Våren åter igång

Tillfälligt avbrott

(hoppas vi)

Men nu är det både och

Alltså, både sista snödrivan och mängder med snödroppar (i varierande blomningsgrad):

Yill sist: en ganska nöjd solkatt:

Nu börjas det!

Jag såg ett sträck svanar på väg norröver i Bergdala idag. Och en annan har sett tre stycken gåssträck. Det kanske är vår. Men man kan inte riktigt lita på fåglarnas vårkänslor. Men det finns andra vårtecken att ta fasta på: Gallerisäsongen är här och den första vernissagen hölls just idag!

Först ut i Bergdala är Lore Nynnell från Gamleby strax norr om Västervik som visar stenskulpturer och Agneta B. Lind från Gässemåla utanför Rydsom visar vävar. Så den ena kommer sydväst ifrån och den andra nordost ifrån. Tänk att det fortfarande finns människor som tvivlar på att Bergdala ligger i mitten av allting. 

 

De har haft många utställningar tillsamman de här två och det är en väldigt fin utställning. Till exempel den här valrossliknande stenskulpturen som tittar på vävarna. Visst är den söt?

Många av vävarna heter "vattenvävar" och det kan man gott förstå även utan att följa valrossens längtande blick...

Eftersom det var vernissage var det förstås folk som läskade strupen med annat än vatten. Men för att kunna göra det måste man naturligtvis ha någon annan som kör bilen. Annars får man gå. Och många fötter var det - men jag tyckte nog att de flesta såg ut att ha kommit utsocknes ifrån. Ja, inte fötterna då, utan ansiktena.

Varken varken eller eller

Men solsken var det, redan på morgonen:

Fort går den, dendär solen – kan inte vara mer än 15-20 min mellan första och sista.

Häromdagen försvann snön så det syntes, men se’n blev det kallare.
Detta blev kvar, men kan väl knappas kallas ”sista drivan”?

Nära framväggen är det lite varmare:

Vintern, ja

I själva verket kom den redan under natten till den 21:e, den natten som skulle avslutas med blodmånen.

En kan säga att blodmånen snöade in…

Se’n dess har marken varit vit – och imorse (precis som SMHI hade lovat, faktiskt) hade det blivit betydligt mer.

(fast inte mer än att fåren faktiskt sticker upp en aning)

Tur kanske det var att stor-snön inte kom förrän idag, eftersom vi under fredagen och lördagen fixade den tredje årliga glastekniska utställningen på bibblan i Lessebo.

Det hade varit måttligt kul att knö in denhär hyllan (och allt annat) i en bil med dagens snömängd!

Utställningen står hela februari, så vi har tid på oss att skotta innan den (hyllan) ska tillbaka hem.

Universum...

expanderar, det har en ju lärt sig.

Idag finns skäl att misstro det.

På ungefär samma ställe, och i samma riktning, som vi brukar kunna se Vintergatan som ett brett småprickigt band fanns en betydligt tydligare ”gata”.'

(klicka för förstoring)

Alltså: om Vintergatan plötsligt manifesterar sig som en lätt avläsbar gata – nog måste det snarare tyda på universums kontraktion?!?

Och imorronbitti är det "blodmåne"...

Svindlande höjder!

är ju vad årets nyårsrevy kallas.

Så… först ett par bilder från verkligheten. Såhär ser det ut, just nu:

I föreställningen var visionen något större:

Nå, en ännu-inte-inträffad verklighet kanske det inte finns så mycket att säga om.

En inträffad verklighet, dock, är att allas vår Monica avgår, inte helt utan vånda, vad det verkar:

(Hon dök upp ett par gånger till, hävdade att vi skulle få se henne både här, där och everyehere även i fortsättningen. Stå på dig, Monica!)

Några funderingar om dagens verklighet för verklighetens folk: hur att lyckas ta hand om alla rut-tjänstepersoner. Det blev lite rörigt…

Om det hotande (eller är det stundande?) nyvalet:

Så SENSATIONEN: Sten som Sveriges svar på Donald Trump (och, följaktligen, Berit som Sveriges svar på Melania):

(ganska porträttlikt... inte?)

Jag tar ett exempel till: konsten att tillverka våtservetter…

Musiken, levande förstås, var den bästa på länge (tycker jag)!

Men en sak, nej person, saknades: ingen Laila i år.


Gott nytt år!

Sista snön för i år!

(törs en väl anta; det är inte många dagar kvar…)

Årets, nej, jag menar förståss säsongens, första snö höll i sig i nästan två veckor. Under dessa två veckor täckte den nästan marken, utom stora grästuvor.

Idag:

Kanske jag skulle göra en ny etikett: första sista snödrivan?

För säkerhets skull letade jag lite, om det skulle finnas några snödroppar - men det gjorde det inte.

Första snön

... eller iallafall den första som legat kvar i ett helt dygn.