Bergdala konstgaller ...

... är Sveriges enda galleri av klass som har eget utedass. Men det var kö ända in på självaste dasset idag.

På en del platser säger man att "Här får man sitta i egna tankar tills någon annan på dörren bankar" men i Bergdala gäller den öppna dörrens politik! För att nu lugna er som kommer utsocknes ifrån: Det här var ett skämt. Orsaken till att det var kö och att dörren stod öppen var denna:

Det är alltså Åskar Lilja som sitter här inne med sina egna tankar och väntar på att någon skall banka på dörren. Eller åtminstone har han satt upp sina egna tankar på väggen.

Illustrerade haikus helt enkelt! Väl värda att kolla in!!!

Men en solig vårdag som denna skall man inte vara alltför intellektuell så låt oss återvända till Galleriets Huvudbyggnad

Här inne hittar man - fram till den 14 april - Roger Simonssons målningar i diverse olika tekniker.

HOPPSAN!! Nu blev det fel. En av de här fem bilderna visar INTE ett verk av Roger S. Ni får själva försöka räkna ut vilken. Men det kommer inte att utgå något pris utan ni får nöja er med äran...

Utställningen pågår som sagt till den 14 april vilket också är sista dagen man får ha dubbdäck på bilen ifall det inte råder vinterväglag. Men till dess skall det väl har blivit riktig vår. Dessutom kommer Bergdala Glastekniska Museum nu att börja ha öppet på helgerna och så är förstås glassshoppen öppen. Riktigt hur härbärget kommer att vara öppet vet man ännu inte - men det kommer det också.

Nu var det mycket...

Igår glömde vi gå på konstgalleriet vernissage och dag glömde vi nästan att gå på kulturdagen. Men, som vanligt frestas man säga, det gjorde inte alla andra. Glömde alltså. Kulturdagen...

Som vanligt var det förstås massor med saker att handla - prima hantverk...

och vårfåglar ifall man inte riktigt litar på att våren själv kommer att bestå med dem

Och förstås kaffe med ostkaka med jordgubbsylt och grädde. Det är allt Mums för Måns det!

Galleriets nuvarande utställning - som pågår fram till 24 mars - bjuder på Anna Tedestam och på Åke Sander.

Om Åke Sander läser man nästan bäst på Italienska Palatsets sida. Han har varit så många gånger på galleriet, och har ju dessutom en fast punkt i Växjö, så honom känner ni säkert redan väl till.

Anna Tedestam var däremot en ny bekantskap åtminstone för mig. Hennes skulpturer var sådana att man blev glad av dem. Fast man undrar ju litet ibland hur hon som Stockholmare ser på kollektivtrafiken. Jag trodde att det här var en kommentar till förseningar i bussturerna ...

... nämligen en fastkedjad buss, men fick reda på att den egentligen var tänkt att vara ett teateransikte med kuliss och kedja. Så fel man kan ha. Och oberoende av vad det här "egentligen" är så blir man glad av den!

Kort sagt är det som vanligt väl värt att åka på besök till Bergdala:
Glasbruket är öppet, och så hoppas vi att Värdshuset skall komma igång igen ordentligt till sommaren. Glastekniska Museet öppnar när det har blivit litet varmare men ni kan alltid boka en visning.

Så vitt man kan se...

Ledsen eller glad?

Våren åter igång

Tillfälligt avbrott

(hoppas vi)

Men nu är det både och

Alltså, både sista snödrivan och mängder med snödroppar (i varierande blomningsgrad):

Yill sist: en ganska nöjd solkatt:

Nu börjas det!

Jag såg ett sträck svanar på väg norröver i Bergdala idag. Och en annan har sett tre stycken gåssträck. Det kanske är vår. Men man kan inte riktigt lita på fåglarnas vårkänslor. Men det finns andra vårtecken att ta fasta på: Gallerisäsongen är här och den första vernissagen hölls just idag!

Först ut i Bergdala är Lore Nynnell från Gamleby strax norr om Västervik som visar stenskulpturer och Agneta B. Lind från Gässemåla utanför Rydsom visar vävar. Så den ena kommer sydväst ifrån och den andra nordost ifrån. Tänk att det fortfarande finns människor som tvivlar på att Bergdala ligger i mitten av allting. 

 

De har haft många utställningar tillsamman de här två och det är en väldigt fin utställning. Till exempel den här valrossliknande stenskulpturen som tittar på vävarna. Visst är den söt?

Många av vävarna heter "vattenvävar" och det kan man gott förstå även utan att följa valrossens längtande blick...

Eftersom det var vernissage var det förstås folk som läskade strupen med annat än vatten. Men för att kunna göra det måste man naturligtvis ha någon annan som kör bilen. Annars får man gå. Och många fötter var det - men jag tyckte nog att de flesta såg ut att ha kommit utsocknes ifrån. Ja, inte fötterna då, utan ansiktena.

Varken varken eller eller

Men solsken var det, redan på morgonen:

Fort går den, dendär solen – kan inte vara mer än 15-20 min mellan första och sista.

Häromdagen försvann snön så det syntes, men se’n blev det kallare.
Detta blev kvar, men kan väl knappas kallas ”sista drivan”?

Nära framväggen är det lite varmare:

Vintern, ja

I själva verket kom den redan under natten till den 21:e, den natten som skulle avslutas med blodmånen.

En kan säga att blodmånen snöade in…

Se’n dess har marken varit vit – och imorse (precis som SMHI hade lovat, faktiskt) hade det blivit betydligt mer.

(fast inte mer än att fåren faktiskt sticker upp en aning)

Tur kanske det var att stor-snön inte kom förrän idag, eftersom vi under fredagen och lördagen fixade den tredje årliga glastekniska utställningen på bibblan i Lessebo.

Det hade varit måttligt kul att knö in denhär hyllan (och allt annat) i en bil med dagens snömängd!

Utställningen står hela februari, så vi har tid på oss att skotta innan den (hyllan) ska tillbaka hem.