Man kan inte komma ihåg allt ...

 ... när man bor på landet. För ute på landet är det själva lantlivet som propsar på uppmärksamhet. Hörni, stadsbor, vet ni till exempel vad det här är för något? 

Trodde väl det. Det är vårt avloppsreningsverk. Vi har nämligen ett system där man först rötas det slam som finns i vattnet. I steget efter har man en växtbädd som tar upp huvuddelen av näringämnena, mest kväve och fosfor, ur vattnet. De här växterna skall man klippa ner på hösten och så placera klippet någonstans där man kan ha nytta av det. Och det är det vi har gjort. Fullständigt ryggknäckande! Men nu är det klart. Och så ser ni ett svart plastlock strax bakom. Det är en extra fosforfälla för att fånga upp den sista fosforn. Ni som bor i städer behöver inte bry er om sådant här, för det ingår i VA-taxan. Och resultatet är att en hel massa av er spolar ner en massa saker i avloppet som inte alls är nyttiga för reningsverket... Men här på landet måste man sköta sådant här själv, så det är en av dagens större insatser.

Nåja: Då skall ni få någonting lättare att gissa på. Vad är det här?

Jamen det är ju en foderhäck för ensilage- eller höbalar. Det ser väl alla? 

Och det var först när vi hade gjort klart de här två sakerna som vi kom på att, Javisst-Ja, det var ju vernissage på konstgalleriet igår! Och det glömde vi alldeles bort. Så då skulle vi promenera dit. Men då blev vi förföljda av en katt som var rädd att vi skulle gå vilse. Och vi vill inte ha med oss våra katter alldeles för långt hemifrån. Nog för att de hittar hem - men vi vill inte det. Så det fick bli bilen till konstgalleriet. Väl där möttes vi av Bo Söderströms "målningar". Men vad är en målning egentligen?

Åke Kjellsson - galleristen själv - förklarade tekniken som har använts på en del av verken på följande sätt:

"Vad han har gjort är att smälta ner oljepastellkritor och göra tunna sjok av dem. Sedan skär han ut (titta på den översta av de två) och låter den torka fast på papperet ett par dar. Så lägger han på en gul oljepastellkriterundl och låter den torka ett par dar. Och så en svart rektangel..." Klicka på bilderna för att få dem större så kanske ni ser. Pastellkriteskikten är ett par millimeter tjocka...

Eftersom vi alltså missade vernissagen som var igår så var det ganska tomt: Men huvuddelen av resten av det som hänger på väggarna är alldeles "vanliga" målningar.

Men som vanligt är det värt att åka till Bergdala på helgerna. Vill man se det glastekniska muséet får man förboka minst en dag i förväg. Och vill man se glasblåsning får man välja en vanlig arbetsdag.