Borde varit ute igår, men

här är den: snödropps- resp sista-drivan-posten.

Som tidigare konstaterats har snödropparna haft det svårt i år, men nu har några lyckats hitta upp:

(Lägg märke till deras nya grannar – inte visste jag att skruvar växer *så* fort!)

Sista drivan missade jag nästan, den var borta på eftermiddagen.

Vårens(?) första vernissage ...

 ... ägde rum på konstgalleriet idag. Snöslask, gråmulet och en massa virus utanpå det. Men det är väl så det skall vara såhär när det snart är mars. 

Nåja: Det är alltså Magnus Petersson från Växjö som ställer ut akvareller. Såhär ser han ut:

Precis som det stod i Smålandsposten är många ganska mörka:

Men så finns det förstås undantag, som den här i bakgrunden:

Vi hade ju förstås glömt bort att det var grillning utanför men annars ordnade vänföreningen med grillar och eldar. Tidigare hade det varit mycket folk men när vi kom var det inte någon jätterusning. Och det var ju tur, det. 

Det där viruseländet ställer ju till det. Så det fanns en glasskål i vilken det fanns tolv nummerlappar och om man fick tag på en nummerlapp så fick man komma in och då gällde det att hålla fast vid den.

Det var visserligen inte nödvändigt att hålla nummerlappen synlig som de två här ovanför. Så de som var stora nog att ta sig ett glas vin hade en ledig hand:

Så nu börjas det igen: Det finns alltid anledning att besöka Bergdala. Vissa tider är det bara Glasbruket med sin butik. Andra tider oär det både Glasbruket och Konstgalleriet. Och längre fram i vår är det Glasbruket, Konstgalleriet och Glastekniska Museet. Och på sommaren är det Glasbruket och Glastekniska Museet. Och vad man än gör så blir man glad. Det ser ni ju här, eller hur?

OM…

om det inte hade kommit snö, till exempel, (som det gjorde onsdag kväll-natt) – så skulle nu alla människor haft svårt att se att vi har fått ett nytt tak.

Ett par bilder från i onsdags:

Innan onsdagen tog slut var även framsidan färdig. (den uppmärksamme kan ana arbetet på att alla plåtskoningar nu är röda – tidigare vita)

Och det var tur! För på torsdag morgon…

Den fortsatta ställningsrivningen blev onödigt svår. Å andra sidan kommer vi att kunna plocka mängder med skruv, spik och andra överblivna detaljer så fort det blir barmark igen. (- nånting vi lärt oss: kulturskillnader mellan snickare, elektriker och plåtslagare: snickare städar efter varje dag, de andra, hm, inte)

En ”färdigbild” i solsken:

Solsken kan locka till promenad. På promenad kan en upptäcka det ena och det andra, till exempel:

Vad hände egentligen här?

Eller – kolla, snöskog:

Inne kan de finnas katter (tror jag det är)

Ett par veckor med extra allt

Först kom snön. Ett par dagar senare kom takfixarna, men de lät sig inte skrämmas.

Meningen är att det gamla (original-)teglet ska tillbaka när underlaget fixats. Teglet kom ner i rask takt, det läktades på det gamla sticketaket, lämplig papp kom upp (osv osv)
I uppdraget ingår också att riva den gamla fallfärdiga boden ”i god ordning” – alltså allt återbrukbart ska återbrukas. Teglet blir reserv till stora taket, användbart timmer ska staplas (osv osv)

(Vi tyckte vi kom ganska långt under eldningsdagen, men...)

MEN: det var förståss inte allt. Förra veckan fick vi larm i avloppet som krävde expertutryckning ända från Kalvsvik. Lyckligtvis var det lättfixat för en expert (om en nu räknar att ligga på magen på den snöiga marken och fiska efter sladdar ”lätt”, men det gick bra)

Så, eftersom(?) det var fort gjort, så valde pelletkaminen att paja: efter tre-fyra dagar av mycket manuellt handhavande fick vi ha hit en kaminexpert också. Det visade sig också vara fort fixat för en expert med resurser (en ny drivmotor).

I nästa vecka hoppas vi att allt lättillgängligt gammalt tegel är på plats igen.
Då återstår bara att få … ordning på (eller ”bort”, kanske?) den oanvändbara bråten efter gamla boden. (Dock ska det bli spännande att se vad som finns *under* den, så mycket vatten som jag fått ut därifrån under åren. Kanske det visar sig att det är en bra plats att förvara trasigt tegel på?)

Eftersom diverse vårtecken brukar visas här:
Årets första kandidat till ”sista snödrivan” (det kan ju komma fler...):

Årets första snödroppar kommer nog att bli lite försenade – såhär ser den rabatten ut just nu:

För 16 år sedan

hände det nå’t stort.

Minns du vad?
… det är Gudrun jag tänker på, den stora stormen.

Linnéuniversitetet har idag (igår, men - ) publicerat en sida om vad som hände sedan: lite beskrivningar, lite om forskning som gjorts, en film. Intressant är det!

Denhär bloggen var inte uppfunnen då, men vi skrev lite om Gudrun iallafall, några bilder hade vi.
Till exempel denhär:

Många flingor små…

blir en stor driva (nåja). Gårdagens och dagens små-små-små flingor, som kunde upplevas som dimma, har i alla fall åstadkommit ett ordentligt täcke:

Återstår att se hur länge det håller sig, för nu är det plusgrader igen.

Det var en tillräcklig väderomväxling för att Kisse skulle vara ute i timmar, dock. (Så länge det mest regnade var hon ute i max en kvart)

Ett annat år

... hade revyn börjat nu.

Nå - vi vet ju alla varför den inte blir av i år (för framtiden: pga coronapandemin). Men det känns aningen märkligt efter alla 20-nånting åren som just vi har gått på premiären...

Men en väderrapport kan det bli iallafall: 2 grader varmt, småregnar (och alltå ingen snö - dendär första snön som tidigare rapporterats försvann meddetsamma)

I värsta fall får vi titta på "Året med kungafamiljen" (eller vad den heter?) i väntan på supén.

Som vanligt har vi inga fyrverkerier heller... men för att det iallafall ska bli en bild gick jag ut och blixtfotograferade vår reflexprydda soptunnemojäng:

men iallafall: GOTT NYTT ÅR!

Jul, jul -

strååålande jul...

syns längs vägen...

För de äventyrslystna, lyssna på detta:
God jul, alla som så önskar!

En tråkig dag ...

 ... tycker Kisse.

Det tyckte vi också, så vi åkte ner till Hovmantorp och fick våffla (med kaffe). Och där hade de en fin "ljusstake" med tre ljus på bardisken. 

Och då blev vi glada igen.

Idag kom vintern!

 Nåja - det var kanske att ta i. Nu när man är pensionär gör det ju inte så mycket ifall det kommer snö. Man måste ju inte nödvändigtvis skotta fram bilarna i tid för att kunna åka och möta kunskapstörstande studenter i arla morgonstund, längre. Och litet granna snö har det fktiskt kommit igår kväll och i natt. Men skotta behöver man då rakt inte.

Vår tidigare erfarenhet av ungkatter och snö är att de blir hur entusiastiska som helst och har snöbollskrig och allt möjligt. Så när det nu faktiskt fanns litet snö så väntade vi med att släppa ut Nikki och Kettil tills vi var påklädda och kunde komma med ut. Men det blev en besvikelse: De tyckte bara att det var konstigt. Ingen lek, inga vilda glädjeskutt, inget snöbollskastande... Bara "Men vad ÄR det här? Blött och dant. Usch!"