Marknad, vernissage och ett hål i vägen

Idag var det den första höstmarknaden i nya Bergdalahyttans regi, och den får nog betecknas som succé: såhär många bilar har jag inte sett här på 15 år (samtidigt, alltså...)!

Mycket aktivitet redan utanför, inklusive nyheten knivslipare (jo, jag vet: på bilderna slipar han en yxa):

Fullt med folk och utställare inne också:

(se fler bilder på Bergdalahyttans facebooksida)

Ett evenemang följdes av nästa - det var vernissage också, på konstgalleriet.
Närmast trafikkaos även här, fullt med folk inne:

På vägen hem hittade vi ett hål i vägen, lite udda såhär års (ingen tjällossning), inte har det regnat på länge heller - kan det vara "inomjordingarna" som anfaller?

Ode till en höna

... eller: vems middag?

Igårkväll fick vi syn på nå't underligt (på håll såg det underligt ut)

Närmare inspektion visade att det kanske inte var så underligt, iallafall:

Eftersom vi inte kunde hitta henne på något av de vanliga ställena, antar vi att detta är vad som blev kvar när någon försåg sig med middag...

Jag trodde att hon figurerat här på bloggen flera gånger förut, men mindes uppenbart fel.

För flera år sedan bestämde hon (efter att ha blvit halvt ihjälhackad av några nykomlingar) att hon skulle minsann INTE bo ihop med de vanliga. Den vintern logerade hon under hörnet av stallet, och vägrade komma ut förrän våren.
Sedan dess har hon hållit både får och katter i herrans tukt och förmaning.

Men, tydligen fastnade hon inte på bloggen - den äldsta bilden är denna (från detta inlägg, alltså nästan jämnt 3 år sedan):

Den andra bloggbilden jag hittar är egentligen två, och från i somras:

Undrar vem som fick henne till middag - och hoppas att hon protesterade.

Hugga julgran i September???

På galleriet är det för närvarande Ellen Malmgard som har utställning.

Hon jobbar mest med brons och med glas. Detta är alltså inte ett UFO utan en gjuten glas - "platta" får man väl kalla det. 

Dessutom gjuter hon alltså i brons, som här.

På väg hem från galleriet hittade vi Matthias nere i diket. Han försäkrade att han inte höll på att hugga julgran redan utan att det var fråga om en vanlig gallring. Tur det, för annars skulle den allt hinna barra av sig en hel del innan det är dopparedag. Fast de där han tog ner var allt ganska lagom för julbruk.

Inför "internationella fladdermusnatten"

(jo, den infaller i natt (läs mer här) - men nedanstående inträffade tidigare på dagen)

En solig, blåsig men ganska varm sensommardag, på väg mot höstens andra vernissage (Ingela Johansson: "Stilleben" och Anna Berglund: "Liquid") började vi spåna om en bloggposttitel. Still leben - nature morte - "natur, levande och död" kanske?

(Lite senare, med väderfronten blåsande oss hem, kom vi på några andra möjliga titlar, som till exempel "konstgalleriet i frontlinjen". Man får vara lite fånig ibland, åtminstone på sin egen blogg...)

För att börja med den levande naturen: kan detta vara världens minsta myrstack?

Detta är i alla fall en mycket liten groda:

Galleriet i sikte:

Konstnärer, besökare, konstnärshund och en jojo (hunden hade både haka och ben, men de fick inte plats):

Inga-Lill jojar (heter det väl?) - svårt att få med båda på samma bild:

Glas för vätskor (själva glaset var precis så hårt/stelnat som glas brukar vara)

(kolla noga, så ser ni en selfie...)

Glasblåsningen hade Micke-Johan bestått med.

På andra våningen höll Ingela som bäst på med att signera

(oljemålningarna är signerade på baksidan, fick vi veta)

På vägen hem var vi lite inspirerade av leksaker och porslinshästar. Då såg vi detta lilla lejon:

Ett alternativ till porslinshäst?

Till sist: två lyckokatter från vår egen hylla:

Efter krusbären

Är det ett spöke i busken?

Nä, det var ingen trädgårdstomte denhär gången:

Far och Dotter på Vernissage!

Det är visserligen pappa Åke som står på affischerna, men det var dottern Ellen som hördes mest. Men nu tar vi det i tur och ordning:

Åke Sander målar, mest kyrkor. Ja, alltså, han är inte plankstrykare utan hans tavlor innehåller (nästan) alltid en kyrka någonstans, eller någonting som liknar en kyrka. En pagod, kanske??

Han har hållit sig till ungefär samma motiv ganska länge och om man vill veta varför så finns det en video där han litet granna förklarar hur han tänker...

Detta är inte alls första gången han ställer ut på galleriet och en tidigare recension från Smålandsposten finns fortfarande tillgänglig. Numera, och det är väl helt juste, måste man vara prenumerant för att få läsa Smålandsposten på nätet - men en del gamla saker finns fortfarande öppet tillgängliga.

Åke Sanders dotter, Ellen Sjö Sander , spelar. Ja, alltså, hon är inte hasardspelare eller så utan hon spelar jättexylofon. Inte någon liten leksaksmojäng utan här är det riktiga grejer, en Marimba. Det är alltså inte marimban som syns i bakgrunden här utan en av pappas tavlor...

Såhär såg det ut:

Och när man närmade sig galleriet i den strålande solen var det hon som hördes, eller åtminstone hennes spelande... Ni som åker till Bergdala den närmaste veckan kommer antagligen inte att få njuta av Ellens musik - ni får allt nöja er med tavlorna. Men skyll er själva ifall ni inte orkar masa er hit när det är vernissage!

Grannsämja?

För en dryg månad se'n (scrolla ned till mitten, ungefär) läste vi i Smålandsposten att plan- och miljönämnden säger att "det inte är något brott mot miljölagstiftningen att lägga glaskross i en öppen container på en industrifastighet".

I dagens Smp hittar vi en rubrik som lyder "Containerbeslutet i Bergdala överklagas av Thorné".

Ur artikeltexten: "I överklagan hänvisar [...] till bestämmelser om nedskräpning. [...] Ärendet ligger nu hos Länsstyrelsen [...]"

...

För att lätta upp tillvaron återanvänder jag en bild på nedskräpning och sophantering:

(Mer om denna "nedskräpning" kan läsas här)