Inför "internationella fladdermusnatten"

(jo, den infaller i natt (läs mer här) - men nedanstående inträffade tidigare på dagen)

En solig, blåsig men ganska varm sensommardag, på väg mot höstens andra vernissage (Ingela Johansson: "Stilleben" och Anna Berglund: "Liquid") började vi spåna om en bloggposttitel. Still leben - nature morte - "natur, levande och död" kanske?

(Lite senare, med väderfronten blåsande oss hem, kom vi på några andra möjliga titlar, som till exempel "konstgalleriet i frontlinjen". Man får vara lite fånig ibland, åtminstone på sin egen blogg...)

För att börja med den levande naturen: kan detta vara världens minsta myrstack?

Detta är i alla fall en mycket liten groda:

Galleriet i sikte:

Konstnärer, besökare, konstnärshund och en jojo (hunden hade både haka och ben, men de fick inte plats):

Inga-Lill jojar (heter det väl?) - svårt att få med båda på samma bild:

Glas för vätskor (själva glaset var precis så hårt/stelnat som glas brukar vara)

(kolla noga, så ser ni en selfie...)

Glasblåsningen hade Micke-Johan bestått med.

På andra våningen höll Ingela som bäst på med att signera

(oljemålningarna är signerade på baksidan, fick vi veta)

På vägen hem var vi lite inspirerade av leksaker och porslinshästar. Då såg vi detta lilla lejon:

Ett alternativ till porslinshäst?

Till sist: två lyckokatter från vår egen hylla:

Efter krusbären

Är det ett spöke i busken?

Nä, det var ingen trädgårdstomte denhär gången:

Far och Dotter på Vernissage!

Det är visserligen pappa Åke som står på affischerna, men det var dottern Ellen som hördes mest. Men nu tar vi det i tur och ordning:

Åke Sander målar, mest kyrkor. Ja, alltså, han är inte plankstrykare utan hans tavlor innehåller (nästan) alltid en kyrka någonstans, eller någonting som liknar en kyrka. En pagod, kanske??

Han har hållit sig till ungefär samma motiv ganska länge och om man vill veta varför så finns det en video där han litet granna förklarar hur han tänker...

Detta är inte alls första gången han ställer ut på galleriet och en tidigare recension från Smålandsposten finns fortfarande tillgänglig. Numera, och det är väl helt juste, måste man vara prenumerant för att få läsa Smålandsposten på nätet - men en del gamla saker finns fortfarande öppet tillgängliga.

Åke Sanders dotter, Ellen Sjö Sander , spelar. Ja, alltså, hon är inte hasardspelare eller så utan hon spelar jättexylofon. Inte någon liten leksaksmojäng utan här är det riktiga grejer, en Marimba. Det är alltså inte marimban som syns i bakgrunden här utan en av pappas tavlor...

Såhär såg det ut:

Och när man närmade sig galleriet i den strålande solen var det hon som hördes, eller åtminstone hennes spelande... Ni som åker till Bergdala den närmaste veckan kommer antagligen inte att få njuta av Ellens musik - ni får allt nöja er med tavlorna. Men skyll er själva ifall ni inte orkar masa er hit när det är vernissage!

Grannsämja?

För en dryg månad se'n (scrolla ned till mitten, ungefär) läste vi i Smålandsposten att plan- och miljönämnden säger att "det inte är något brott mot miljölagstiftningen att lägga glaskross i en öppen container på en industrifastighet".

I dagens Smp hittar vi en rubrik som lyder "Containerbeslutet i Bergdala överklagas av Thorné".

Ur artikeltexten: "I överklagan hänvisar [...] till bestämmelser om nedskräpning. [...] Ärendet ligger nu hos Länsstyrelsen [...]"

...

För att lätta upp tillvaron återanvänder jag en bild på nedskräpning och sophantering:

(Mer om denna "nedskräpning" kan läsas här)

Ange lösen!!!

Ni minns de där gässen som man fick lära sig om i skolan? De där som vaktade Capitolium i Rom och skulle slå larm genom att kackla ifall det kom tjyvar och banditer?

Själva har vi en höna som fyller samma funktion. Va? Tycker du att en höna vekar ofarlig? Kolla in blicken du, och tänk på att inte bara tuppar utan även hönor har sporrar...

När man inte läser tidingen...

eller, iallafall inte läser alla lokaltidningar, så kan man missa intressanta artiklar.

Till exempel skrev Växjöbladet-Kronobergaren om Bergdalahyttan för ett par veckor se'n.

Hurra för Bergdala!

(Dessutom skriver V-K om Glas i Hovmantorps ambitioner med Gamla sliperiet just idag, men ännu är inte hemsidan uppdaterad. Länk kommer senare, även om man bara får ett "smakprov" på artiklarna. Om Gamla sliperiet och vad som händer där kan man läsa på den nya bloggen "Bergdala glastekniska museum".)

En återanvänd bild:

(föreställer "gubbarna" i färd med att välta den gamla glaspressen för att komma åt att göra rent underreded)

Måttligt begåvade?

