför är istället gjord av Sara Västerlund med atelje i Pukeberg. Det är alltså hon som inleder vårsäsongen på galleriet.

Om ni tyckler det blev rörigt så är Sara i profil till vänster i bilden. Utställningen heter död-och-liv (fast på Latin) och det kan man förstå när man ser den. Och det är keramik, blandat porslin och stengods.

När ni kommer hit så glöm inte ta med förstoringsglas - för det finns massor med små detaljer att bli imponerad av. På bilderna här nedanför ser man inte alls allting.

 

 

När ni kommer hit så glöm inte ta med förstoringsglas - för det finns massor med små detaljer att bli imponerad av. På bilderna här nedanför ser man inte alls allting.

Kort sagt blir man fantastiskt imponerad av hennes skicklighet, även om man kanske inte blir jublande glad av utställningen som sådan. Men hon blev i alla fall glad. 

Som alltid är det således värt att åka till Bergdala under helgerna. Nu är ju visserligen Glastekniska Museet stängt för tillfället men varför inte besöka vår utställning om pressglas på Lessebo Bibliotek? Nu på torsdag - den tjugonde - har vi dessutom föreläsning om pressglasets historia på biblioteket (i Lessebo) klockan 18. Så när ni har varit på Galleriet skulle jag föreslå att ni åker in till Bergdala Centrum och först går på glas-shopping-runda. Ta sedan vägen ner mot Fagereke och så svänger ni vänster nere på tjugofemman. Titta på pressglasutställningen i Biblioteket, ät lunch på något av alla de näringsställen som finns där. Eller - om ni vill slå på stort - åk till Strömbergshyttan och ät på L'Instant.

Nå, åter till Sara Västerlund och hennes utställning, som kanske inte direkt gör en sprudlande glad, men imponerad. Själv blev jag glad när jag kom hem. Visserligen hade jag tänkt sitta i den stolen och ta en slurk kaffe, men när Nicki och Kettil har tagit stolen är det bara att plocka fram en pall att sätta sig på. De kattliga rättigheterna måste alltid respekteras, i alla fall på Lilla Lövås. Men visst blir man glad av att se dem?