Till slut får man ta konsekvenserna

Förra året, närmare bestämt i månadsskiftet november/december, stormade det såsom har rapporterats i bloggen här. Då trillade det både ett som annat - bland annat en halv kastanj.

Den kvarvarande halvan tappade motikten då men, tänkte vi, den står så-bra-så-bra. Icke då. I onsdags fick vi en rejäl rotblöta här - 32 mm - och ganska så rejäla vindbyar på det. Inte storm för all del, men ganska många ganska rejäla körare blev det.

Så i torsdags råkade jag titta ut genom biblioteksfönstret när jag hade lyssnat på lunchekot och då, minsann, hade kastanjeeländet bytt riktning, skall jag säga. Plötsligt såg det inte alls ut som om den tänkte stå ens en timma till. Och dessutom hade den osmaken att luta rätt ut mot vägen. Dumma träd!

Alltnog: Bor man på landet kan ju alltid inga till nå'n kompis som är skicklig med motorsågen och vid sjutiden på kvällen hade Danne-i-Hässle fått ner den.

Det är rätt mycket löv och grenar på en kastanj och vagnen hans försvann nästan men han lyckades hålla traktorn fri...

Det var allt tur att han hade lyft undan våra gamla jordbruksredskap - harven, plogen och potatisplockaren - innan fällningen. Annars hade vi nog inte hittat dem igen och rimligen hade de tagit stryk dessutom.

Inte för att vi direkt använder grejerna men om nu Tores kompisar faktiskt kommer loss och verkligen vill köpa dem så...

Åsså var det förstås skojigt för potatisplockaren att få se världen uppifrån! Jag menar: Hur många potatisupptagare har fått vara uppe och flyga? Jag bara frågar!

Va? Om det blir tomt utan kastanjeträdet? Jo det blir det väl men jag skulle säga att återväxten är säkrad... 

Det tar väl ett tag men allt det gröna i mitten här är faktiskt nya pigga kastanjer som bara sprutar fram ur stubben...

Trafikkaos i Bergdala!

Eller vad är det här för något?










Såhär många bilar finns det inte i hela sta'n!
Och inte en enda ledig parkeringsplats finns det heller...

 Nejvisst-nä! Det är ju Vårmarknaden.

 Inne i hyttan bjöds det ett stort utbud som vanligt, fast inte hyttsill förstås. 

Och utanför hyttan - i den strålande majsolens sken - kunde realisten köpa gummistövlar inför den stundande sommaren. Och den sugne kunde köpa sig en varmkorv. Och för den gottsugne fanns det karameller. Och ...

 Och de teknik- och historiesugna kunde förstås gå runt hyttan och in i det gamla sliperiet och se på Bergdala Glastekniska Museum.

Även om marknadsknallarna sa att det var mindre folk än på höstmarknaden - och det tror vi på, vi som bor här - så hade vi ändå säkert fler än femtio besökare till Muséet. Och det tyckte vi var bra, för
vi hade ju inte öppet i höstas.

På bilden här ovanför är det en grupp ursprungligen tyska men nu Smålandsboende besökare som får en genomgång av hur det gick till att blåsa flaskor i en halvautomatisk maskin. Bayerskt öl kantänka.

Sagan om giraffen, del 1

Förra fredagen kom burkarna. De gav en ny utsikt:

Dessutom var en trasig i kanten:

På lördagen fick jag besök. Deras första fråga var hur vi vågade ha dem stående sådär öppet, för nog var de väl egentligen hembränningsapparater?

På tisdag eftermiddag kom jag hem från Lessebo, och fick syn på en giraff i trädgården

På onsdag kväll började jag fundera på om den behövde nå't, mat eller vatten, till exempel - den har stått i samma deprimerade position hela tiden...

Nå. På torsdag förmiddag kom husse, och då blev det lite mer fart.

När giraffhusse och jag diskuterat den trasiga kanten, beslöts att nedgräveriet skulle börja med fosforfällan. Efter en stunds grävande visade det sig att det fanns sten därnere...