Vi köpte tio nya höns häromdagen. En liten utflykt till Eriksmåla där vi mötte hönsförsäljaren och packade ner unghöns i en kartong. Lägg märke till plastbackarna: Han skulle vidare, han, och leverera till andra ställen också...

 Nå, Hem åkte vi och öppnade kartongerna. Fast litet nervösa var de ju, hönsen. "Kan det verkligen gå för sig att bo här?"

Men efter en stund så klev de ut och började undersöka hönshuset. Jag tror att det här var fyra dagar sedan.

Hönshuset är kanske en tre-gånger-tre meter och utöver sittpinnar och värpreden finns där just ingenting. Så det borde gå ganska fort att utforska alla skrymslena. Men vi har inte sett en enda av de nya hönorna ute i hönsgården utanför, ännu!

Idag kastade jag några gamla bördskivor, sönderbrutna, utomhus i hönsgården och skramlade runt litet så det skulle höras. Och ut kom tuppen. Han inspekterade håvorna och åt inte, men tupp-kacklade på ett inbjudande vis för att liksom ropa ut hönsen. Ingenting hände.

Så gick vi in i hönshuset för att kolla om det fanns några ägg. De är kanske litet för unga än så länge, hönorna, men ändå. Medan vi var därinne kom tuppen in genom luckan. I näbben hade han en brödbit som han lade på golvet. Så tupp-kacklade han litet så alla hönorna samlades runtomkring och så hackade han litet i brödbiten och så backade han undan och liksom nickade i riktning mot luckan.

Det var väldigt tydligt att han sade "Sådana hör godbitar, mina damer, finns det utanför den där luckan. Och det är helt ofarligt. Jag skyddar er!! Vem vill gå först?"

När vi gick därifrån - utan några ägg - hade alla hönsen samlats ungefär som en myskoxflock med huvudena utåt i ett hörn i hönshuset, så långt från luckan mot hönsgår'n som möjligt. Och så såg det ut som om en ganska stukad tupp tänkte sig ut för att käka ett riktigt skrovmål på gamla brödskalkar...

"Glasbruken ska saneras"

Så lyder en av rubrikerna i dagens Smålandsposten. (Eftersom Smålandsposten inte låter sig länkas till nuförtiden får jag skriva av ett par citat)

Såhär säger vår landshövding Kristina Alsér:
"Jag har träffat flera generaldirektörer för de myndigheter som bistår oss i arbetet med sanering av markerna kring glasbruken. [...]
"I början av september kommer vi träffas för att komma överens om innehållet i en förstudie om hur vi skulle kunna arbeta mer innovativt med saneringsfrågan och hur vi kan samordna oss för att allt ska gå så effektivt som möjligt."

Hurra, säger jag: ÄNNU EN FÖRSTUDIE!!! Det är SÅ KUL med förstudier - det bästa med dem att d inte behöver leda till något... (jmf div äldre poster med etiketten "markföroreningar" - eller läs här, en lång rapport som beskriver en förstudie och en tidigare förstudie... men, det är klart, så gamla som de är så kan ju något underverk ha inträffat.)

Så bläddrar man vidare, kommer till Bergdalasidan (fast de kallar den numera för "Lessebo/Uppvidinge"). Där hittar man ännu en rubrik, fast lite mindre:
"Klagomål på container" lyder den.
Innehållet i korthet: Lisskullan AB (som vill öppna asylboende) ber kommunen att kräva av glasbruket att den öppna containern med glasavfall byts mot en täckt container.
Plan- och miljönämnden håller inte med, utan påpekar att "det inte är något brott mot miljölagstiftningen att lägga glaskross i en öppen container på en industrifastighet".


Å andra sidan, samma dag men något senare, kom Svevia (ack, alla dessa bolagiserade gamla statliga serviceverk - förr hette de Vägverket, minns jag) för att sätta upp en brun skylt ("turistskylt") som det står Glasbruk på. Dessvärre lyckades de först mer eller mindre kvadda de skyltar som redan stod där...
När de ändå var där, tyckte Svevianerna att de kunde flytta den gamla svårupptäckta KulTuren-skylten också, så nu kan man se den redan på långt håll! (Om nu bara texterna till KulTuren bleve uppdaterade en aning... men det lär väl inte hända, om man inte får till nå't "projekt" igen...)

Beröm och berömmelse

I dagens Dagens Nyheter finns en lång artikel om "det nya Glasriket", och minsann om inte även Bergdala är finns med!

En i det stora hela mycket positivt hållen artikel (även om problem omnämns, men för en gångs skull som något som går att åtgärda) - läs, "dela", rekommendera...

Det har regnat en del

vilket, kanske något förvånande, har fått det berömda staketet att växa!

I mitten av maj sattes några märkliga staketbitar upp framför (en del av) den förorenade marken.

Nu har de "växt" - de ansluter till byggnader, och till gasoltanksinhägnaden. Nu kan de faktiskt hålla folk borta!

En av byggnaderna, vars baksida nu är avspärrad, är "gamla sliperiet"

Där har nu några nördar (även kända som Föreningen Glas i Hovmantorp) har börjat förbereda för nya spännande tilldragelser.

Igår i regnet:

Fler bilder här