Utsikt mot norr?

Nu när vi har utsikt mot väster har vi även börjat få en liiite bättre utsikt även mot norr:
(klicka för större bilder)

(Såhär såg det ut före:

 )

Mest bara skräpvirke, men en hel del:

Tyvärr får vi fortfarande dras med möget åt öster - denna lilla skogsplätt har "stort naturvärde", minsann... (Hur stor den är? Tja - kanske sådär ett halvt hektar)

Nå, något längre söderut, närmare bestämt i Gydingsmåla, har kossorna kommit till synes, medförande årets kalvar.

Morsorna blev avundsjuka för att jag helst fotade bebisarna... såhär blev det en halv minut senare:

Tibasten ute i backarna står ...

... eller hur det nu är det heter i visan. Giftigt stilig är den i alla fall!

Och inte är den fridlyst heller - här i Kronoberg alltså. I en del andra län är den, men inte här. Fast jag tänker inte plocka den ändå - den står bäst där den gör i häcken. I alla fall är den ett säkert vårtecken såhär dagen efter Valborg.

Det skall vara en fisk i år!!

Finns fiskens år i den kinesiska almanackan?

Frågan känns relevant när man tittar på åtminstone en del av årets Glasriket-utställningar.

I Bergdala simmar det hela stim av småfiskar – fast det förekommer även sjögräs utan firrar…

 

I Kosta är fiskarna större – men så är det också ett större företag som ligger bakom…

 

 

 … och ifall man inte har någon båt så kan man köpa sig en. Fast jag tror inte att Bertil Walliens båtar flyter speciellt bra:

Om man är vegan så finns det grönsaker, ena riktiga monsterärtor:

Vill ni se mera av Elnas saker så går till hennes hemsida. Men varför inte börja årets rundtur till Glasriketutställningen i Bergdala, ett av de få kvarvarande glasbruken. Det är bäst att passa på innan alla glasbruk är nerlagda!! 


Dessutom – och det måste faktiskt vara unikt för Glasriket – kan man plocka svamp före Valborgsmässoafton i år!!! I Transjö, av alla ställen! Lyckebyåns strandkanter bjuder på på både blåa och guldfärgade, ja, vad det nu kan vara för sorter? De kräver säkert minst en ganska lång förvällning innan de blir tuggbara – eller också kan man ju låta dem stå kvar.

Precis som vanligt är alltså den stora glasriketutställningen både rolig och omväxlande – så kom hit or ta en rundtur till alla de olika hyttorna och till de få kvarvarande glasbruken. Har ni tur kanske ni till och med får se en livs levande glaskonstnär i arbete – här Lotta Olofsson.

Vitsippa siktad!

 

Och, om man tittar noga, kan man se att en av påskliljorna börjar knoppas...

Det slutliga vårtecknet?

Igår var det däckbytardag – sista dagen, om man vill vara laglig.

Eftersom det extrema marsvädret, med varma dagar och jättekalla nätter, har fixat stora solida is-drivor under stalltaksdroppet kommer den formella sista snödrivan att vara kvar länge.

Ute i trädgården får dock denna representera sista ”naturliga” snödrivan:

I väntan på sista snödrivan...

har vi hittat ett par andra vårtecken.

Snödropparna har blivit till hela skogar, vintergäcken har tittat upp och en stackars förskrämd krokus har lyckats överleva rådjuren.

 

 

Trädgårdsförståsigpåare brukar säga att vi borde rensa, räfsa och fixa efter växtsäsongen, men vi har märkt att det (bortsett från att det ser slarvigt ut såhär års) brukar gå bra ändå. Precis som det brukar göra i den vilda naturen, för övrigt...

Vissa trädförståsigpåare brukar säga att vi borde rensa alla träd från lavar också. I vår ungdom fick vi lära oss att stor lavpåväxt var ett tecken på ren luft, så vi låter dem (också) finnas kvar.

Vitsippsfrön?

Nu får det faktiskt vara nog - men om man hoppas att det är vitsippsfrön som kommer ner i mängd från himlen så blir man gladare...

Ett annat sätt att bli glad på, är att åka på utflykt. Så vi åkte till Åseda och där varken snöade det eller haglade. Och en liten grupp katter låg minsann och solade på en stenbänk! De ligger nog där hur vädret än är, visserligen, men visst ser det mysigt ut?

Den här blommiga  katten - med sin kompis - höll sig däremot inomhus...

Fast innan vi for på utflykt så tittade vi in på konstgalleriet där Roger Simonsson är aktuell... Han har med i Bergdala förut och även på andra ställen. Det som mötte oss först innanför dörren var en "gammal bekant som vi förra gången såg i närheten av Gubbaviken.

Förra gången vi såg den så hängde den i ett träd i en riktig skog - nu stod den på golvet och hade bara en liten, liten kvist bakom sig.

Annars är det mest tavlor av olika slag han gör, Simonsson, som de här:

Men han gör en del mera udda grejer också. Tag ett i grunden skarpt foto eller två och så sätt vattrat glas en centimeter eller två framför, så blir det alldeles annorlunda...

Sista snöfallet?

Kan man ju hoppas, iallafall...

Detta mötte mig på väg att hämta tidningen:

Kan det vara vargen? Nja, troligare är det nog ett vanligt kattspår...

Såhär mycket kom det igårkväll/inatt:

Senare på dagen letade vi fler trädgårdsvårtecken. Den tappraste var nog denna:

Syrenerna står i startgroparna:

Påskliljorna ligger efter - samma plats som förra året såg ut såhär:

Ännu en jämförelse, från 2011. Kanske är det (trots att vi skulle önska annat) ganska normalt?

Än är det vinter kvar säger mor...

och det verkar som om Kung Bore håller med…

Det där stackars snödropparna som tittade upp för ett par veckor sedan finns fortfarande kvar – men de ser rätt deprimerade ut.

MEN!!

Vad SMHI än månde säga så finns det ändå vissa säkra vårtecken som inte går att rucka på och här i Bergdala vet vi säkert att när det är dags för KULTURDAGARNA, då är det inte långt kvar innan våren och sommaren kommer.

Och idag var det dags.

I år hade vi även en "kulturdagsdebutant", en fotograf. Eftersom det verkar fånigt att fotografera fotografier får ni titta själva - klicka här.


På kulturdagarna bjuds det på andlig spis i form traditionellt hantverk – här fransflätning. En sådan här flätad frans heter ”flätt” på Småländska och om ni inte visste det förut har ni redan fått er till livs en liten bit kulturarv.

Men det bjuds även lokala produkter. Vet ni egentligen hur gamla de där äggen är som ni köper i ICA?

Här kan man veta både att de är färska och att hönsen får vara ute och leva ett bra liv – och då blir äggen bara godare!

Eller kanske litet honung att ha i teet?

Eller bara umgås?

Vad har egentligen en stor och bullrig saluhall i Stockholm eller någon annan stans att komma med som inte Bergdalas Kulturdagar kan erbjuda?

Platt intet säger vi som bor här. Och vi vet vad vi talar om för det är vi som är där!!

Snöat, igen

Minns ni snödroppen?

Såhär har den det idag, två veckor senare:

Mina fötter på samma plats, men jag vände mig ett halvt varv: