Konsten sitter i betraktarens öga!

I alla fall om man får tro det man kunde se på Galleriet idag. Den här gången var det bara målningar som ställdes ut. 

 

På nedre våningen huserade Karin Almlöf och Örjan Wikström

 – på övervåningen Sissel Wibom.

På tal om att konsten sitter i betraktarens öga kan man fråga sig om Örjan Wikström hade tänkt på att Guy Fawkes dag inträffar den 5 november. Grundidén var att spränga det Engelska överhuset i luften men alltihopa blev ett fiasko och hålls i dag i åminne genom brasor på vilka man placerar en fågelskrämma.

Men när man backar några steg och ser att målningen som helhet heter ”Rembrandt” och omfattar flera personer kring ett bord förstår man bättre…

Sissel Wibom har istället ägnat mycket tid åt att måla av vad som ser ut som små porslinsdockor i ateljémiljö. Återigen kan man fråga sig vad som händer i bilderna egentligen. Att flickan ägnar sig åt koncentrationskrävande dansövningar är ju tydligt – men vad håller gossen på med? Sitter han och pratar i telefon?

 

I det här fallet är det tvärtom: När man går tillräckligt nära ser man att han sitter och käkar vindruvor. Vad bryr han sig om att flickan försöker imponera på honom när det finns vindruvor att tillgå!

Kort sagt: Som vanligt är det värt en utflykt för att besöka Bergdala Konstgalleri!

Men för oss som bor här i byn och dess nära omgivning är det istället dags för dagens sista stora begivenhet: Byafest! Det har varit en tung dag, detta: Marknad, Piratanfall på Lessebo Bibliotek, Vernissage, Mingel med kaffe och bildvisning på Logen och nu blir det fest dessutom! Utöver allt detta skall man så ställa om klockan så att det blir vintermörkt om kvällarna från och med i morgon. Det ni, stadsbor: Så hårt lever vi som bor på landet!

Pirater i Lessebo!

Pirater? Hur kom de hit - här finns väl inget hav?

Hur som, idag var det fullt av dem på bibblan (och mer ska det bli - under veckan blir det både piratskola och skattjakter (kanske måste du klicka på "nästa sida" för att se tipsen).

Några stämningsbilder:

Där fanns även levande pirater.
Självaste piratdrottningen:

"Meniga" Camilla (obeväpnad) kunde skrämma slag på vemsomhelst:

Den enda beväpnade piraten jag såg hade hand om fiskdammen:

I ett vällovligt jämställdhetsinitiativ fanns även en manlig pirat i skarorna:

Dock: dagen är inte slut än. Det kommer flera inlägg (fast kanske inte förrän imorgon)

Höstmarknad

Idag blir det en så'n där dag igen när allting händer på samma dag. Men denna gång får det bli flera inlägg istället...

Först: höstmarknaden. Hantverkare (och glasblåsare) i hyttan. (För ni vet väl att Bergdala, till skillnad från vissa andra glasbruk, tillverkar alla produkter på plats?)

I "grillhuset" är loppisen sedan länge bortstädad - idag var där matmarknad (samt en del blomster)

Konst, igen

- men denna gång har vi inte möjlighet att gå dit själva.

Vernissagekortet ser ut såhär:

Nästa utställning öppnar den 26, ingenting annat. Men av någon anledning går det inte att ändra i högerspalten just nu -

Och det gjorde hon, minsann!

Igår var det teater i Hovmantorp - den återupplivade Lessebo Riksteaterförening hade engagerat Regionteatern att spela Villande mo av (och med) Mary Lou Ward.

Det är en inte alldeles enkel historia som innehöll både änglar, vålnader, en omtalad Åke och en annan omtalad Lennart - men roligt var det! (Jag tror det brukar kallas "skrattfest" i vissa tidningar...)

Ett par bilder ur programmet:

Ett porträtt på en av änglarna (som hade fantastisk kostym och mask):

Föreställningen turnerar under hösten - se spelplanen här.
Vem som gjorde vad? - det blir mer spännande om jag inte avslöjar...

Vad trött man kan bli…

… av alla människor som kommer på ens vernissage…

… tyckte nog inte Åke Bergqvist egentligen, men det såg ut så. Och det är klart, med jobb och handla och släppa ut nya tuppen och allt vad det var så lyckades jag inte komma till dagens vernissage förrän strax före stängningsdags. Och han hade ju varit där hela dagen.

 

Och Tina Persson var kvar, hon också. Hon hade minsann släppt sin nya bok – ”Sägner från en sjunkande kontinent”. Under dagen - sägs det, men det missade jag - hade hon högläst valda stycken.

Det ni: Både konstvernissage och bokrelease på en och samma gång. Vem har någonsin påstått att Bergdala inte skulle kunna vara kandidat till Europeiska Kulturhuvudstadsåret – jag bara frågar?

Fast man får nog säga att Åke vansläktas: Barn av den legendariska glasblåsarsläkten i Strömbergshyttan som uppfunnit Graaltekniken målar han – visserligen med glada färger, men ändå …

 

 … och snickrar!

Undra på att det går utför med konstglasindustrin då dess söner bär sig åt på det viset!

När ni ändå är i Bergdala för att gå på galleriet, så glöm inte att även gå en runda på glasbruket, ett av fyra kvarvarande glasbruk och ett av de tre (Bergdala, Målerås och Skruf) som fortfarande har all sin tillverkning i Sverige.

Som ni säkert känner till är ju Orrefors-Kosta-Bodas strategi att lägga ut tillverkningen utomlands till omkring 70 % och det som säljs inom koncernen (med ett enda glasbruk kvar i drift i Sverige, Kosta) är i huvudsak tillverkat utanför glasriket. 

Fast man undrar ju om möjligen Åke ägnar sig åt jordbruk i den Småländska, stenbemängda jorden också, utöver målningen och snickeriet. 

Visst ser det här ut som om stenen hade vuxit fast i stängslet, precis sådär som stenar i Småland tenderar att göra hela tiden, eller hur?

Surt? Det vete fåglarna!

"Surt! Sa räven om rönnbären".
Men brunnstaket under rönnen är alldeles fullt med skal och rester och spill efter att fåglarna har kalasat på rönnbär - så det vete fåglarna ifall de är så hemskt sura i alla fall...

Egentligen borde taket vara svart - för det är takpapp!