den 9: oktober fick vi veta att länsstyrelsens ansvarsutredning om ansvar för markföroreningarna på Bergdalas glasbrukstomt:
"– De enda tre företag som fortfarande existerar har bedrivit sin verksamhet under så kort tid och i så ringa omfattning att de inte kan sägas ha något saneringsansvar, säger Thomas Persson som är miljövårdsdirektör vid länsstyrelsen.
Glasbrukets verksamhet började 1889 och deponering av giftiga glasrester upphörde 1965, så det mesta av de gifter som spridits från bruket har alltså tillkommit före den första miljöskyddslagen som kom 1969. "
Läs mera på P4 Kronoberg.
(Däremot ingick tydligen inte någon plan för vad som bör göras, eller när...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åter igen har jag det tvivelaktiga nöjet att notera hur PK-media och myndigheter inte har en susning om Bergdalas historia. Man SKULLE kunna tro att de föredrar att skriva sin egen version.
Inte för att det har nån betydelse men för ordningens skull borde man kanske fråga någon som man inte kan beställa önskad version av. Det finns fortfarande 2-3 i livet.
Nu fattar jag ingenting! Brukar du inte säga att glasbruket inte alls förorenade i den utsträckning som det påstås? Isåfall ger ju länsstyrelsen dig rätt?!?
Eller tycker du att det vore bättre om kommunen (som ju är nuvarande markägaren) skulle vara tvungen att lägga sina (våra, ju) pengar på en dyrbar sanering, jämfört med att den kan få statsbdrag till samma sanering?
Kerran, idag lättförvirrad
Nja...... Hur MYCET glasbruket förorenade, mätt i kg arsenik har jag räknat lite på. Inte de andra ämnena. Jag har rätat upp missuppfattningen att det aldrig använts bly. Jag pytsade själv på det från -72 till -78 varje smälta, och delvis därefter till en bit in på 80-talet. Dess förinnan var det Martin Jonasson och några till.
Ungefär 1985 (inte -65) kom det dit kontainrar att lägga sopor i.
Man vet var det ligger sopor i dagen och lite var man hittat längre ner. Jag vet ungefär var man borde leta, eftersom det var jag som till stor del skötte tippen under åren ovan.
HUR MYCKET som ligger kvar där det lades, och hur mycke som vandrat iväg hoppas jag politiska instanser är bättre skickade än jag att utreda. Kanske universitetets ickepolitiska målsättning är mindre färgade av önskemål än andra, de har i alla fall hört sig för.
Vad jag sagt är att sopor klättrar inte uppför berghällar. Ej heller verkar några av de som växt upp runt glasbruket tagit skada. Varken de yngre generationerna eller de som gått bort. Att folk nu, 30 år efter att man slutade deponera på glasbrukstomten skulle börja dö som flugor känns lite .......färgat. ;)
Således tycker jag man kan lugna sig med sanering tills rätt tillfälle. Sverige har hundratals deponier som är större, antagligen mer brådskande än Bergdala. Det är inte hela byn som är förgiftad, utan ett fåtal begränsade områden mellan glasbruket och skogen, där ingen, varken svart eller vit, har att göra. Visst finns ämnena där, men hur farliga är de. Och för vem?
Det är alltid bra att reda ut begrepp!
Skicka en kommentar