Höstmarknad i Bergdalahyttan

har blivit en tradition – idag var det dags igen.

Vi alla vaknade med hot om vinter - en del vaknade till rejält med snö (inte vi Bergdalingar). Detta ledde till flera i-sista-ögonblicket återbud, speciellt för dem som tänkt vara på hyttgården.

I alla fall: publiken svek inte – i hyttan var det fullt tryck.

Museet hade också öppet. Vi som vaktade hade hoppats på 720 besökare (som fordrades för att vi skulle slå förra årets siffror) – det blev 56.
Men det var inte det sämsta, med tanke på hur kallt det var!

(Efter ett par timmar hemma med brasa är vi som nya igen...)

Vardagslunk...

Jaha, nu är vardagen tillbaka igen med allt vad det betyder med saker som skall hinnas med och göras och allt vad det är. Utanför Bergdala händer det inte så mycket: Jila Mossaed och Eric Runesson har visst blivit medlemmar i en tämligen obskyr klubb i Stockholm, Nadia Murad och Denis Mukwege har välförtjänt fått det finaste pris man kan få och folk spränger varandra i luften med samma glada miner som alltid. Men fjällrävsstammen växer i alla fall till sig. Och det får man vara glad över...

Här i Bergdala med omnejd innebär vardagen annars att konstgalleriet har den ena utställningen efter den andra. Vi har ju missat ett par stycken på grund av resor och annat - men nu så: Det finns en konstnärinna i Kalmar som heter Linda Rothstein. Hon måtte ha varit i Skottland och blivit inspirerad av den klassiska bilden av Nessie. Titta själva!

Fast vissa av galleriets besökare rynkade allt på näsan åt en del av Lindas alster.

På nedervåningen visar Shyqri Gjurkaj stenar. Visst verkar det litet konstigt att via stenar i Småland av alla ställen, men de är faktiskt ganska häftiga att titta på.

Och skeppssättningar är det inte jättegott om i den Småländska skogarna.

En annan sak som hör vardagen till är att ta hand om praktiska saker: För en dryg vecka sedan blåste en björk sönder och krossade i förbifarten en del av fårstängslet.

Men fåren var inte där, så det gjorde inte så mycket. Och sedan har den legat där i en vecka i väntan på Godot. Eller åtminstone i väntan på att motorsågen skulle få sig en översyn så att den överhuvudtaget gick att starta. Men nu är den uppsågad och får ligga till sig här tills vi vid något senare tillfälle har lust att klyva upp den...

Ibland blir det dumt...

 Idag, till exempel, blev det jättedumt. Vi pratade i morse, Kerstin och jag, om att vi skulle gå på vernissagen på galleriet under dagen. Men tror ni att vi lyckades komma ihåg det? Ack nej! Däremot kom vi ihåg att hålla öppet på Glastekniska museet... Så vi är i alla fall inte hopplöst senila - ännu...

Ingen höjdare –

men kanske nå’t annat rekord?

Just nu har den 20 utslagna blommor och 10 knoppar.
Är det normalt? (speciellt med tanke på torkan)

Ett tips såhär i hettan

En gång hade jag ett par kamrater som tyckte att "Horisonten syns bäst mellan ett par kamelöron". De ägnade sig åt ökenfärder i Sahara och den typen av semestrar.













Av dem lärde jag mig att ifall man drabbas av motorstopp i öknen så skall man lägga sig under jeepen, för där har man åtminstone skugga.

... inget fik i Bergdala...

Evas Hyttcafe gör sin sista vecka för sommaren (öppet tom lördag 28/7).

Tyvärr har Hästebäcks logi stängt, efter bara några veckor.

Så, alla ni som vill fika här i augusti (och framåt) gör klokast i att ha med er eget fika. I shopen finns dricka och glass, men mera substantiella kaffekalas får en alltså fixa själv.

Till tröst kommer här några utspridda katter i ökenlandskap:

Det har regnat!

På eftermiddagen idag brakade det lös, skall jag säga: Hela 7 millimeter regn under loppet av en hel kvart!

I förrgår (den 16) regnade det också, fast på natten. En hel millimeter! Och den 7 kunde man ana regndroppar på bilarna på morgonen innan soldjäveln orkade masa sig upp. Men de försvann fort. Dropparna alltså. Den 24 juni kom det 4 millimeter under en åskskur, den 23 kom det 1 mm på natten och den 22 kom det sammanlagt 3 millimeter. 18 juni kom det också en millimeter. Men den 17 juni: Då djävlar kom det 15 millimeter och med åska också. Den 13 juni kom det 1 millimeter och den tolfte var det fuktigt i gräset på morgonen... Den 11 juni var det mätbart: 1 mm. Den 28 maj hade vi också åskregn: 8 millimeter. Och den 11-12 maj kom det litet småskvätt, totalt 3 millimeter. Det var den första maj vi satte ut regnmätaren för året eftersom vi inte litade på att det skulle vara frostfritt på nätterna förrän då.

Under hela maj, hela juni och hittills under juli alltså hela 45 millimeter. Det ni!

... and the force awakened

I måndags blev vår fiberanslutning komplett och kontrollmätt.

Så då var det ju bara att ”aktivera” – lätt som en plätt?

Inte.
Efter 4 telefonsamtal till Wexnet började det i alla fall likna nå’t (men inte alls så som det stod i broschyren, eller på deras hemsida heller, faktiskt). De automatiska bekräftelsemejlen kom nå’n timme senare (antar att fibern behöver vänja sig vid trafik?), men de manuella mejlen som Wexnetmedarbetarna påstod att de skickade har inte kommit fram än. Kanske det inte gör nå’t.

Men säg den lycka som varar beständigt... redan imorse hade hastigheten gått ner från sådär ikring 85 (av 100) till ... 8. ”Oj, va' konstit...” En halvtimme senare hade den gått upp till närmare 20 – fortfarande av 100.
Bådar gott?

Glasverkstadsmuseum

Ibland måste en bege sig en bit ifrån Bergdala.

Idag var en så’n dag – idag var det invigning av det nya glasverkstadsmuseet i hembygdsparken i Hovmantorp, nämligen. Ulla B och Håkan H invigningstalade, Hanz H blåste fanfar (fast inte på glastrumpet, tyvärr).

Inte så stort, men välfyllt: skåpet innehåller exempel från alla bruken som funnits i socknen (alltså Hofmantorp, Sandvik, Hofmantorps nya, Lindefors/Strömbergshyttan, Bergdala och Studioglas Strömbergshyttan).
(Hembygdsföreningen har hemsida här, och facebook här. Båda länkarna öppnas i nya fönstr)

Det finns en stor uppsättning ”varma” verktyg och några formar, några gamla skyltar och en hel del information.
(Vill ni se ”kalla” verktyg, eller ”industriella”, som tex glaspressar, får ni komma till Bergdala glastekniska museum – sådant har vi.)

Nytt fik i Bergdala!

Nu har gamla vandrarhemmet återuppstått, nu under namnet Hästebäck Logi!

Veronica erbjuder också kaffe, mackor (goda, vi har provat!), kakor (inte vår grej, men kanske din?)

Läs mer på facebooksidan Hästebäck Logi

(nä, vi tog inga bilder på våra mackor - *nån* hejd får det vara. De var iaf helt ok, rentav goda!)