Fast vi fick inte vara med...

Nej - nu var jag orättvis: KulTuren har äntligen fått upp sina informationsskyltar! Det har tagit ett år, men nu är de på plats på åtminstone fem ställen längs den 14 mil långa rundturen...

Om man tittar noga så ser man att Kosta är den allra nordligaste punkten och Vissefjärda den allra sydligaste, så att de fick skyltar är väl OK. Och så har Hovmantorp fått en skylt och det ligger ju mest västerut. Så har även Strömbergshyttan och Eriksmåla - av alla orter i denna värld - fått fina skyltar. Men det är klart: De ligger ju båda på stora Ölandsvägen, "tjugofemman", och det är ju den vägen som turisterna kör...

Från början var det tänkt att vi i Bergdala också skulle ha en skylt, men det fick vi alltså inte. Men vi finns ordentligt med på kartan.

Vi provkörde den här rundan vintern 2011/-12 och den är verkligen fin - så ni som inte har gjort det ännu: Passa på nu i sommar! Det är bäst ni kör rundan innan alla glasbruken är nedlagda. Nu var jag orättvis igen: Glasbruk - sådana som har serieproduktion av munblåst glas - som för tillfället fungerar finns i Bergdala, Kosta, Målerås, Orrefors och Skruf. Men dessutom finns det ju en massa studiohyttor, sådana som gör unikat.

"Såhär hotas firandet"

Så stod det på löpsedeln när vi var på väg till det vanliga midsommarfirandet i Lessebo.
"SMHI varnar: åska, skyfall, tryckande hetta"

I Lessebo märktes dock inga hot.

Publik på väg:

Stången, lång och dekorerad som vanligt:

Musiken på plats:

Dansen kom igång:

I Mölnbacka, konst som vanligt:

Skådat i vimlet - en riktig midsommarväska:

Sedan for vi hem, för att mötas av en spanare:

Lite senare fick det bli grillning:

Utflykt till grannen

Ända till Uppvidinge for vi, på liten utflykt.

I Herråkra staplar man veden vackert:

Lite längre bort såg vi denna skylt:

Alltså - "smör-punding"??? Är det en smörkärna, eller?

Såhär ser den ut:

Skylten har nästan samma ordalydelse som den vid "vår egen" smörsten (klicka så kan du läsa texten)

(Fast "våran" är större - själva stenen, alltså!)

Utsikt mot norr?

Nu när vi har utsikt mot väster har vi även börjat få en liiite bättre utsikt även mot norr:
(klicka för större bilder)

(Såhär såg det ut före:

 )

Mest bara skräpvirke, men en hel del:

Tyvärr får vi fortfarande dras med möget åt öster - denna lilla skogsplätt har "stort naturvärde", minsann... (Hur stor den är? Tja - kanske sådär ett halvt hektar)

Nå, något längre söderut, närmare bestämt i Gydingsmåla, har kossorna kommit till synes, medförande årets kalvar.

Morsorna blev avundsjuka för att jag helst fotade bebisarna... såhär blev det en halv minut senare:

Tibasten ute i backarna står ...

... eller hur det nu är det heter i visan. Giftigt stilig är den i alla fall!

Och inte är den fridlyst heller - här i Kronoberg alltså. I en del andra län är den, men inte här. Fast jag tänker inte plocka den ändå - den står bäst där den gör i häcken. I alla fall är den ett säkert vårtecken såhär dagen efter Valborg.

Det skall vara en fisk i år!!

Finns fiskens år i den kinesiska almanackan?

Frågan känns relevant när man tittar på åtminstone en del av årets Glasriket-utställningar.

I Bergdala simmar det hela stim av småfiskar – fast det förekommer även sjögräs utan firrar…

 

I Kosta är fiskarna större – men så är det också ett större företag som ligger bakom…

 

 

 … och ifall man inte har någon båt så kan man köpa sig en. Fast jag tror inte att Bertil Walliens båtar flyter speciellt bra:

Om man är vegan så finns det grönsaker, ena riktiga monsterärtor:

Vill ni se mera av Elnas saker så går till hennes hemsida. Men varför inte börja årets rundtur till Glasriketutställningen i Bergdala, ett av de få kvarvarande glasbruken. Det är bäst att passa på innan alla glasbruk är nerlagda!! 


Dessutom – och det måste faktiskt vara unikt för Glasriket – kan man plocka svamp före Valborgsmässoafton i år!!! I Transjö, av alla ställen! Lyckebyåns strandkanter bjuder på på både blåa och guldfärgade, ja, vad det nu kan vara för sorter? De kräver säkert minst en ganska lång förvällning innan de blir tuggbara – eller också kan man ju låta dem stå kvar.

Precis som vanligt är alltså den stora glasriketutställningen både rolig och omväxlande – så kom hit or ta en rundtur till alla de olika hyttorna och till de få kvarvarande glasbruken. Har ni tur kanske ni till och med får se en livs levande glaskonstnär i arbete – här Lotta Olofsson.

Vitsippa siktad!

 

Och, om man tittar noga, kan man se att en av påskliljorna börjar knoppas...

Det slutliga vårtecknet?

Igår var det däckbytardag – sista dagen, om man vill vara laglig.

Eftersom det extrema marsvädret, med varma dagar och jättekalla nätter, har fixat stora solida is-drivor under stalltaksdroppet kommer den formella sista snödrivan att vara kvar länge.

Ute i trädgården får dock denna representera sista ”naturliga” snödrivan:

I väntan på sista snödrivan...

har vi hittat ett par andra vårtecken.

Snödropparna har blivit till hela skogar, vintergäcken har tittat upp och en stackars förskrämd krokus har lyckats överleva rådjuren.

 

 

Trädgårdsförståsigpåare brukar säga att vi borde rensa, räfsa och fixa efter växtsäsongen, men vi har märkt att det (bortsett från att det ser slarvigt ut såhär års) brukar gå bra ändå. Precis som det brukar göra i den vilda naturen, för övrigt...

Vissa trädförståsigpåare brukar säga att vi borde rensa alla träd från lavar också. I vår ungdom fick vi lära oss att stor lavpåväxt var ett tecken på ren luft, så vi låter dem (också) finnas kvar.

Vitsippsfrön?

Nu får det faktiskt vara nog - men om man hoppas att det är vitsippsfrön som kommer ner i mängd från himlen så blir man gladare...

Ett annat sätt att bli glad på, är att åka på utflykt. Så vi åkte till Åseda och där varken snöade det eller haglade. Och en liten grupp katter låg minsann och solade på en stenbänk! De ligger nog där hur vädret än är, visserligen, men visst ser det mysigt ut?

Den här blommiga  katten - med sin kompis - höll sig däremot inomhus...

Fast innan vi for på utflykt så tittade vi in på konstgalleriet där Roger Simonsson är aktuell... Han har med i Bergdala förut och även på andra ställen. Det som mötte oss först innanför dörren var en "gammal bekant som vi förra gången såg i närheten av Gubbaviken.

Förra gången vi såg den så hängde den i ett träd i en riktig skog - nu stod den på golvet och hade bara en liten, liten kvist bakom sig.

Annars är det mest tavlor av olika slag han gör, Simonsson, som de här:

Men han gör en del mera udda grejer också. Tag ett i grunden skarpt foto eller två och så sätt vattrat glas en centimeter eller två framför, så blir det alldeles annorlunda...