Vårkänslor på galleriet?

Tö och slask och grått och dant var det att gå dit – och halt som skrutt. Och när vi kom fram verkade det som om någon av besökarna hade glömt kvar slipsen.

Men så var det inte alls, utan det var Annika Jarring  och Roger Svensson som hade utställning! Roger har visat sina målningar på Bergdala konstgalleri redan förut. 

Visserligen heter utställningen inte alls ”vårkänslor” men i snöslasket så var det ändå en viss lättnad att tänka på våren. 

Om kanske inte det där arbetet med spaden känns så lockande så kommer det ju i alla fall att bli litet mera färg än vad en grå februaridag kan erbjuda.

 Och även annat hör våren till. Romantik och vårkänslor hör ihop. Vet ni hur det går till när glaspallar förökar sig? Nej, det vet inte jag heller, men ATT de gör det ser man ju tydligt. 

På tal om intensiva känslor och känslostormar:
Även om Annika Jarring är mest känd för att göra saker av glas, och silikon, så verkar det som om hon ibland går överstyr och slår sönder assietterna där hemma.

Men när hon har haft sönder assietterna så lagar hon dem igen – med silikon, förstås.

Först så gick det...

upp, så gick det ned, så gick det upp...

I söndags, nå'nstans i skogen åt Kosta-hållet:

(Man hade kunnat fika ute, i värmen...)

Efter gårdagens snöväder:

Den kallaste natten (hittills!)

Snödrivan "klarade" sig, och fick lite sällskap. Marken blev vit igen.

Och det blev kallare... imorse var det -19. Men det var en vacker soluppgång...

Ett resande teatersällskap ...

Det är inte ofta det bjuds teater i Bergdala – trots att det finns en riktig teaterscen (litet liten kanske, men ändå).

Inom IOGT-NTO’s kampanj för ”en vit jul” pågår många aktiviteter och bland annat en ”sagoteater” som barn-och-ungdomssektion håller igång. Och idag var det dags för Bergdala att få besök. Publiken var inte så stor…

 

 

 … och inte var det så stor andel barn heller, men entusiasmen på scenen var det inget fel på.
















Efter väl förrättat värv vände teatergruppen ryggen åt publiken för en stunds internt eftersnack inför morgondagens framträdande i Moheda …

… medan publiken tog för sig från kaffebordet.

Det var säkert Margareta som hade bakat - som vanligt...

Ett UFO?

Dendär grejen som har stått i hagen ett tag nu börjar alltmer likna ett (ganska visset) UFO.

Vad det är? Fårens vintermat-automat (och de verkar tycka att jag störde)

Fram till jul hade det kommit minst dubbelt så mycket snö se'n den första, men efter en veckas töväder blir frågan: är detta vinterns sista snödriva?

Besök i fårkätten?

Här i huset gillar vi Mr Walker (även kallad Den vandrande vålnaden, eller Fantomen - utom inom familjen, där han kallas Kit).

Idag har vi fått bevis - både på att han finns, och att han uppmärksammat oss:

(Visserligen hade vi kanske hellre fått "det goda märket"... men celebert besök är det väl, iallafall?)

... å andra siden har vi fått en annan god varelse i huset, än så länge ganska liten:

Snart är det jul

- vilket märks bland annat på att det är Luciafest på ordenshuset.

Mycket folk (som vanligt), lotteri (som vanligt), luciatåg (som vanligt) -

Sista boklunchen

för hösten (för visst återkommer de under våren?!?) handlade om "livsöden - skratt".

(Vilken boklunch? Den på bibblan, förståss!)

Charlotte hade hand om "livsöden" , och hon hade hittat en förfärande mängd förskräckliga (om än med "lyckligt slut") sådana - men det kompenserades av Camilla, som hade hand om skratt-delen. ("Var femte invånare är en häst" är en bok om/med kommunala slogans Sverige runt. Ni vet: "Enköping - Sveriges närmaste stad"; "When in Europe, don't miss Skurup" - eller, varför inte: "hade du bott här hade du varit hemma nu")

Dessutom inser jag att jag glömt det traditionsenliga "första-snön"-inlägget: första snön kom nog för närmare en vecka sedan (men då kom den rejält!). Nu ser vår nya utsikt ut såhär: