När man bor på landet…

… är man van vid maskinljud.

Det är motorsågar och det är skogsmaskiner av alla de olika slag och det är allt möjligt annat som är ute i terrängen och väsnas.

Men när det låter alldeles utanför hörnet, som en snöplog eller en grävskopa eller nå’t, och inte flyttar på sig utan bara fortsätter och fortsätter och fortsätter – ja då blir man nyfiken: Minsann: En grävskopa. Som håller på. Vid våran mur!

”Jo’ru vet, man få’ EU-bidrag för å rensa runt stenmurar å lägge te’baks sten sôm raset och så’nt … Egenklin höll vi på ner’ vé 25’an män så ble’re ti’ över …”

 

Jaha: Man tackar: För det var ju ett lyft, bokstavligen talat för en del av de där stenarna som älgarna har rivit ner under åren är nog så tunga! Och ganska propert ser det väl ut?

Höstmarknad!

Än en gång var det dags för marknad: massor med hantverk i hyttan (inklusive glasblåsning), massor med diverse (mest hantverk och mat-hantverk) ute på parkeringen. Som vanligt fanns även ponnyridning på programmet.

Eftersom jag var "i tjänst" på Glastekniska museet blev bilderna tagna precis vid öppningstid. (Nå'n kvart senare var det knökfullt med besökare, även nere i museet)

"Trädens hemliga liv"

heter en ny bok som jag inte läst.

Däremot lyssnade jag (på radion) på någon som hade läst den.
Jag var på väg från Bergdala till Lessebo när jag fick höra att "björken är en utpräglade solitär" som "gillar att stå för sig själv".

Kanske jag borde ha öppnat fönstret, så att också björkarna hade fått höra?

(Välbetad "björksal" från Gydingsmåla, björkfamilj vid Fagereke samt exempel från "Hjalmars backe")