Nå. Nå'n decimeter hit eller dit kan ju ändra allt... fosforfällan (ja, själva burken, alltså) kom småningom på plats

Turen kom till säcken med filtermaterialet:

Jag vågade mej ut igen (kallt var det, småregn och snålblåst) för att inspektera filtersäcken. Och blev lite förvånad... filtersäcken ska bytas då-och-då. "Det är enkelt, man bara hakar i dehär fyra stropparna, se'n är det bara att lyfta" - låter ju bra, om inte: i burken öppnas säcken i toppen, se'n ska säckens sidor vikas ner (eller hur man ska beskriva det) så att det filtrerade vattnet ska kunna rinna över (...men vänta nu... brukar inte filtrerade vätskor rinna ut i botten, liksom *efter* de passerat filtret? Fast jag vet ju inget om avlopp, förståss) - och när filter är "förbrukat" så ska nå'n alltså ner och "fiska" efter stroppar, som är blöta och dessutom gömda i/under den nervikta kanten?
Verkar ju jättepraktiskt... (men jag vet ju, som sagt, inget om avlopp).
Så jag hittade lite flagglina (borde tåla blöt miljö någorlunda) att trä igenom stropparna, med en knut runt inloppsröret. Förhoppningsvis kommer det att vara möjligt att hitta stropparna med bara *en* operation, när det väl är dags... hoppas jag.

Se'n kom besked från burktillverkaren: burken med den trasiga kanten ska bytas.

Dessutom kom slambilen, den som beställts för att tömma den gamla tanken och dessutom spola rent den befintliga utloppsslangen. Den (bilen) blev full, och alltså blev ingen utloppsslang urspolad heller.

Det började bli eftermiddag. Med besked om att spolbilen skulle återkomma idag fick giraffen vila sej i sällskap med en kompis (som snarare är flodhästlik, med sin breda haka)

Idag, på eftermiddagen (jag hade varit borta minst nå'n timme i taget) ser fördelninsbrunnsgropen ut såhär:

Men så har det ju förståss regnat idag, säkert nå'n millimeter eller två.
(Hur kommer det sig, förresten, att "millimeter" är ett volym-mått när det gäller just regna, när det annars är ett längdmått?)

Fortsättning följer, hoppas jag.

I lördags:

Solen stod som spön i backen.

I Lessebo har det blivit "kycklingar" i Kostarondellen - eller i alla fall finns gula saker i redena (jämför förra inlägget), och den ena tuppen i vår ände av sta'n börjar sloka.

På Galleriet är det vernissage för Roger Simonsson

Hemma igen möts jag inte bara av en hel krokusmatta (som är unik, vi har aldrig haft så många krokusar blommande mer än nå'n timme förr under åren - vart har alla rådjur tagit vägen?), av de första påskliljorna och, dessutom, när jag tittade närmare: ett par vitsippor!

Nå't på gång...

verkar det vara

På vägen hem fick jag en förklaring

Naturen verkar inte ha hängt med riktigt, dock

(de kallas ju påskliljor, när allt kommer omkring)

... och inte hönsen heller (hade en inte kunnat vänta sig åtminstone ett tuppägg?!?)

Jag får väl be så mycket om ursäkt!

Visst vet jag att man alltid utmanar gudarna vad man än gör. Men inte hade jag trott att det skulle bli såhär bara för att vi bytte till sommardäck på bilarna i söndags!

Vårtecken, olika, men typiska:

Förra veckan: tranor över Lessebo

Lördag: Den första fjärilen (som fastnade på bild)

Söndag: Kulturdag på Bergdala Ordenshus

Måndag: super-pi-dagen (mest för nördar, men: om en förkortar pi till 4 decimaler blir det 3,1416, som kan utläsas som mars 14, år 2016)

Dessutom (förhoppningsvis inget återkommande vårtecken) igår: ett antal glasihovare och bergdalingar flyttade omkring på pantografen i Gamla Sliperiet:

Igår, till exempel

Vad med förrymda höns och lite annat pyssel missade vi vernissagen igår.

Men idag kom vi dit - och fann stället väsentligt tommare än igår. (Å andra sidan hängde vi nästan på låset - )

Utställare är Roger Svensson.

.

Om Bergdalatrollet i radion idag

Alldeles nyss lyssnade jag på programmet "Loppmarknadsarkeologerna" - idag handlade det om Bergdalatrollen.
Programmet går att lyssna på via nätet - här.

Såhär såg affischen ut när föreningen Glas i Hovmantorp hade utställning för ett antal år se'n: